Hur blödiga har ni blivit efter ni fått barn?
Innan jag fick barn kunde jag läsa om barn som farit illa, om lyckliga barn osv. Visst kändes det i hjärtat, men som nu...
Jag har inga problem att se förlossningsfilmer utan att gråta. Men allt annat. Tårar hela tiden. På mitt jobb brukar vi läsa tidningen, men jag undviker det. Så svårt att hålla sig ifrån att börja gråta när man läset om barn som far illa.
Exempel på gånger det svämmat över:
- Dokumentärer på 1an om enäggstvillingarna som blev bortadopterade till olika familjer och sefan träffades igen.
- Tråden om pojken som hade lite födelsedagsgäster, både historien och glädjetårar i slutet...
- När Aftonbladet skrev om mamman som torterat sin 1 åring enligt pappans instruktioner via Skype tills den dog av nedkylning efter hon tvingat hen att ligga i iskallt vatten.
- Barnhemsbarnen som knyts fast i sina sängar.
- Barnsjukhusens insatser för att hjälpa barn t ex spindelmannen som putsar fönster, olika behållare till cellgift som ser ut som batman eller spindelmannen så bsrnen tror det är dundermedel.
- Tvillingarna som föddes förtidigt och låg i två separata kuvöser. Den ena växte och den andra blev svagare, sköterskan som bröt alla sjukhusets policys och la den tillsammans den starkare tvillingen satte sin arm om den andra och det gjorde susen.
- Tvillingar i stort sätt. Bara att tänka på det bandet de har. De har delat mage och vissa även livmoder, de har växt upp sids vid sida genom livet. De hör ihop som inga andra syskon...
Tårarna rinner...
Några av många exempel. Barn som blir lyckliga, barn som far illa, små små bebisar osv. Vad är er känsliga punkt?
