EnPetra skrev 2014-03-25 10:03:13 följande:
Kallar min mammas karl för hans namn när jag talar till honom, och när jag talar OM honom säger jag att han är min låtsaspappa/plastpappa. Pratar jag om både min mamma och honom säger jag bara "mina föräldrar".
Jag har ingen kontakt med min riktiga pappa, min mamma träffade hennes man när jag var 9år, och jag räknar honom som min riktiga förälder. Men då jag alltid vetat vart min biologiska håller hus, osv. så kändes det konstigt att börja kalla honom för pappa. När de fölt med mig på något på skolan så har han ibland sagt "jag heter..., och jag är petras pappa", och ibland "Jag heter.., och jag är här med Petra"
Tror det har ganska mycket att göra med vilken ålder man är i när den nya föräldern dyker upp, och vilken relation man har till sin biologiska förälder.
Så skönt att ni är flexibla!! Mina bonusar har slutat reagera när någon påstår att jag är deras mamma (främlingar då). De förstår att de som betyder något vet om att jag inte är deras mamma. Främlingar har ingen betydelse!
På ett kalas blev min äldsta bonus korsförhörd av sina vänner vem jag var. Tillsist sa jag bara "Jag är den kvinnan som älskar h*n utan att jag måste!". Föräldrarna tittade storögt på mig...