Vad hade jag för rättigheter? Mitt barn vägde över 5 kilo
Hej.
När jag var i vecka 33 så var det äntligen dax för min bästa vän (även min pojkväns syster) att föda sin dotter. Innan jag visste om min egen graviditet hade jag sagt att jag ville vara med på hennes och stötta henne (hon gjorde detta på egen hand). Sen blev jag äntligen gravid (efter 1 år och 4 månaders försök) då ville min kompis inte ha med mig längre, hon ville inte avskräcka mig inför min egen förlossning...
Men månaderna gick och när det började närma sig började jag fundera... Vad har jag att bli rädd för? Ja självklart, hon kommer få as ont, hon kommer säkert gråta, skrika, vara otrevlig och en massa. Men varför ska jag bli rädd för smärtan för att hon har ont? Jag ser ju ATT hon har ont... Men HUR ont hon har kommer jag inte få veta förrän det är dags för mig. Så jag valde att följa med. Ångrade det inte en sekund. Jag är stolt över henne, hennes fina dotter och över mig själv som klarade av att vara med.
MEN... hennes dotter vägde 4160 gram, var 52 cm lång och hade 37 cm i huvudomfång. NU började mina tankar snurra... Min mage var oförskämt stor och jag började fundera.... skulle mitt barn också bli så stort? Jag blev livrädd för att få ett stort barn. Jag talade med min bm varje gång jag träffade henne om detta. Jag frågade varje gång "hur stor tror du bebisen är? Hur stort huvud tror du bebisen har? Hur stor tror du att bebisen kommer vara när den bestämmer sig för att komma ut"? (Jag hade tidigare bett om att få ett tul men blivit nekad).
Min bm sa att hon trodde bebisen skulle väga 3,5-4 kilo. "Neeeeej, inte en 4kilos bebis" sa jag.
Sen var det dags... 6 dagar över tiden...
Vaknade en fredag och märkte något konstigt, ringde förlossningen och sa att jag trodde mitt vatten hade börjat sippra. Fick komma upp och jag hade märkt rätt (hur jag nu kunde se det, hade ju aldrig varit gravid förr?). Fick återkomma på lördagen för ctg kurva. Fick en ny tid igen på söndagen kl 10:30.
Halv nio på söndags morgonen satt jag på balkongen och sa till min mamma som sovit över den natten "jag kanske hade en värk nu, men jag vet inte, jag tror den var lite längre och gjorde lite ondare än vanligt". Jag väntade tills mötet och åkte in. Värkarna hade kommit igång men inte så mycket. Mellan 12-14 någon gång så tog de vattnet och efter det är mycket så gott som svart. Har ingen koll på tider eller något. Efter vattenavgången började i alla fall värkarna ta fart (men hade även värkstimmulerande?).
Jag öppnade mig till 8 cm men de kunde "töja" till 10 cm. Då skulle jag tydligen börja krysta. Klockan var ca. tio i tolv på natten till måndagen. Folk hängde på min mage, sugklocka användes, den lossnade en gång så läkaren flög i marken, (min pojkvän trodde hon bröt huvudet av barnet, som tur var så var jag så borta så jag reagerade inte så mycket på vad som hände). Tror inte de klippte mig men jag sprack så mycket att jag fick åka ner på operation 1½ timme efter förlossningen. Hans axlar fastnade efter de äntligen hade fått ut huvudet, de drog och slet i honom och tillslut fick de tydligen bråttom och min värk la av... då slet de ut honom, kastade upp honom på magen och innan jag ens hann se honom sprang de iväg och var borta en timme.
Han var tydligen helt blå, hade fostervatten i lungorna, hade brutit ett nyckelben (dem gjorde det inte med flit), andningsproblem och jag vet inte vad.
När han var ett dygn gammal kom de fram till att han hade en infektion i kroppen (har fortfarande inte fått veta vad det var för infektion...). Så han åkte ner på NEO med alla pyttebebisar i en vecka men fick antibiotika i ytterligare 3 dagar.
Nu till frågorna: Har inte jag rätt att få veta vad det var för infektion? Tänk om den kommer tillbaka, tänk om det är något som smittar? De enda de sa var att det var en "tillfällig" bokstavskombination (4 bokstäver, minns inte tyvärr)....
Hur kommer det sig att barn blir så stora för vissa? Hade jag rätt till tul? Jag stötte på min bm någon dag efter förlossningen och hon sa att hon visste barnet skulle väga mer än hon sagt till mig, men hon ville inte oroa mig. Gjorde hon fel? Hur många barn är så stora? Vid vilken vikt ska man helst göra kejsarsnitt?
Min underbara plutt är idag 5½ månad och jag kan fortfarande ha besvär. Jag får fortfarande ont när jag sitter ex. på huk mer än några sekunder. Det smärtar till i underlivet och jag måste genast byta ställning. Jag kan fortfarande inte ligga raklång i sängen och sätta mig upp utan att hjälpa till med armarna. Magmusklerna är som bortblåsta...
Sen undrar jag en till sak... Jag fick jätte mycket bristningar och sista två veckorna började magen att "hänga". (se bild v. 40+0, sonen född sex dagar senare). Nu är det så att magen hänger fortfarande jätte mycket... Vad kan jag göra åt det? Jag skäms, kan inte ha några kläder och kommer aldrig mer vilja visa mig i bikini, kanske inte ens en baddräkt. Jag skäms när jag ska visa mig naken för min kille...
