Sent ute?

Jag och min man har nu försökt få barn i drygt ett år utan att lyckas. Själv fyller jag snart 39 och vet att tiden håller på att rinna ut. Men eftersom det aldrig var någon självklarhet att vi skulle ha barn från början, utan det är ett beslut som sakta växt fram med åren, har vi inte velat stressa fram det utan vänta tills det kändes rätt och vi var alldeles säkra på vårt beslut. Vi har ju naturligtvis hela tiden varit medvetna om att denna väntan eventuellt minskar våra chanser att lyckas, men det var en smäll vi i så fall varit berädda att ta. För vi ville absolut inte ha barn innan vi kände oss redo för det, bara för att "alla andra hade det" och för att "alla andra ansåg att man måste". Nu har jag precis blivit opererad för en stor cysta på högra äggstocken (det var i samband med att jag gick till gynekolog just pga vår barnlöshet som den upptäcktes, vilket ju var tur i oturen eftersom det var en stor cysta) och läkaren kunde inte säga om den haft någon inverkan på att jag haft svårt att bli gravid. Nu är i alla fall processen igång för utredning, så vi får reda på vilka chanser vi har. Blev lite ledsen när läkaren påpekade att vi var sent ute - jo, vi VET det, men alla är ju individer och man har väl ingen anledning att dömma ut par som vill ha barn lite senare än "normalt", eller? Någon annan som är i liknande situation eller varit det och känner igen våra tankar?