Vad tycker invandrare egentligen om Sverige?

Ojjjjj om jag svarar ärligt få jag alla svenskar här på mig.... Älskade Sverige förut men kärleken håller på att försvinna med tiden... Fördelar i alla fall: svenskar som människor , klimat och landskapet... Nackdelar: invandrings- och integrationspolitik och konsekvenserna...

Underbara människor totalt sett. Finns alltid psykfall men det har ju vilka länder som helst. Så mkt Sverige skämmer bort oss alla. Än. Älskar Sverige. Ja må du leva :)

Vad tycker invandrartjejer om Sverige gillar ni naturen och killarna?

Jag kom till Sverige med familjen från Iran när jag var 5.5 år, Idag är jag 33. Jag känner mig både som Svensk och Iransk. Jag har tagit till mig det goda i båda kulturerna. Jag har både Svenska och Persiska värderingar och vägt allt med sund förnuft. Jag tänkte här ge min bild av Sverige och svenskar.

Sverige är ett fantastiskt bra land och jag är så otrolig lycklig lottad att vara här. Ett land som är ren, värnar om sitt folk, hög utbildningsnivå, låg korruption, erbjuder bästa möjligheterna till ett bra liv mm. Du kan bli precis vad du vill i Sverige bara du har ett mål. Självklart möter man på rasism man det är bara att tackla det. Vi invandrare får på riktigt kämpa dubbel så hårt som en Svensson på alla plan. Jag menar jag kan tänka mig hur folk ser mig när de ser mitt yttre innan jag öppnat munnen. Så fort jag öppnar munnen så ändras deras synsätt. Från att se ut att vara från mellanöstern, snaggad, skägg och ser hård ut så är jag högutbildad ingenjör och vältalig och har ingen dialekt. Fördomar har alla, tills man bevisar motsatsen, tyvärr.

Angående det Svenska folket så tycker jag personligen att Svenskar är ganska naiva, blåögda, rädda, avvaktande, ibland osociala och kan upplevas kalla. De är väldigt svåra att komma in på livet och bli vän med om du inte känner dem sedan länge. De vill väl och vill hjälpa men vill göra det på avstånd och helst inte lägga sig i. Missförstå mig inte. Svenskar är jättebra folk och underbara, men annorlunda. Nu drar jag alla över en kan men jag har flera goda svenska vänner som är varma, trevliga, sociala och allmänt sköna.

Det är inget nytt egentligen men mycket eller det mesta har med Individualismen som socialdemokratin införde på 70-talet att göra. Att ingen skulle någonsin behöva vara beroende av någon annan för att klara sig. Nämligen "Den Svenska Kärleksteorin", som lyder, Sann och äkta kärlek kan endast uppstå om alla är oberoende av varandra och alla är självständiga och att staten hjälper till med allt det där. En god idé från början men baksidan blev isolering till följd av mycket ensamhet. Sverige toppar statistiken över mest singelhushåll i världen. 

Personligen tycker jag att det är väldigt tråkigt. Jag vägrar dö ensam i en lägenhet när jag är gammal och att någon ska hitta mig efter 2 år ruttnandes och stinkandes i en lägenhet. Det är sorgligt! Så ska det inte vara! Familj och släkt betyder ingenting i Sverige som det gör på många andra ställen i världen. Värme, vänskap och kärlek existerar inte på samma sätt i Sverige som på många andra ställen i världen. Det tror jag är till följd av den extrema individualismen här. Sverige har kommit väldigt långt i jämlikhet och ingen kvinna är beroende ekonomiskt av en man, vilket är väldigt bra, MEN vart tar kärleken vägen? Vi människor är inte gjorda för att vara ensamma egentligen.

En kvinna behöver ingen man längre för att skaffa barn. Hon bara beställer Sperma på nätet från Danmark och inseminerar sig själv.

I många länder är nackdelen även att familjen definierar vem du är. Du är ingen utan din familj. Också lite fel, men man måste hitta ett mellanting i Sverige. Inte total separation med människor och inte heller va konstant tätt med folk omkring utan det ska finnas utrymme för privatliv också.

Jag tycker att även om alla i Sverige klarar sig bra själva och inte behöver någon ekonomiskt så LIDER vi av att vara ensamma. Vi måste ha närhet, kärlek och umgås. För vi dör ändå ensamma. Vi är här för att skapa kontakter i livet. Det är minnena, människorna och upplevelserna som vi kommer att minnas. Inte pengarna!

Intressant inlägg. Ja det finns onekligen fördelar och nackdelar.  
kan du känna att du är mer Svensk än persisk i ditt tankesätt märker du det mer när du är utomlands? 

Absolut finns det för och nackdelar. Jag är väldigt glad att jag har två kulturer och kan välja de bästa sidorna från både. Det ger mig även bättre förståelse för andra människor då jag kan relatera till mycket.

Jag skulle säga att mitt tankesätt är mer svensk när jag är utomlands. Självklart har jag blivit formad att tänka så också, men jag är medveten om det i alla fall. Jag vet att det finns andra sätt att tänka. Ibland ser jag saker utomlands där jag kan förstå och relatera till varför de gör som de gör, men jag möter det genom sunt förnuft och mina två kulturer jag kan på så sätt förhålla mig till det.

Vissa tankesätt har jag från persiska kulturen och många från svenska. Jag gör en avvägning beroende på situationen. Jag gör det per automatik varje dag utan att ens tänka på det, för det är så jag har blivit formad. Men persiska värderingar och tankesätt skiljer sig inte så mycket från svenska och västerländska. Iranier är och har alltid varit väldigt öppensinnade. Man ska inte tänka på mullorna och regimen som styr landet, utan jag pratar om befolkningen där majoriteten är helt emot styret egentligen.

Iran va innan revolutionen 1979 väldigt modernt. Om man ser på bilder från den tidens Iran kan man tro att det var USA på 70-talet. Så fritt och öppet som vilken annan land som helst i väst. 

Ja du har helt rätt. Men jag undrar över en sak var det inte en hel del av befolkningen som levde i fattigdom och som fortfarande gör det? 

Jo, saken är den att inget är perfekt. Det var och är fortfarande stora klyftor mellan rika och fattiga. Det blir precis inte bättre med tiden heller. Jag vill inte gå in för djupt i politiken för det kommer alltid någon annan som kommer att säga emot mig här. Klyftan finns i många länder i världen som t ex USA, Ryssland, Kina m.fl Men du har helt rätt. Det är stora klyftor mellan rika och fattiga i Iran, tyvärr. Jag hade turen att födas i en familj som var över medelklass. Alla har inte haft samma tur.

Sedan vill jag även poängtera att även om alltid har haft ett bra liv här i Sverige sedan barndomen så uppskattar jag vad jag har och tänker på det väldigt mycket. Mer än vanligt, konstigt nog. Jag reflekterar över mycket och funderar väldigt mycket över djupa  existentiella frågor. Jag får känslan av att inte många gör det. Inte många som förstår hur bra vi har det i Sverige. För att aldrig ha haft problem som många andra kan ha i fattigare länder så tänker jag väldigt mycket på hur lycklig lottad jag är.

Jag är tacksam. Det är något vi i Sverige tar för givet och självklart förstår jag det eftersom vi har inget annat jobbigt att relatera till och vet inget annat sätt att leva. Ibland beklagar vi ju oss Svenskar över våra i-landsproblem, som egentligen kan jämföras med en fis i rymden för den som svälter i ett annat land. Vi i Sverige är väldigt duktiga på att klaga, men jag tycker att klagomål ska vara konstruktivt. Leda till förbättringar och inte bara snack. Självklart vill man alltid göra något bättre. Inget är fulländat. Det är ju vårt driv som människor och vår plikt som medborgare i ett land, att bidra.

Jag kommer ihåg att jag satt i min bil och körde på en solig lördags eftermiddag i somras och tänkte verkligen: Shit, vad bra jag har det. Jag älskar mitt liv och jag är så lycklig lottad. Jag har allt. Jag har en grym bil, riktigt bra utbildning och välbetald jobb, människor som jag älskar och som älskar mig tillbaks,  jag bor i ett av världens bästa länder (som har världens snyggaste tjejer, LOL ;), jag kan göra vad jag vill, säga vad jag vill ,träffa vem jag vill och viktigast av allt jag har hälsan.

Inte många som tänker så när man bor i ett land där allt det där ska vara självklart. Men att jag har ett bra jobb och välutbildad har jag bara mig själv att tacka för eftersom jag har kämpat för det. Sverige har gjort det möjligt för mig att nå mina mål. Sedan  har jag mina föräldrar att tacka för också, då de vägrade bo med oss i en förort med bara invandrare. För mina föräldrar var det superviktigt att bo där det var massa svenskar så vi skulle integreras och att det skulle bli något av oss ungar.

Sedan ska man aldrig tro att trygghet är lika med lycka. För det är det inte. Många i Sverige är inte lyckliga, men alla är trygga. Det är inte samma sak. Riktig lycka kommer från Kärlek och den självkänslan man får när man övervinner ett hinder och problem. Du är som lyckligast när du har löst ett problem och överkommit det.

Kul att höra att du känner dig älskad du kan klä dig hur du vill också gå runt i shorts en varm sommardag. Ja hälsan är viktig pengar behöver inte vara allt men det ger en grundtrygghet för en själv. Haha ja tycker iranska tjejer är fagra men ja hela världen är full av fina tjejer både till personlighet och det yttre

Haha ja, Iranska tjejer är sjukt vackra ;) Jag menade tjejer allmänt i Sverige som även har utländskt påbrå :) 

ok  ja visst så är det förresten hur vanligt är det att iranska tjejer  är intresserade av svenskar?  

Det är inte ovanligt alls. Känner väldigt många persiska tjejer som har svenska pojkvänner/sambo/make.

Jag kan tycka att det är mer vanligt bland persiska tjejer än bland araber, kurder, assyrer och syrianer.

Det är iaf den uppfattningen jag har fått. 

Jag antar att du är intresserad av persiska tjejer?..kanske någon persisk tjej du redan känner? ;) haha

Jo persiska tjejer är intressanta. Jag undrade mer bara allmänt men det är bra att känna till   tack för svaret ha det bra 

Intressant det var inte alltför länge sedan det var fattigt i Sverige.  Det skulle vara bra för dagens unga och kommande generationer att lära sig det