Hjälp mig ur denna sits, innan allt blir värre
Hej!
Snälla hjälp mig, behöver råd och åsikter. (Dock inga åsikter om att jag är en dålig människa, för det vet jag redan.)
Från början...
För cirka fem och ett halvt år sedan träffade jag min pojkvän. Jag var väldigt osäker på honom redan från början och visste inte om det var riktigt rätt. Han har svårt för att ta egna initiativ, vilket jag tycker är avtändande då jag är precis tvärtemot. Men han gillade mig väldigt mycket och vi blev tillsammans. Allting bara rullade på i någon slags snöbollseffekt. Efter cirka ett år flyttade vi ihop. Jag älskar honom väldigt mycket och han är min bästa vän. Han gör allt för mig och jag känner mig verkligen trygg och kan vara mig själv i hans närhet. Jag litar på honom till 100% i alla situationer. Han står väldigt nära min familj dessutom och ses som en given del av familjen. Sexet har dock aldrig varit särskilt bra, kan vara en del i att han inte tar egna initiativ. Jag har därför blivit lite halvt beroende av att onanera själv med diverse sexleksaker när han är iväg, vilket han inte vet om. Tycker om sex väldigt mycket, men jag tänder inte riktigt på honom så att jag komma.
I alla fall har allting bara rullat på och nu har vi varit tillsammans i fem och ett halvt år, och då.. dyker plötsligt en annan kille upp. Denna killen och jag träffas varje dag då vi utför samma fritidsaktivitet. Jag kan inte på något sätt undvika honom. Men vi klickar och har jättekul tillsammans. Vi har dessutom samma intresse och livet kretsar liksom runt samma sak. Jag är dessutom väldigt attraherad av honom. Vill så gärna ha honom.
När jag blir mer och mer intresserad av denna nya killen blev relationen med min pojkvän sämre och sämre. Jag blev mer kall mot honom och försökte putta bort honom. Min pojkvän och jag har inga egentliga gemensamma intressen, utan det vi har gemensamt är det liv vi delar. För en och en halv vecka sedan bestämde vi i alla fall att han skulle flytta ut, då jag sa att jag behövde lite space. Vi är fortfarande tillsammans men att jag behövde vara själv lite.
Då (typ dagen efter) dyker helt plötsligt den nya killen upp hemma hos mig och vi börjar träffas lite. Vi har inte gjort någonting mer är kyssts, men jag vill så gärna. Jag är dessutom tvungen att träffa honom varje dag och jag är lite beroende av honom. Han gillar mig väldigt mycket och säger att han vill va med mej och han planerar liksom framtiden med mig. Han frågade dessutom för ett antal månader sen om jag hade pojkvän och min reflex var då att svara NEJ (trots att jag hade det). Så den nya killen tror jag är singel, trots att jag inte är det. Den nya killen har dessutom små barn och då jag är ung (24) så vet jag inte riktigt hur jag ställer mig till det. Jag har svårt att se ett liv med någon annans barn.
Min pojkvän säger att han är villig att göra allt för att få vår relation till att fungera och att jag är allt i hans liv. Och jag har ju alltid tänk mig att han är en del av min framtid. Att vi skulle gifta oss och få barn.
Nu är allt helt messed up!! Jag vet inte hur jag ska komma härifrån. Mår så dåligt. Vill ha bägge!!
Hur kan jag göra såhär mot min kille som jag har varit med i över fem år? När jag ser på framtiden är han ju fortfarande där. Men vill absolut inte sluta träffa den andra.
Hjälp mig snälla!!