• 2008

    "Omogen" 5,5 åring?Är det vår fel?

    Har en 5,5 åring som det sista året har varit "omogen", om man nu kan kalla det så? Det känns att hon på något sätt har stannat i 4 års perioden vad det gäller utvecklingen.  Hon blir väldigt arg när hon inte får sin vilja fram, är otroligt otålig och blir sur väldigt ofta. Hon har inga kompisar på fritiden och när hon leker ute på gården med grannarnas barn då är det nästan alltid att hon är i sandlådan eller gungar med 3-3,5 åringar. 
    På dagis leker hon med några stycken men brukar alltid vara utanför när hennes jämnåriga leker. Hon brukar ofta komma hem och säga att de andra barnen säger att hon ej får vara med och då blir hon ledsen och berättar för fröken.
    Ibland kommer hon hem o säger att hon har blivit slagen av en 2-åring och börjar då gråta o säga till fröken istället för att tänka "men jag är ju stor o han är liten", om ni fattar vad jag menar.
    Hemma tittar hon på tecknat med sina syskon som är under 2 år och kan hamna i bråk med de ofta. Hon liksom tänker inte att de är så små.
    Ibland blir vi väldigt förvånade över saker som hon inte kan men borde kunna.
    Vi har två yngre barn,tvillingar under två år o det går åt mycket jobb o uppmärksamhet på dem så jag tror att mycket av hennes beteende beror på att vi inte gav henne den uppmärksamhet hon behöver men kan inte hjälpa att bli arg eller frustrerad på henne när hon får sina utbrott eller vägrar lyssna på oss.
    Tycker synd om henne för hon kan vara världens mysigaste tjej när hon vill.
    Känns som allt är vårt fel,att vi inte har varit tillräckligt bra föräldrar och att det är därför hon är som hon är. Några tips på vad vi kan göra?
    Har så mycket skuldkänslor och känner mig inte som en bra mamma,känner inte att jag räcker till och vet ej hur jag ska dela upp min tid mellan 3 barn så att alla får det bra. Är så trött när man kommer hem från jobbet att jag inte orkar med mycket utan allt går på rutin tills de är i säng alla 3.
    Någon som har tips eller någon som har varit i min sits?
    Tack.

  • Svar på tråden "Omogen" 5,5 åring?Är det vår fel?
  • Sexnovellen

    Lilla tösen då. Jag tycker inte alls att hon låter omogen snarare väldigt ensam. Hon är ensam på förskolan och ensam hemma (missförstå mig inte). Kan ni inte komma överens om att hitta på något kul bara med flickan? Ena dagen kan du och hon göra något som hon får bestämma, andra dagen gör hon något med sin pappa och tredje dagen skaffar ni barnvakt och umgås med er lilla flicka hemma.

    Hon är uppenbarligen väldigt känslig och för mig är det inte ett tecken på omognad snarare ensamhet. Klart att hon lätt blir ledsen och gråter då? Om barnen i hennes ålder är elaka så tyr hon sig till barnen som är lite mindre för där känner hon sig trygg, där är hon äldst, men så är de små barnen också elaka och då känner hon sig plötsligt som ensammast i världen.

    Lycka till!


  • 2008
    Sexnovellen skrev 2014-04-07 21:54:16 följande:
    Lilla tösen då. Jag tycker inte alls att hon låter omogen snarare väldigt ensam. Hon är ensam på förskolan och ensam hemma (missförstå mig inte). Kan ni inte komma överens om att hitta på något kul bara med flickan? Ena dagen kan du och hon göra något som hon får bestämma, andra dagen gör hon något med sin pappa och tredje dagen skaffar ni barnvakt och umgås med er lilla flicka hemma.

    Hon är uppenbarligen väldigt känslig och för mig är det inte ett tecken på omognad snarare ensamhet. Klart att hon lätt blir ledsen och gråter då? Om barnen i hennes ålder är elaka så tyr hon sig till barnen som är lite mindre för där känner hon sig trygg, där är hon äldst, men så är de små barnen också elaka och då känner hon sig plötsligt som ensammast i världen.

    Lycka till!
    Tack för ditt svar! Blir full med tårar när jag läser det du har skrivit och du har säkert helt rätt. Känner mig som världens sämsta mamma just nu och det gör så ont i hjärtat att mitt barn ska känna sig ensam med två föräldrar hemma . Vi försöker att hitta på något med henne varje vecka men tror inte detta räcker för henne. Hon behöver nog mer tid från oss och den tiden har vi tyvärr inte då hennes syskon tar SÅ mycket plats och energi.
    Fy vad jag mår dåligt av detta men ska försöka ändra på saker o ting,jag vill ju hennes bästa men känner mig tyvärr ofta orkeslös och trött. Vet att jag kan ge henne mer än vad hon får.
  • Sexnovellen
    2008 skrev 2014-04-07 22:11:15 följande:
    Tack för ditt svar! Blir full med tårar när jag läser det du har skrivit och du har säkert helt rätt. Känner mig som världens sämsta mamma just nu och det gör så ont i hjärtat att mitt barn ska känna sig ensam med två föräldrar hemma . Vi försöker att hitta på något med henne varje vecka men tror inte detta räcker för henne. Hon behöver nog mer tid från oss och den tiden har vi tyvärr inte då hennes syskon tar SÅ mycket plats och energi.
    Fy vad jag mår dåligt av detta men ska försöka ändra på saker o ting,jag vill ju hennes bästa men känner mig tyvärr ofta orkeslös och trött. Vet att jag kan ge henne mer än vad hon får.
    Du ska inte känna dig som en dålig mamma. Den här tråden visar ju den totala motsatsen eller hur? En usel mamma hade aldrig haft dina funderingar och därmed aldrig ens startat den här tråden.

    Jag är varken psykolog eller mentor och jag kan ha helt fel. Mitt svar baseras enbart på vad jag tror. Jag har ett barn, ett enda, alldeles underbart litet barn. Men jag jobbar och studerar och ibland orkar jag bara inte vara en perfekt mamma. Jag vet precis hur du känner och jag förstår att det är hjärtekrossande.

    Har ni chans till barnvakt en lördag-söndag så försök att få det. Låt er dotter bestämma precis vad hon vill göra. Kanske vill hon åka iväg med er och äta på Mc donalds? Kanske vill hon bestämma film och godis till kvällen och bara sitta mellan mamma och pappa och njuta av att i finns där? Kanske vill hon sova mellan er den natten och känna er närhet utan en massa småsyskon som skriker och bråkar och tar all er tid ifrån henne.

    Fråga henne. En 5-åring har en stark vilja och jag är övertygad om att det skulle göra henne gott.

    Sedan tycker jag att ni ska prata med förskolan. Berätta precis hur du känner och att din dotter känner sig utanför. De är pedagoger och de ska se till att inget barn känner sig utanför.

    Kram till er Hjärta
  • Lilla fjunet

    Det kan ju vara så att hon blivit lite "omogen" när hon fick sina syskon, för är man liten så får man ju mer uppmärksamhet.
    Är man 5 år så är man ju ganska liten fortfarande och ibland vill  hon nog vara ännu mindre och bara få mysa med er.
    "sexnovellen" kom med mycket bra tips tycker jag.

  • Mickan76

    Lite egentid med er föräldrar kan ju också vara ngt enkelt. Tex att läsa länge vid läggdags om hon gillar sagor. Att ligga nära och läsa typ 40 min medan den andra föräldern tar hand om syskonen ger mkt lugn och närhet.

  • blubbblubb

    Jag har också en femåring och en tvååring, har är det dock femåringen som tar mest tid. 

    När det gäller bråk försöker jag vara tydlig med att man får inte slåss oavsett om man är 2 år eller 5 år men samtidigt säga att lillebror inte förstår så bra vad man får göra och inte göra. 

    När det gäller dagis så ta ett allvarligt snack med fröknarna om hur de ser på din dotters lek med jämnåriga. Vad gör det för att det ska fungera?  Tycker det att barnet fungerar annorlunda? Har hon någon bästa kompis?
    Om även förskolan ser problem kanske det kan vara värt att be specialpedagogen hos kommunen komma dit och ge förskolan tips om hur de enklast integrerar din dotter.

    Kan du ge exempel på vad det är hon inte kan men borde kunna? Handlar det om socialt samspel, faktakunskaper?

Svar på tråden "Omogen" 5,5 åring?Är det vår fel?