Hur har det fungerat med era djur när ni fått barn?
Hur länge hade ni haft djuret/djuren innan första barnet kom?
Skaffade ni djur som substitut för barn, eller grundade det sig i ett mer genuint djurintresse? Eller både och kanske.
Berätta hur det var för er, och kom gärna med tips!
Vi hade haft våran hund i 2år när dottern föddes, och hästarna lite olika. Tyvärr fick vi ta bott gamla hunden men har skaffat ny nu och hon älskar'"sina"djur, hästarna är uppväxta ihop med henne och alla våra djur på gården älskar dottern och hon älskar dom.
Nu har vi en hund, två katter, två höstar och en kanin, och ingen av dom är mina enligt dottern 
Hade 2 katter innan första barnet, hade haft dom i 7 månader. Skaffade dom just för att jag ville ja dom. Honan kunde inte bry sig mindre om barnet och det gäller än 6år och barn 2 senare. Hanen var mer intresserad och skulle alltid ligga och mysa med barnen när dom var små.
Skaffade hund när barn 2 var 6 månader. Var och är än en super när det kommer till barnen. Dom för göra det mesta mot henne (under normala gränser förstås) och hon är jätte försiktig när det kommer till barnen.
Hade 5 katter, hund och häst. Pga djurintresse. Hunden hade min man haft sen innan vi träffades, även en av katterna, övriga skaffade vi flera år innan första bebisen kom. Häst hade jag haft sen tonåren, den hästen jag hade då hade jag dock bra haft 1,5 år.
Katterna gillade sin nya kompis. "Hängde" gärna med henne på bebisfilten på golvet eller i sängen där hon sov. Hunden visade stor respekt och var aldrig på barnen, men har sen dag 1 alltid haft koll så att inget barn blir "glömt" nånstans. Och med nr 2 visste han också hur reglerna kring barnen var så då vågade han lägga sig hos sonen som nyfödd och sova intill honom i soffan och liknande. Även vakta barnen från främmande, inte aggressivt utan helt enkelt bara komma och lägga sig nära när en främling närmade sig och jag inte var hos barnet.
Nu har vi även höns och kaniner, och en till hund.
Mina barn är väldigt vana vid djur, dom vet hur man ska bete sig och hantera dem, och hur man förhåller sig kring dem. De är inte överexalterade över sin egna djur men andras är lika söta som för ett barn som inte har egna djur hemma. Däremot blir de inte uppjagade av djur som många barn utan djur verkar bli. De vet hur man ska bete sig och hantera olika sorters djur och är lugna och försiktiga.
Tack för svaret vargaa.
Härligt att höra att det går så bra för er!
Hoppas (och tror) att det ska gå bra även för oss med våra djur och kommande bebis.
Vi hade haft vår katt i knappt 2 år när vi fick vår dotter. Från början var han reserverad mot henne och undrade vad det var för konstig sak som skrek som hade flyttat in i hans hem. Nu när dottern är 7 månader har han vant sig och de är väldigt nyfikna på varandra och de ska ha koll på varandra. Han kommer alltid och kollar att hon är med när vi kommer hem efter att ha varit ute. När dottern sover sin eftermiddagstupplur på min mage kommer han ofta och kurar ihop sig med oss så vi ligger alla 3 i soffan:)
3 innekatter. Den ena hade jag haft i 8 år innan. Dom andra 2 i 3 år. Har inte varit några problem. Barnen är inte på och drar eller rycker i katterna. Och katterna kunde inte bry sig mindre.
Min äldsta kisse och minsta dottern på 1 år har dock en matritual. Han sitter alltid nedanför hennes stol och hoppas på att det hon tappar ner är antingen fisk, kyckling eller skinka. Hon sträcker ner handen med div för att ge honom. :)
Fler som vill berätta hur det har fungerat med bebis och husdjur?
Vi har hästar, hundar, katt samt 4 barn.
Jag är uppvuxen med djur och det känns väldigt naturligt att ha djur fast man har bebis/barn.
Jag känner att tiden räcker till för både djur och barn och skulle inte byta bort mitt liv för något i världen.
Barnen och djuren växer upp tillsammans och det blir en naturlig del av deras liv med.