"Omogen" 5,5 åring?Är det vår fel?
Har en 5,5 åring som det sista året har varit "omogen", om man nu kan kalla det så? Det känns att hon på något sätt har stannat i 4 års perioden vad det gäller utvecklingen. Hon blir väldigt arg när hon inte får sin vilja fram, är otroligt otålig och blir sur väldigt ofta. Hon har inga kompisar på fritiden och när hon leker ute på gården med grannarnas barn då är det nästan alltid att hon är i sandlådan eller gungar med 3-3,5 åringar.
På dagis leker hon med några stycken men brukar alltid vara utanför när hennes jämnåriga leker. Hon brukar ofta komma hem och säga att de andra barnen säger att hon ej får vara med och då blir hon ledsen och berättar för fröken.
Ibland kommer hon hem o säger att hon har blivit slagen av en 2-åring och börjar då gråta o säga till fröken istället för att tänka "men jag är ju stor o han är liten", om ni fattar vad jag menar.
Hemma tittar hon på tecknat med sina syskon som är under 2 år och kan hamna i bråk med de ofta. Hon liksom tänker inte att de är så små.
Ibland blir vi väldigt förvånade över saker som hon inte kan men borde kunna.
Vi har två yngre barn,tvillingar under två år o det går åt mycket jobb o uppmärksamhet på dem så jag tror att mycket av hennes beteende beror på att vi inte gav henne den uppmärksamhet hon behöver men kan inte hjälpa att bli arg eller frustrerad på henne när hon får sina utbrott eller vägrar lyssna på oss.
Tycker synd om henne för hon kan vara världens mysigaste tjej när hon vill.
Känns som allt är vårt fel,att vi inte har varit tillräckligt bra föräldrar och att det är därför hon är som hon är. Några tips på vad vi kan göra?
Har så mycket skuldkänslor och känner mig inte som en bra mamma,känner inte att jag räcker till och vet ej hur jag ska dela upp min tid mellan 3 barn så att alla får det bra. Är så trött när man kommer hem från jobbet att jag inte orkar med mycket utan allt går på rutin tills de är i säng alla 3.
Någon som har tips eller någon som har varit i min sits?
Tack.