Snittsamtal imorgon - ge mig era tips!

Har inget jätte tips. Men att få ett sk snittkontrakt var inte aktuellt för mig. Jag skulle aldrig våga lita på att de skulle avbryta för snitt om jag ville. Tycker du har bra argument och tror att din övergrepp situation kan betyda mycket i detta. Om det är snitt du vill ha, verka påläst och ge intryck av att du inte är intresserad av att bli övertalad till vaginalförlossning.

Det är ju bara det att min psykolog skrivit i min journal att jag kan tänka mig att påbörja en vag förlossning med möjlighet att avbryta men ju mer jag läser nu om folk som inte fått avbryta känner jag att planerat är det enda alternativet.

Men samtidigt vill jag ju också bli av med rädslan och dessa känslor och kunna föda vag... Aaaahhhgg! Men kommer känslorna vill jag bli lyssnad på.. Så svårt!

Jag fick planerat snitt, och mina grunder var inte alls lika allvarliga som dina - så tvivlar inte en sekund på att du får igenom detta. Jag tycker dock att alla kvinnor borde få välja själva hur sin förlossning ska gå till, vare sig man föder vanligt eller gör kejsarsnitt. Men du ska också veta att när man gör kejsarsnittet så sätter de även kateter, så du är förberedd på att de kommer att vara där "nere" på dig ändå, om det är en grej du är orolig för. Katetern sattes utan bedövning, men det kändes knappt ändå. Dock tvivlar jag på att du under ett värkarbete vid förlossningsskedet kan ångra dig då barnet faktiskt är på väg ut redan :S jag ville bara ha valmöjligheten så jag frågade "om jag ångrar kejsarsnittet, kan jag avboka det då?" De sa att jag hade möjlighet att avboka redan dagen innan isåfall. Så det kändes tryggt. Dock ångrade jag mig inte, men det kändes bättre så. Vill även tillägga att jag gjorde mitt KS i karlstad.

Just undersökningarna under förlossningen känns väldigt jobbigt då man redan är utsatt och fysiskt och psykiskt påverkad. Att i fullt medvetet tillstånd sätta i en kateter blir ju annorlunda då de inte ska "gräva" i slidan och jag kan förbereda mig. Inför vanliga gynundersökningar får jag fokusera innan på vad som ska hända o verkligen slappna av då för att det ska gå.

Fler som har tips? Vad kan jag göra om han säger nej?

Åh, jag vet ju att finns massor med kloka kvinnor därute som har massa tips! Dela med er, snälla!

Ingen kan tvinga dig!

Det var ett helvette för mig att få igenom snitt, men kom ihåg att det enbart är en kostnadsfråga!

Jag sa bara "antingen beviljar du mig snitt eller så tar jag ett banklån och åker utomlands och gör snittet!"

Jag hade gått på ett Aurora samtal och där sa jag bara "spelar ingen roll vad du säger jag har bestämt mig".. Hon suckade och bokade läkarsamtal!

Stå på dig DU bestämmer över DIN kropp!

Det är ju märkligt att det ska vara en kostnadsfråga. Jag har läst i flera artiklar publicerade i läkartidningar att om man räknar ihop de vaginala förlossningarna som slutar "normalt" med de som slutar i ks så blir kostnaden rätt likvärdig mellan planerat ks och vag förlossningar.

Jag kan givetvis bara tala för mig själv, men grävandet tänkte jag aldrig på trots att jg oroade mig innan. Sa till bm att det var skönt, menade då att känseln fokuserades till nåt annan än värkarna... Det är så dumt att man inte kan få göra nån sorts simulerad förlossning innan det är skarpt läge, eftersom jag och många jag känner upplever att förlossningen faktiskt litegrann gör en till nån annan.

Hoppas ditt samtal går bra!

Ja, det är klart att jag inte vet hur jag kommer att känna just då i stunden. Kanske kommer dessa känslor inte alls men risken finns och frågan är om den risken är värd att ta. Och det är med snittkontrakt verkar ytterst otydligt vad som gäller...

Fler som har erfarenheter o tips? Ska dit i em och behöver ert stöd!

Ingen?

Jag har ingen erfarenhet av snittsamtal själv (fött mina vaginalt) men jag tycker du ska säga precis det du skrev i trådstarten för det låter som starka skäl och vägrar just den här läkaren så har du väl rätt att få träffa en annan för en andra bedömning? Tyvärr måste man ju i den svenska vården oftast stå på sig och bråka om sina rättigheter så räkna med att du måste göra det för att få igenom planerat ks men jag tycker du verkar ha goda grunder och du låter genomtänkt så ge dig inte. Jag har närstående som fått igenom planerat snitt på första barnet och mycket sämre grunder än du har (bara en allmän oro för smärtan det innebär att föda vaginalt) men de bor i stockholmsområdet så det kanske är lättare här.

Lycka till i vilket fall som helst och ge dig inte! Det är så viktigt för fortsättningen och den första tiden med er bebis att förlossningen blir en positiv upplevelse. Det är en tillräckligt stor omställning att få barn utan att man ska behöva ha ett förlossningstrauma med sig i bagaget dessutom. 

Undrar hur det gick för dig? 

Oavsett så tror jag att om det är snitt du vill ha så är planerat snitt vägen att gå. Det kan vara svårt (eller omöjligt?) för ett sjukhus att stå med beredskap för ett snitt IFALL du mitt upp i allt känner att du inte vill gå vidare och föda vaginalt. Man kan ju inte heller i förväg veta hur lång en förlossning kommer att bli. Vet att man kan få kriga lite men jag tror också att det är lättare att få igenom ett planerat snitt om förlossningsrädslan beror på  t.ex. sexuella övergrepp och  inte "bara" på att man är rädd. Men om du får chansen så skadar det väl inte att fortsätt bearbeta vad du varit med om så du sen i framtiden EVENTUELLT skulle kunna känna dig trygg med en vaginal förlossning. Inte för att samhället tycker det  utan för att det är Din kropp och att Du har rätt till att kunna göra det valet. Lycka till!

Jag har också diskuterat snitt i Västerås, gick inte bra alls. De säger att det inte är en kostnadsfråga, men det tror jag inte en sekund på.

Hur gick det för dig och vem träffade du? Hoppas du slapp Björn..