Gravid och orolig för amningen

Vet du vad. Jag har alltid haft en lite knepig relation till hela min kropp. Brösten inte minst . Det här med förlossning och amning (har tre barn nu) har ställt allt det på ända. Det som är härligt med just att föda barn och att amma barn och att överhuvudtaget vara med små barn är att kroppen helt plötsligt blir mer "normaliserad" eller vad man ska kalla det. Kroppen och kroppsdelarna har liksom fått en verklig funktion som inte är sexuell eller på annat sätt estetisk. Säger inte att det är eller blir så för dig men det är inte helt ovanligt. 

Sedan är amning faktiskt något av en konst. Det är inget som man bara lätt som en plätt gör. Det kräver lite ansträngning och även med erfarenhet så kan det vara lite småjobbigt första två veckorna. Det bästa är att läsa på och vara medveten om vad man ska tänka på för att underlätta amningsstarten. Små saker kan underlätta enormt, på samma sätt som små saker kan leda till rätt stora och svårlösta problem.

Har du någon vettig BM? Annars kan du ta kontakt med din amningsmottagning redan nu innan förlossningen. Där är de kunniga och inga frågor är dumma . Du är inte den första kvinna i världen med dessa känslor och inte den sista .

Jag är och var också så, tyckte det där med amning lät jätteläskigt och i synnerhet när det gällde att någon skulle "äta på mina tuttar", det skapade obehag redan innan.

När bebisen/bebisarna kom var det dock något helt annat, att de åt var inte obehagligt utan det kändes naturligt, nu var det inte helammning fråna början med första barnet utan jag pumpade och bytte sedan ut ett mål i taget mot ammning som ju var mycket smidigare än att ligga ett mål före med pumpen (dock inget att rekomendera om man verkligen vill amma då många barn väljer bort bröstet) för oss gick det dock bra.

Första veckorna är dock ofta lite ovana och  knepiga, håller ovanstående ang BM och ammningsmottagningen, rätt grepp hos barnet osv gör jättemycket ang ev smärta och sår då det kan göra jätteont.

Jag har lite samma problem, får obehagskänslor om någon rör vid bröstvårtorna, jättekonstigt! Men det har aldrig varit några bekymmer vid amning, så förhoppningsvis blir det likadant för dig! Oroa dig inte för mycket innan du vet, går det så går det, annars finns det ersättning. Ingen big deal

Det enda rådet jag egentligen har är att testa att amma. Känns det inte bra och du mår dåligt av det så finns ersättning. Man ska inte ha dåligt samvete om man istället vill använda sig av ersättning istället för att amma. 

Min första ammades helt i 4 mån o sen fick han smakportioner och därefter fulla portioner. 
Min andra ammades helt i 7 v och sen försök till amning i 2 v till. Under dessa 9 v kände jag att amningen inte funkade men tragglade på. Det slutade med att till sist var han frustrerad och jag blev frustrerad och då blev han ännu mer frustrerad. När jag till sist gick över till ersättning fullt ut kändes det som om en sten föll från mina axlar. Det enda jag ångrar är att jag inte gav upp tidigare - både jag och sonen hade mått mkt bättre. 
Nu är det ju inte samma sak som det är för dig, men det jag vill få fram är att ersättningen är också bra och att man ska inte göra något som inte funkar. 
Med trean nu ammar jag också (hon är 3,5 mån) men har börjat ge en flaska ersättning om dan nu då det verkar som om hon behöver det. 

Prata med din bm om det och lägg upp en plan. Testa på bb att amma och ta det där ifrån. Ingen stress och ingen press. Funkar det inte så finns som sagt ersättning.

Sen kan det ju vara bra att veta att det ofta är ganska svårt att amma i början. Jag tror de flesta blir såriga (ta med bröstvårtskräm till BB!), och det kan ta ett tag innan man blir riktigt van och så. Två veckor ungefär fick jag tipsat att jag skulle ge det när jag tyckte det var besvärligt i början. Men om det funkar så är det ju väldigt smidigt.

Kan tipsa om boken "amning i vardagen"

Amningen med min första funkade inte alls, fick ont, sår m.m gav upp efter åtta dagar.

Nu med dottern som är 13 dagar har jag inte haft minsta ont eller sår, det har gått supersmidigt fast hon är prematur. Allt tack vare boken, att jag var ordentligt påläst.

Jag tycker också det är obehagligt när någon rör vid mina bröst, men amningen var inget problem. Ammade min son i flera år. Men att någon, även mitt barn rör med händerna på mina bröst tycker jag är jätteobehagligt.
Rekommendera också att läsa på om amning i förväg. På aminingshjalpen.se finns mycket information om du inte har lust att köpa en bok.

Ursäkta sent svar!
Tack så otroligt mycket alla för era råd och tips, känns inte lika hopplöst längre när jag ser att jag faktiskt inte var ensam i världen om såna här känslor. Har mått dåligt av det här och på riktigt undrat hur jag ska lyckas amma mitt barn, ifall det inte går har jag trott att folk ska tycka jag är konstig.
Tack också för boktips och tips om amningshjalpen.se!

Amningshjälpen har en jättebra grupp (finns både öppen och sluten) på Facebook. I den slutna kan man ställa såna frågor som man inte vill att ens bekanta ska se i sitt flöde, plus att man kan få svar både från erfarna ammare och hjälpmammor. Lycka till!

Åh det hade jag ingen aning om, jättebra om man kan ställa frågor som ens vänner inte ser, som sagt så vill jag ju inte riktigt dela det här med de jag känner eftersom jag tycker det är så oerhört jobbigt. Tack snälla för hjälpen!