• svampbob4kant

    Hjälp mig ur denna sits, innan allt blir värre

    Hej!


    Snälla hjälp mig, behöver råd och åsikter. (Dock inga åsikter om att jag är en dålig människa, för det vet jag redan.)


    Från början...


    För cirka fem och ett halvt år sedan träffade jag min pojkvän. Jag var väldigt osäker på honom redan från början och visste inte om det var riktigt rätt. Han har svårt för att ta egna initiativ, vilket jag tycker är avtändande då jag är precis tvärtemot. Men han gillade mig väldigt mycket och vi blev tillsammans. Allting bara rullade på i någon slags snöbollseffekt. Efter cirka ett år flyttade vi ihop. Jag älskar honom väldigt mycket och han är min bästa vän. Han gör allt för mig och jag känner mig verkligen trygg och kan vara mig själv i hans närhet. Jag litar på honom till 100% i alla situationer. Han står väldigt nära min familj dessutom och ses som en given del av familjen. Sexet har dock aldrig varit särskilt bra, kan vara en del i att han inte tar egna initiativ. Jag har därför blivit lite halvt beroende av att onanera själv med diverse sexleksaker när han är iväg, vilket han inte vet om. Tycker om sex väldigt mycket, men jag tänder inte riktigt på honom så att jag komma.


    I alla fall har allting bara rullat på och nu har vi varit tillsammans i fem och ett halvt år, och då.. dyker plötsligt en annan kille upp. Denna killen och jag träffas varje dag då vi utför samma fritidsaktivitet. Jag kan inte på något sätt undvika honom. Men vi klickar och har jättekul tillsammans. Vi har dessutom samma intresse och livet kretsar liksom runt samma sak. Jag är dessutom väldigt attraherad av honom. Vill så gärna ha honom.


    När jag blir mer och mer intresserad av denna nya killen blev relationen med min pojkvän sämre och sämre. Jag blev mer kall mot honom och försökte putta bort honom. Min pojkvän och jag har inga egentliga gemensamma intressen, utan det vi har gemensamt är det liv vi delar. För en och en halv vecka sedan bestämde vi i alla fall att han skulle flytta ut, då jag sa att jag behövde lite space. Vi är fortfarande tillsammans men att jag behövde vara själv lite.


    Då (typ dagen efter) dyker helt plötsligt den nya killen upp hemma hos mig och vi börjar träffas lite. Vi har inte gjort någonting mer är kyssts, men jag vill så gärna. Jag är dessutom tvungen att träffa honom varje dag och jag är lite beroende av honom. Han gillar mig väldigt mycket och säger att han vill va med mej och han planerar liksom framtiden med mig. Han frågade dessutom för ett antal månader sen om jag hade pojkvän och min reflex var då att svara NEJ (trots att jag hade det). Så den nya killen tror jag är singel, trots att jag inte är det. Den nya killen har dessutom små barn och då jag är ung (24) så vet jag inte riktigt hur jag ställer mig till det. Jag har svårt att se ett liv med någon annans barn.


    Min pojkvän säger att han är villig att göra allt för att få vår relation till att fungera och att jag är allt i hans liv. Och jag har ju alltid tänk mig att han är en del av min framtid. Att vi skulle gifta oss och få barn.


    Nu är allt helt messed up!! Jag vet inte hur jag ska komma härifrån. Mår så dåligt. Vill ha bägge!!
    Hur kan jag göra såhär mot min kille som jag har varit med i över fem år? När jag ser på framtiden är han ju fortfarande där. Men vill absolut inte sluta träffa den andra.


    Hjälp mig snälla!!

  • Svar på tråden Hjälp mig ur denna sits, innan allt blir värre
  • Pirum

    Hur gamla är ni? Vad du ska göra tycker jag handlar lite om var nånstans i livet ni befinner er. Har ni barn t ex så är det ju värt att försöka hålla fast vid det gamla. Men på din beskrivning låter det som att du har tröttnat på er relation och hellre skulle vilja vara bara vänner.

    Försök plocka bort den nye killen ur ekvationen och fråga dig om du vill vara kvar i din relation överhuvudtaget. Försök också sortera bort vad alla andra tycker om din pojkvän och att han blivit som en del av din familj. Det är ju trots allt du som ska ha en kärleksrelation med honom, inte din familj.  

  • svampbob4kant

    Nej vi har inga tar bort den nya a barn. Vi är 24/26 år. Problemet är dock om jag tar bort den nya killen, så vill jag vara kvar i relationen med min pojkvän. Men jag definitivt inte sluta träffa den nya, 

  • Pirum
    svampbob4kant skrev 2014-03-26 17:08:36 följande:
    Nej vi har inga tar bort den nya a barn. Vi är 24/26 år. Problemet är dock om jag tar bort den nya killen, så vill jag vara kvar i relationen med min pojkvän. Men jag definitivt inte sluta träffa den nya, 
    Man kan äta kakan och ha den kvar, åtminstone tills man blir upptäckt. Men det är inte vad en ärlig person skulle göra. En annan tanke är att man kan acceptera att man har blivit förälskad i en annan utan att agera på känslan. Så småningom minskar förälskelsen och allt blir som vanligt igen.
  • Benny1957

    NI har inga barn, så då är allt lite enklare. Men en regel att följa är den gamla om att "behandla andra som du själv vill bli behandlad". Anta att din pojkvän sen fem år behandlade dig likadant som du behandlar honom. Hur skulle du reagera då?

    Det första du måste göra är att vara ärlig mot din fritidskamrat. Han måste få veta hur din relation är. 

    Var också ärlig mot din pojkvän tycker jag. Du har inte varit otrogen än - för gränsen för otrohet anser jag går vid samlag - men du har varit bra nära. Han måste i vilket fall få veta varför du blivit så kylig - förmodligen anar han redan, men får han inte veta så kommer han att gå omkring och gissa och det är värre

    Det tredje ni bör göra är att ta kontakt med en parterapeut. Skall man skiljas åt efter en så lång tid bör det ske på ett snyggt sätt och då kan det behövas någon utomstående. Åtminstone för din sambos skull - för annars kan händelserna krossa honom fullständigt

    Sen måste jag säga att jag blir beklämd av att höra att ytterligare en "snäll kille" blir sviken - just för att han är snäll. Vi har skapat ett konstigt samhälle där kvinnor å ena sidan talar om vikten av att ha snälla jämlika och omtänksamma partners, och samtidigt klagar över att "de inte tänder på dem".  Det verkar som en slags omvänd variant på det gamla mansidealet om "horan-madonnan". Kan någon förklara för mig varför det blivit så?

  • Anonym (väx upp)

    Växx upp och gör rätt. Berätta för din kille att du har kickat ut honom för att du behövde "space" och att du använde ditt "space" för att hångla med en annan kille du har dessutom inlett en känslomässig affär med och som du dessutom sagt att du är singel till. Berätta detta för din "kille" som du tror att du fortfarande är tillsammans med och låt HONOM bestämma sig för huruvida HAN vill fortsätta att vara tillsammans med dig eller inte. Det kommer att göra saker och ting mycket enklare för dig för chanserna är stora att han kommer att fatta ett beslut åt er båda.

    Har du aldrig någonsin i ditt liv gjort något som är både svårt och rätt? Du är tamefan 24 år. Att du inte skulle ha varit otrogen är nonsens, du har varit otrogen och nu bör du göra det rätta.

  • ManiLund

    Du vill ju inte ha din nuvarande. Du vill möjligen hade det friktionsfria, familketillvända nånting som han är. Men du vill ju inte ha honom.  Eller?!

  • InTheShadow

    Det handlar väl om att växa upp och göra ett val? Ett val av alla de val du kommer att behöva göra...Det kallas för att leva!

  • Anonym (väx upp)

    Du kanske också ska fundera på att du just nu faktiskt ljuger även för snubben du är otrogen MED och inte bara för den du är otrogen MOT.

  • Anonym (Tezz)

    Ärlighet varar längst. Och gräset är inte grönare på andra sidan, tro mig! Det är spänningen och uppmärksamheten du är kär i. Jag hade berättat för min sambo om situationen och slutat träffa den andra. Antingen förlåter din sambo dig eller inte. Då är det bara att göra om och göra rätt och va glad att du bara är 24 och utan barn när du lärde dig genom det snedtrampet. Kom ihåg, alla förhållanden blir vardag!!!

  • Anonym (Tezz)

    Ärlighet varar längst. Och gräset är inte grönare på andra sidan, tro mig! Det är spänningen och uppmärksamheten du är kär i. Jag hade berättat för min sambo om situationen och slutat träffa den andra. Antingen förlåter din sambo dig eller inte. Då är det bara att göra om och göra rätt och va glad att du bara är 24 och utan barn när du lärde dig genom det snedtrampet. Kom ihåg, alla förhållanden blir vardag!!!

  • ManiLund
    Anonym (Tezz) skrev 2014-03-27 00:42:57 följande:
    Ärlighet varar längst. Och gräset är inte grönare på andra sidan, tro mig! Det är spänningen och uppmärksamheten du är kär i. Jag hade berättat för min sambo om situationen och slutat träffa den andra. Antingen förlåter din sambo dig eller inte. Då är det bara att göra om och göra rätt och va glad att du bara är 24 och utan barn när du lärde dig genom det snedtrampet. Kom ihåg, alla förhållanden blir vardag!!!
    Jag kanske missuppfattar dig, men det ltåer lite som om du tycker att varje förhållande bör fortsätta...

    Inga gemensamma intressen,  osäker från början, ingen sexuell attraktion - jag tycker ett bättre råd till en 24-åring som varit tillsammans med en sån kille är att fundera på om man vill tillbringa resterande 50 år med den personen...
  • Anonym (Tezz)
    ManiLund skrev 2014-03-27 08:20:43 följande:
    Jag kanske missuppfattar dig, men det ltåer lite som om du tycker att varje förhållande bör fortsätta...

    Inga gemensamma intressen,  osäker från början, ingen sexuell attraktion - jag tycker ett bättre råd till en 24-åring som varit tillsammans med en sån kille är att fundera på om man vill tillbringa resterande 50 år med den personen...



    Självklart menade jag inte så :) Attraktion ärlighet och att man är bästa vänner är något att sträva efter. Men bör tilläggas att oftast när det börjar med en lögn slutar det oftast med en. .
  • Anonym (Asimovaren)

    Börjar med ditt sex liv, som är lite uselt. Min fråga, varför har du inte under dessa alla år "lärt" upp han? Antar att ni kan prata med varandra om såna saker.
    Att han är initiativlös under flera år, återigen varför har du inte tagit upp det?

    Att du är otrogen är väl rätt klart, brukar börja med kramar, hångel o kyssar innan sista steget tas. Vet din kille om den andre eller är han helt ovetande om varför dina känslor har kallnat?

    Vet han ingenting så måste det vara en stor plåga för honom att inte veta varför du bara kallnar.
    Vad du ska göra är att lägga allt på bordet utan att försöka förminska dina känslor för den andre, din kille har all rätt att, efter flera år tillsammans få veta vad som sker och är på gång.

    Din nye "älskare" är han singel eller är han ihop med den han har barnen med?

    Den nye bara dyker upp hos dej, du måste väl ha bjudit hem honom eller är han en stalker, tycker att du är skamlig att låta den nye hälsa på när din sambo sen flera år knappt har blivit tvungen flytta ut.

    Gör ett ärligt slut med din kille, säg som det är att du är otrogen och att det är orsaken att du vill ha space... gör slut, var ärlig och spela med öppna kort.

    Inte för att dom har med det att göra, vet dina familj vad som är på gång, bara lite nyfiken.

  • Anonym (Lollo)
    svampbob4kant skrev 2014-03-26 16:09:54 följande:
    Hej! Snälla hjälp mig, behöver råd och åsikter. (Dock inga åsikter om att jag är en dålig människa, för det vet jag redan.) Från början... För cirka fem och ett halvt år sedan träffade jag min pojkvän. Jag var väldigt osäker på honom redan från början och visste inte om det var riktigt rätt. Han har svårt för att ta egna initiativ, vilket jag tycker är avtändande då jag är precis tvärtemot. Men han gillade mig väldigt mycket och vi blev tillsammans. Allting bara rullade på i någon slags snöbollseffekt. Efter cirka ett år flyttade vi ihop. Jag älskar honom väldigt mycket och han är min bästa vän. Han gör allt för mig och jag känner mig verkligen trygg och kan vara mig själv i hans närhet. Jag litar på honom till 100% i alla situationer. Han står väldigt nära min familj dessutom och ses som en given del av familjen. Sexet har dock aldrig varit särskilt bra, kan vara en del i att han inte tar egna initiativ. Jag har därför blivit lite halvt beroende av att onanera själv med diverse sexleksaker när han är iväg, vilket han inte vet om. Tycker om sex väldigt mycket, men jag tänder inte riktigt på honom så att jag komma. I alla fall har allting bara rullat på och nu har vi varit tillsammans i fem och ett halvt år, och då.. dyker plötsligt en annan kille upp. Denna killen och jag träffas varje dag då vi utför samma fritidsaktivitet. Jag kan inte på något sätt undvika honom. Men vi klickar och har jättekul tillsammans. Vi har dessutom samma intresse och livet kretsar liksom runt samma sak. Jag är dessutom väldigt attraherad av honom. Vill så gärna ha honom. När jag blir mer och mer intresserad av denna nya killen blev relationen med min pojkvän sämre och sämre. Jag blev mer kall mot honom och försökte putta bort honom. Min pojkvän och jag har inga egentliga gemensamma intressen, utan det vi har gemensamt är det liv vi delar. För en och en halv vecka sedan bestämde vi i alla fall att han skulle flytta ut, då jag sa att jag behövde lite space. Vi är fortfarande tillsammans men att jag behövde vara själv lite. Då (typ dagen efter) dyker helt plötsligt den nya killen upp hemma hos mig och vi börjar träffas lite. Vi har inte gjort någonting mer är kyssts, men jag vill så gärna. Jag är dessutom tvungen att träffa honom varje dag och jag är lite beroende av honom. Han gillar mig väldigt mycket och säger att han vill va med mej och han planerar liksom framtiden med mig. Han frågade dessutom för ett antal månader sen om jag hade pojkvän och min reflex var då att svara NEJ (trots att jag hade det). Så den nya killen tror jag är singel, trots att jag inte är det. Den nya killen har dessutom små barn och då jag är ung (24) så vet jag inte riktigt hur jag ställer mig till det. Jag har svårt att se ett liv med någon annans barn. Min pojkvän säger att han är villig att göra allt för att få vår relation till att fungera och att jag är allt i hans liv. Och jag har ju alltid tänk mig att han är en del av min framtid. Att vi skulle gifta oss och få barn. Nu är allt helt messed up!! Jag vet inte hur jag ska komma härifrån. Mår så dåligt. Vill ha bägge!! Hur kan jag göra såhär mot min kille som jag har varit med i över fem år? När jag ser på framtiden är han ju fortfarande där. Men vill absolut inte sluta träffa den andra. Hjälp mig snälla!!

    Din karma kommer slå på dig riktigt hårt en dag. Du slänger ut din kille men säger "vi bestämde oss" och varför blev ditt sexliv plötsligt sämre efter 5år?! Plötsligt har du funnit nya intresse? Du ljuger för dig själv så tungan blir blå. Du gillar HANS intresse för du själv är intresselös! Din oförmåga till att vara initiativrik skyller du på din partner. Omvänd psykologi. Klassisk metod. Du ljuger för din kille om hur det egentligen är och du ljuger även för den nya killen!!! Vilket spektakel du är! Jag kan garantera dig att om några år kommer du säga samma sak om den nya killen ifall ni blir ett par! Du är lycksökerska men såna leder till förruttnelse i slutändan. Läs på om karma!!! Om du verkligen älskar din pojkvän så låt han leva lycklig med en annan kvinna som kommer göra honom lycklig. Du anar inte hur olycklig han är med dig med tanke på hur du är skapt.
  • Anonym (Asimovaren)

    Hur går det TS?

  • Anonym (Asimovaren)

    7 år senare, om du finns kvar TS.

    Hur har det blivit för dej o dina pojkvänner?

  • Anonym (Queen biatch)
    Anonym (Lollo) skrev 2014-03-30 10:53:24 följande:

    Din karma kommer slå på dig riktigt hårt en dag. Du slänger ut din kille men säger "vi bestämde oss" och varför blev ditt sexliv plötsligt sämre efter 5år?! Plötsligt har du funnit nya intresse? Du ljuger för dig själv så tungan blir blå. Du gillar HANS intresse för du själv är intresselös! Din oförmåga till att vara initiativrik skyller du på din partner. Omvänd psykologi. Klassisk metod. Du ljuger för din kille om hur det egentligen är och du ljuger även för den nya killen!!! Vilket spektakel du är! Jag kan garantera dig att om några år kommer du säga samma sak om den nya killen ifall ni blir ett par! Du är lycksökerska men såna leder till förruttnelse i slutändan. Läs på om karma!!! Om du verkligen älskar din pojkvän så låt han leva lycklig med en annan kvinna som kommer göra honom lycklig. Du anar inte hur olycklig han är med dig med tanke på hur du är skapt.
    *asgarv*

    Karma finns inte. Verkligen inte.

    För jag är ett asshole ibland och jag lever hur lycklig som helst, medan genuint snälla människor får cancer och blir påkörda på övergångsställen och får missfall, ibland alltihop samma år.

    Skärp dig.
Svar på tråden Hjälp mig ur denna sits, innan allt blir värre