Extramamman

Jag är bonusmamman, extramamman och allt vad vi kallas! Träffade min man för ett år sedan och  första januari i år flyttade vi ihop.
Jag är 46 och han 48. Mina barn är 18 och 21 och bara yngsta bor hemma varannan vecka. Mannen hade yngre barn. En flicka på 13 och en grabb på 10.
Våra barn bor växelvis och inte samma veckor. Det har fungerat bra och våra barn kom redan från början bra överrens. Min man är en snäll pappa som har haft mycket dåligt samvete för sin skilsmässa gentemot sina barn. Det har resulterat i att han kanske släppt lite för mycket på regler hemma. Hans ex har oxå fått ta ganska stor plats i bestämmandet och han har inte haft så mycket åsikter utan låtit henne bestämma.
Hon och jag har inget groll och jag vet att hon tycker bra om mej.
För ett par månader sedan flyttade vi till ett radhus och 4 rok. Mer plats åt vår emellanåt stora familj. Problemen fanns innan men har blivit värre nu. Vi har tyckt till gällande de yngre barnens internet och tv-spelsanvändning. Det finns i stort sett inget annat som existerar i deras liv och det är oxå då en aldrig sinande källa till bråk och tjafs. Jag är en snäll person och inte van vid bråk, gap o skrik. Det är så himla svårt att veta hur man ska förhålla sej. Jag är rädd att lägga mej i för mycket men samtidigt vill jag ju att vår familj ska fungera!
Dottern sitter på rummet, eller oftast ligger i sängen med datorn på magen och chattar. De hjälper i stort sett inte till alls och kommer bara ner för att äta. Vill inte följa med någonstans. Telefon och dator pinglar långt in på nätterna och vi satt upp en regel om att vardagar så är det inget internet efter 22. Det tog hus i helvete och hon vrålade och skrek så grannarna undrade nog... Sen dess har hon bara varit hemma här ett par dagar. Hon är hellre hos mamma där hon får vara ifred med sitt. Mamman säger att hon inte kan tvinga henne och att hon bestämmer själv.
Grabben spelar tv-spel många timmar om dagen. Glad och snäll så länge han får. Arg och ofta oförskämd när vi säger att det är bra. Har svårt att leka "vanligt" och skriker att vi inget fattar och att det är så här barn leker idag. Vi pratar oxå om spel som egentligen är 18-års gräns på. Han ska inte med när vi ska iväg utan alltid bråk. Han ska vara hemma. Varenda söndag är det krig då han inte ska åka till mamma vilket medför att han och pappan blir osams och pappan blir boven. Du är dum skriks det då, jag vill inte vara hos dej....
Nu ska han inte komma hem utan vara hos mamma flera veckor bara för att syrran får.
Mamman skickar anklagande sms att pappan verkar så arg och instabil enligt barnen. Han bara bråkar o skriker. Sanningen är att det är barnen som skriker och så fort man försöker argumentera så skriker de högre.
Deras mamma tycker vi bara ska låta dem vara och göra som de vill.
Vad gör man?  Så fort vi försöker sätta upp lite regler så säger barnen tack o hej och drar ditt de får mer som de vill. Ska tillägga att det inte är något strängt hem här utan ganska fritt men respekt för vuxna tycker jag man kan kräva eller har jag blivit en gnällig omodern tant?