Prata eller ej?

Alltså var inte så feg! Du är vuxen och hennes mamma du får väl ta upp det såklart! Tycker det dessutom är i senaste laget då många får mens innan de blir 13, själv var jag 11!

Om det är jobbigt så skriv ett lättsamt brev till henne.

Förklara att du finns där för hennes skull och gärna vill berätta om allt hon undrar över.

Ju öppnare och lättsammare DU är, desto större är chansen att din dotter ser dug som en tillgång och vågar komma till dig.

Och vad du än gör så döm henne inte. Gör det inte pinsammare än det är.

Du kan även i brevet skriva att det finns tamponger/bindor i badrummet som är hennes/hon kan ta av.

Gör det LÄTT och smärtfritt för henne!

Lycka till!

Om du är i badrummet och hon går förbi kan du ju helt lugnt och enkelt, som i förbifarten, säga att "Här i skåpet finns bindor/tamponger om du behöver". Ingen press, ingen ansats till att utveckla samtalet. Låt henne sköta resten :) Men för allt i världen, skoja inte om pojkar i samma anda ^^ 

Vill du verkligen inte ha en djupare kontakt med din dotter? Om du vill det är det nog upp till dig.  Att försöka prata och prata och berätta om dig själv i allmänhet tills hon får upp sin tillit. Tror inte man ska börja med det mest intima när man inte har någon kontakt.

Tycker det är så tråkigt att det blivit så här för sååå många i vårt land. Det är verkligen sorgligt. Samhjället stärker inte anknytningarna mellan barn och föräldrar utan tvärt om, genom tidigt dagis, och långa dagar med skola och fritids. Inte konstigt att många barn tappar anknytningen och därmed tilliten till sina föräldrar....

Tror dock inte att det är för sent, men inte heller att du ska börja med de tuffaste frågorna. HItta på saker med henne och prata allmänt och styr in samtalen så att de djupnar efter hand.
Gör du inte något nu, så tror jag aldrig att du får en djupare kontakt med din dotter, hon behöver djup kontakt, men hon hittar ju andra om inte du finns där....

Ta en dag och gå och shoppa lite tillsammans. Kop lite underkläder och bh kanske, säg du behover tamponger också och när ni är vid den hyllan nämn vilken sort du gillar och fråga om hon behover några tamponger eller bindor och vilken sort?

Tack för alla idéer!

Jag var i samma sist med min mamma. Men mamma sa så här till mig: alla förändras med tiden. Ingen kan göra något åt det. Och när vi kvinnor växer upp får vi ju, bröst. Det vet du redan. Men man börjar...blöda också och du behöver några, slags dukar för att hindra att trosorna också blir blodiga. Det kommer lite och kallas mens. Men du pratar med mig om du sjukledighet det va? Jag och mer lär du dig i skolan. Det kändes skönt när mamma pratade med mig. Och allt annat lärde jag mig i skolan. Så ta en kort förklaring det räcker.

Jag lärde mig inte så mycket om mens osv förrän det var "för sent". Det jag visste innan var det jag läst i Kamratposten, att man fick en liten fläck i trosan, sen var man kvinna och mamma kom med rosor och choklad. För mig var det helvetet, första mensen var en flod av smärta, kräkningar och svimningar. Jag trodde jag var dödssjuk och skulle dö, det här hade jag inte läst nåt om. Hade gärna velat höra lite om det inte-så-rosenskimrande sidorna också och hur man skulle bete sig

Jag hade dött om min mamma börjat prata med mig om sånt. Vi har aldrig haft någon känslomässig närmare kontakt. När jag fick min mens hade jag tre års sparade bindor och tamponger från reklam jag fått hemskickad som jag använde i början, de räckte ett bra tag.
Min egna äldsta dotter verkar ha koll på vad som händer och hon vet var mensskydden finns hos oss. Vi har gått igenom förändringar i kroppen, hormoner, sex och sånt där och jag tror verkligen hon pratar med mig om hon undrar över något. 

Kanske dags att börja umgås mer med din dotter? Var tillsammans, gör inget särskilt ihop ofta och ta en fika på stan eller shoppingturer tillsammans ibland. Lär känna varandra bättre så kommer nog de jobbiga samtalen bli mindre jobbiga.