• Chiquita07

    Gravid - Isolerar mig

    Jag gick idag in i v 36 och jag blir bara tråkigare och tråkigare. Jag vill inte träffa folk (släkt och vänner utan bara familjen) och jag vill verkligen inte råka möta på någon på Ica och om jag ser någon gömmer jag mig. Jag var en social person förr i tiden men det blir bara värre, speceillt nu när jag är gravid. Jag blir också irriterad på att folk vill besöka mig men det är ganska självklart eftersom jag nyligen flyttat hemifrån och folk vill se hur jag och min kille har det. Någon som också blev astråkig under graviditeten? Får även tillägga att jag har lätt depression. Och jag blir vansinnig (inombords) när någon har frågor om förlossningen. Jag vill inte prata om den! (Jag är sjuk rädd inför det som ska komma).

  • Svar på tråden Gravid - Isolerar mig
  • Halley

    Jag är i vecka 25 och har egentligen inte samma problem som du har just nu, men jag känner igen mig ändå eftersom jag tidigare haft ett par lätta depressioner. Här är några tankar från mig: 

    - att känna av en depression i samband med stora förändringar i livet är inte så ovanligt som man kan tro. Och en graviditet gör att kroppen och livet förändras mycket. 

    - Jag vet också att det kan kännas hemskt att må sådär som du gör, men också att det hjälpte mig mycket att få professionell hjälp när det drabbade mig. Eftersom det är många som går genom liknande situationer i samband med en graviditet undrar jag om du har fått någon profecionell hjälp (av t ex en psykolog) eller om det finns tillgänligt via mödravården? Det borde också finnas någn att prata med om förlossningsrädsla. 

    - att träffa männikor kan för stunden kännas jobbigt, men att vara med andra och t ex gå till jobbet under en depression gör oftast att man mår bättre i det långa loppet. De som har depressioner har ofta som en del i sin behandling att "tvingas" att vara just sociala. Jag vet, det känns jobbigt för stunden, men att tänka på det i ett större perspektiv har hjälpt mig. Det är ok att inte alltid vara social, men att helt avskärma sig från andra är nog ingen bra idé... 

    Hoppas att något av det jag skriver kan hjälpa. 

  • Chiquita07
    Halley skrev 2014-05-04 14:48:26 följande:
    Jag är i vecka 25 och har egentligen inte samma problem som du har just nu, men jag känner igen mig ändå eftersom jag tidigare haft ett par lätta depressioner. Här är några tankar från mig: 

    - att känna av en depression i samband med stora förändringar i livet är inte så ovanligt som man kan tro. Och en graviditet gör att kroppen och livet förändras mycket. 

    - Jag vet också att det kan kännas hemskt att må sådär som du gör, men också att det hjälpte mig mycket att få professionell hjälp när det drabbade mig. Eftersom det är många som går genom liknande situationer i samband med en graviditet undrar jag om du har fått någon profecionell hjälp (av t ex en psykolog) eller om det finns tillgänligt via mödravården? Det borde också finnas någn att prata med om förlossningsrädsla. 

    - att träffa männikor kan för stunden kännas jobbigt, men att vara med andra och t ex gå till jobbet under en depression gör oftast att man mår bättre i det långa loppet. De som har depressioner har ofta som en del i sin behandling att "tvingas" att vara just sociala. Jag vet, det känns jobbigt för stunden, men att tänka på det i ett större perspektiv har hjälpt mig. Det är ok att inte alltid vara social, men att helt avskärma sig från andra är nog ingen bra idé... 

    Hoppas att något av det jag skriver kan hjälpa. 
    Tack för att du skrev.

    Jag går hos flera psykologer samt har fått hjälp med min förlossningsrädsla.

    Det är nog ingen dum ide att försöka tvinga sig ut lite mer och vara social. Man mår bättre för stunden iaf.
  • Bitbitten

    Jag förstår till stor del hur du känner det. Förlossningsrädsla har jag ingen, tack och lov, men det osociala... Med de allra flesta omkring mig ogillar jag att prata om graviditeten. Det känns så privat på något sätt. Eftersom folk inte kan låta bli att kommentera magen, mitt utseende som gravid, mina eventuella gravidkrämpor och så vidare är det oftast enklare att undvika sociala sammanhang helt och hållet. Hade jag kunnat dölja magen och mitt tillstånd hade jag gärna gjort det.

    Jag har försökt umgås med de personer jag ändå känner mig bekväm med och som jag mår bra av att träffa. Till andra har jag helt enkelt skyllt på att jag inte orkar, vilket oftast varit sant. Jag räknar iskallt med att bli som vanligt igen när bebisen kommit. Om så inte sker vet jag inte vad jag gör. 

    Kram till dig och tänk att det inte är långt kvar nu!

Svar på tråden Gravid - Isolerar mig