Hoppa över förskoleklassen - åsikter

Ingen erfarenhet direkt men livet är långt jag skulle inte stressa in henne i skolan. Låt henne vara kvar med kompisarna, de som är i hennes ålder. Det kan vara nog så viktigt som att stimuleras intellektuellt. 

Hon tappar väl inte av att gå i förkoleklass, tids nog börjar hon ju skolan.

Men som sagt ingen erfarenhet. Fråga skolan, de har säkert mer erfarenhet av detta än BVC och förskolan. 

Jag skulle också tycka att det är viktigare med kompisarna i egen ålder än att börja få större utmaningar så fort som möjligt. Jag har inte heller någon riktig erfarenhet från detta, utan går efter vad som "känns bäst".
Vad vill hon själv?

Ge henne andra utmaningar utanfor skoltiden istället, t ex språk, instrument?

Varje pedagog med någon form av yrkesetik möter barnen där de befinner sig. Det ska alltså inte ha någon betydelse på vilken "nivå" barnet befinner sig på.

Min dotter går i förskoleklass nu och jag tycker det är jättebra att de får ett år på sig att lära sig att gå i skolan - det är så mycket mer än bara vad de ska lära sig - veta hur man tar mat i matsalen, håller reda på sina saker, byta om till gympa, lär sig leka med många olika personer etc. 

Det låter som att hon kan mycket intellektuellt!

Men kan hon också:

- sitta still en längre stund?
- vänta på sin tur?
- hantera en främmande miljö?
- hantera att någon annan bestämmer  vad man ska göra  (t.ex. rita av en specifik blomma, inte rita "vad man vill")
- lösa små konflikter utan vuxen?
- byta om och duscha utan hjälp?
- hitta vantar, skor, mössa och klä på sig utan hjälp?
- hantera ett NEJ?
- hantera att "misslyckas" med en uppgift (att det inte blir som hon tänker sig)?

Förskoleklassens fokus är inte ämneskunskaper, utan främst att hantera övergången förskola-skola. På förskolan är det betydligt friare än i årskurs 1 och vuxentätheten betydligt högre. Jättestor skillnad på förskolans kanske en vuxen på 8 barn, fri lek minst halva tiden, en enhet med kanske 50 barn där man själv är äldst och "barnens intressen styr" de styrda aktiviteterna och på skolans en vuxen på 25 barn, styrda aktiviteter 8-14 med undantag för rast, enhet med kanske 300 barn där man själv är yngst och kursplanen styr innehållet. Den stora skillnaden kan man behöva träna på!

Sen kan jag ju tänka - vilka är experter på skolan, BVC eller skolan? Fråga de som vet hur man arbetar i skolan, dvs. den aktuella skolans personal. Börja tidigt kan vara bra för en del barn, negativt för andra, kvitta lika för ytterligare några. 

Jag jobbar i skola, med barn från årskurs ett och uppåt. Visst finns det barn där man tänker att de hade vunnit på att få börja tidigare! Å andra sidan finns det stor spridning i ALLA klasser - det är ju det naturliga! En grupp är lite duktigare, en grupp är lite svagare än genomsnittet. Det finns fler föräldrar som anser att deras barn är duktigare än andra än det finns barn som faktiskt ÄR duktigare än andra om du förstår hur jag menar? Bara ETT barn kan ju vara det överlägset bästa, finns det fler på samma nivå är ju de barnen rätt placerade tillsammans även om de utgör klassens "starkaste grupp". Men några MÅSTE ju vara starkast, och svagast, eftersom alla barn utvecklas olika. I en grupp på 25 kan inte alla vara lika. 

Skulle säga att de flesta barn i områden där jag jobbar (medelklass) läser någotsånär innan de börjar skolan. Många tror att deras barn är unikt för att det kan läsa, men i verkligheten kanske bort emot hälften läser lika bra. När vi var små var det nog mer ovanligt att kunna läsa så pass bra före skolstart, så att man inte vet hur "alla andra" har det är ju inte så konstigt. Lärare i förskoleklass och ettan BRUKAR vara vana att möta barn som redan läser, men det är klart att det ser olika ut. I en förskoleklass på min skola läser alla barn just nu. Alla, i förskoleklass. 

Har många gånger upplevt hur barn utvecklats i plötsliga "skutt", de kan sluta ettan och man undrar hur i hela friden man ska få dem att minnas alla bokstäver och sedan händer NÅGOT över sommaren och vips har de knäckt koden och kan med lite stimulans vara över ålderssnittet till jul i årskurs 2. På samma vis kan den som kommer till ettan och är långt före plötsligt "stanna upp" och liksom hamna på någon slags kunskapsplatå. De fortsätter naturligtvis kunna det de kan, men andra barn utvecklas plötsligt snabbare och avståndet krymper. 

Sedan verkar många föräldrar vara mycket stressade över att barnen ska utvecklas så snabbt det bara är möjligt just teoretiskt. Utan att se andra färdigheter. Att klippa ut bokstäver kan såklart kännas tramsigt ut ett läsinlärningsperspektiv om man redan läser, men många barn behöver träna finmotoriken (för att orka skriva lite längre texter) och det kan vara syftet med klippande. Frågar man ett läsande barn om det vill läsa en svårare bok istället för det "akademiskt lättare" att samla ord på bokstaven B, kan barnet mycket väl välja samla ord på B. Och skratta och vara engagerat och inte vilja sluta när det blir rast. Och sedan kommer föräldern och hävdar att barnet är understimulerat. 
Säger absolut inte att det inte finns understimulerade barn, för det gör det. Men det finns också föräldrar som mer eller mindre säger åt barnen att de borde ha tråkigt i skolan eftersom de redan kan allt minsann. 

Så jag skulle säga att man bör vara ovanligt stark för att hoppa över en klass (om det inte föreligger speciella skäl typ landsortsskola med mycket få barn och inga kompisar i rätt åldersgrupp).

Jag tänker att åldersskilnaderna kommer synas mer och mer ju äldre barnet blir. Jag hade nog låtit mitt barn stanna med sina vänner och börja förskoleklass med dom. Lita på din magkänsla, du känner din dotter bäst! Inte lärarna

Även om man är väldigt duktig på bokstäver och siffror ex så är hon fortfarande liten och behöver förskoleklassen för att hinna ikapp på eventuella andra områden. Förskoleklassåret är inte bara till för att förbereda barnen för skolarbetet i ettan.

Vi har precis gjort det valet för vår yngsta. Han kan läsa böcker själv, bokstaverar och skriver ord bra och tydligt både för hand och på datorn, kan räkna, lätt att följa instruktioner (bygger t ex lego själv som är för 8-14 år), sitta still och ha fokus. Men vi har valt att han ska få börja förskoleklass. Inte för kompisarnas skull, han har nästan lika många kompisar som ska börja 1:an, utan för allt annat som han också behöver lära sig som redan har räknats upp här i tråden. Skulle han senare visa sig vara ett underbarn (vilket jag inte tror, då ska de nog kunna bra mycket mer än så och tidigare) så får han väl hoppa över en senare klass. 

Det vi tränar honom i aktivt är att han får gå på två sporter för att träna den sidan också. Den ena idrotten är karate och den har verkligen varit superbra för honom. Han har fått kroppskontroll och bättre självförtroende.

Tror den icke akademiska sidan är minst lika viktigt för barnens välmående och personliga utveckling. Så låt ditt barn gå på idrott, lära sig ett instrument, scouterna... ja, vad som helst för att hon ska utveckla andra delar också. 

När min äldsta började förskoleklass var det en kille som precis som min yngsta kunde läsa och räkna. Idag när de går i 3:an så är han inte längre så överlägset bäst. Väldigt duktig, ja absolut. Men de andra har kommit ikapp rätt bra. 

Min tjej har fått börja förskoleklassen ett år tidigare men hon är född i Januari och skillnaden mellan henne och decemberbarnen är inte så stor åldersmässigt. Hon kunde både läsa och skriva när hon började förskoleklassen i höstas första terminen tyckte hon var pest eftersom hon låg så långt före de andra barnen både språkligt och motoriskt. Fröken var hopplöst dålig på att ta tillvara på henne och ge henne nya utmaningar utan hon användes som en extrafröken som har fått knyta de andra barnens skridskor och fått lära dem att åka skridskor osv. vilket jag inte tycker är ok.
Nu på våren känns hon mer lugn tror att det finns fler barn som börjar kunna skriva och räkna men till största delen tror jag att hon har sänkt förväntningarna på vad de ska göra i skolan. Hon längtar mycket till hösten när hon får börja i riktig skola och ingen pushar henne till att leka i dockvrån längre.

Många vettiga tankar. Tack!

Hon har inga bekymmer med att sitta stilla eller koncentrera sig. Hon har lätt att anpassa sig i nya miljöer och är duktig på att lyssna på andra vuxna (oss föräldrar är det värre med ). Hon har ordning och reda på sina saker och vet precis vad som ska hända under en dag. Det går inte att lura henne, hon minns precis om det skulle vara ledigt från någon aktivitet en vecka. (Hon går i kör och på gymnastik, där är hon långt ifrån så bra som på språk och räkning, men tycker att det är roligt.)
Jag vet att man som förälder ofta ser sitt barn som duktigare än vad det kanske är. Men här är det just utomstående vuxna som säger att hon är så "tidig" i sin utveckling att hon skulle passa in i första klass. Vi föräldrar har inte tänkt den tanken förrän den kom på tal från andra. Kanske för att hon är vårt första barn, vi har aldrig reagerat över att hon lärt sig snabbt förrän det påtalats och ibland reagerat tvärtom på hennes lillebror som vi upplevt kan "lite" när han är helt "normal".
Hon själv är väldigt inne på att börja förskoleklass. Visserligen sugen på att börja skolan också, men hon vet att förskoleklassen kommer först och det är där de hälsat på med förskolegruppen och fått vara med korta stunder. Att börja skolan direkt skulle hon nog i sak inte ogilla, men jag tror att hon skulle sakna sina vänner.

Det jag varit rädd för att är att hon ska tycka att skolan blir tråkig när hon börjar och redan kan det som ska gås igenom med alla kompisarna. Att de inte skulle lyckas möta henne på den nivån så att hon istället tappar intresset. Visst har jag ett ansvar där också, men det är svårt att väga upp en hel skoldag hemma. Sedan vet jag förstås ännu ingenting om den lärare som hon kommer att få, en bra lärare klarar givetvis av uppgiften och det uppstår inga problem.

Jag och pappan har pratat om saken och bestämt oss för att hon går kvar med sin grupp. Hon tar ju ingen skada av att få ett år till av mer lek och hon behöver ha sina vänner. Däremot ska jag prata med de lärare hon möter så att de vet vad hon kan och har möjlighet att utmana henne ibland.
Hemma får vi väl börja träna på sådant hon inte kan och som kan vara bra inför den riktiga skolan. Klockan exempelvis, och att knyta skorna.

På "lekis" ansåg lärarna att jag skulle hoppa över första klass och börja direkt i andra, dock sa mina föräldrar nej. Kompromissen var att jag började första klass men jag hade årskurs 2:s böcker. Prata med pedagogerna och kom fram till en lösning som känns bäst för er.

Har bekanta vars dotter hoppade över förskoleklassen. De första åren var det inga problem, men under mellanstadiet tyckte hon att det var jobbigt när alla andra var äldre. Hon skämdes för att säga att hon var 9 år när hon hade klasskompisar som var både 10 och 11 år. Det var också problem med fotbollslaget eftersom hon inte var född samma år som klasskompisarna. På högstadiet blev det ännu mer uppenbart att hon var yngre, tjejkompisarna kom in i puberteten och fick andra intressen. Sedan på gymnasiet var det en period med falskleg (talade hon om efteråt) eftersom kompisarna kom in på vissa ställen men inte hon.