Favorisering av barnbarn

Hej,

Jag har två söner på 7 och 4 år som har sina farföräldrar utomlands. Flera gånger per år åker vi dit i mellan 1-2 veckor till någon månad för att umgås. Det jag märker nu är att deras syn på barnbarnen skiljer sig åt. Det är den äldsta som får mest och störst presenter, leks med mest, has mest tålamod med osv. Min yngsta hamnar väldigt ofta utanför och det är ingen som riktigt tar sig tid med bara honom. Till saken hör att de har en tjejkusin på 2 år som också får väldigt mycket uppmärksamhet, och som bor tillsammans med farföräldrarna i ett generationsboende. Jag tycker nig väldigt tydligt se att min yngsta blir orättvis behandlad och det känns så himla ledsamt. Han frågar ofta vad vi ska göra och jag får gå in för att sysselsätta honom för att han inte ska bli ensam för mycket.

Min äldsta pratar mina farföräldrars språk mycket bättre än min yngsta så jag kan förstå att det inte är så lätt att förstå honom men ingen tar sig riktigt tiden heller. När min äldsta var i samma ålder som min äldsta så gick farmor med honom till tågrälsen för att titta på tåg, han fick vara med och laga mat, farfar lekte och pratade mycket med honom osv. Med den yngsta är det mest tillrättavisningar eller ingenting alls. Jag förstår inte varför?

Nu är vi borta hos mina svärföräldrar över påsken och jag tycker att min äldsta son blir mer och mer bortskämd och mer och mer odräglig. Det är "mina saker", "jag som fått detta", "bara jag som ska ha" och hårda, taskiga ord. Jag blir bara så sårad och når liksom inte fram alls. Om jag lämnar barnen med farföräldrarna så händer det ofta att yngsta blir ledsen, ofta av att äldsta sonen är taskig och hårdhänt, men ingen av farföräldrarna säger ifrån. Försöker jag prata med äldsta så går han ofta bara därifrån till sin farfar.

Jag vet att man inte ska generalisera och sätta etiketter eller benämna barnen på olika sätt, men ibland måste jag ju säga att det där inte var snällt eller så gör man inte. Hemma jobbar vi mycket på attityder och hur man ska vara mot varandra, men här barkar allt bara åt skogen. Min äldsta säger ofta taskiga saker även mot mig och sårar ju även mig genom att vara egoistisk och elak mot sin lillebror. Jag är rädd att det drar åt "den snälla- och den dumma" vilket inte heller är särskilt konstruktivt. Vad ska jag göra??