Jag älskar min katt som en syster, sjukt eller helt okej?

Det är absolut okej tycker jag? Så katten har visst det bra hos dig, med all kärlek och allt, mysigt. Det skall känna så när man har speciellt husdjur, jag har 5 katter & två små hundar..

Mina Katter är tyvärr självständigt och vill alltid vara ute, vi har luckan i huset så dom bestämmer helt själv när dom vill komma in.. Mina två troll hundar tar jag hand om det vore mitt eget barn, men den första är min första hund och är morsgris och den andra valpis vill bara snoka och ta sig ut till äventyr helt själv och blir arg om dom springer över grusvägen utan tillåtelse & långt ifrån mig, såg till allt att dom har det bra och allt är bra, oroar mig alltid om jag skulle behöva lämna dom hos hundvakt (oftast hos svärföräldrarna) om vi blir borta hela dan och kan inte tas med, men såg alltid till att ta med dom vart vi ska och försöka lösa att dom ska oxå följa med :) ser dom inte som hundar utan bästa vänner, mina tokungar, mina barn.. :)

Låter helsjukt.

Jag ser inget fel med det. Jag har hundar och de betyder mycket för mig. För mig är de inte bara hundar utan något värdefullare än så. Sedan ser jag det såhär också: Bara för man har syskon och övrig familj så är det ingen garanti för att man i vuxen ålder  har en bra relation med dem. Så om man är djurägare och tycker mycket om sitt djur så kan det betyda mer för en ens familj.

Skulle inte säga att det är sjukt men om du däremot prioriterar din relation till katten över tex relationer med andra människor så skulle jag IAF tycka att det är en märklig syn på sin relation till ett djur.

Våra så kallade husdjur är för många inte bara husdjur, utan de är så mycket mer än så. Det är väl ändå något fint när man älskar de små liven som om de vore ens egna barn, syskon eller bästa vän? Jag förstår egentligen inte det sjuka med det. Jag hade kunnat hålla med om att det hade varit sjukt om man hade älskat dem på ett sexuellt sätt, men som syskon eller barn är väl ändå inget sjukt? Vad är det sjuka med det om nu än vissa skulle tycka det? Jag tror att de som verkligen älskar sina husdjur ser dem som bästa vänner, barn eller bror/syster. Visst, det finns kanske de som älskar sina husdjur ändå, fastän de inte ser dem som något av det, men inte så mycket eller ens hälften så mycket som de som ser dem som mer än husdjur. 

Lite skumt är det, ja..

Mina två älsklingar en norsk och en bondkatt är mina bebisar. Bondkatten är mer som lillbrorsan har haft honom sen 9 år tillbaka ocj och han är min och familjens ögonsten (hos föräldrarna). Min älskade norskis bor hos mig och är min bebis älskar båda lika mycket. Så jag tycker inte alls att det är konstigt.