Att tycka synd om sig själv

Hej! Jag har egentligen aldrig förstått själva begreppet "tycka synd om sig själv". Är det jag gör nu för tillfället? Jag tänker på små saker, och kanske överdriver de en gnutta så det blir extra dramatiskt. När jag tänker på det, får jag en liten pillande känsla, som är delvis njutnings bart . Kanske inte helt så pass gott att smärtan försvinner, men lite skönt kan det kännas ibland. Precis som nu. Tänkte på en vis person som jag är arg på. Tänkte mer på henne som att hon har sympati, dock så visste inte hur hon skulle hantera händelsen. Jag överdrev händelsen i min fantasi, och gjorde att det blev mer dramatiskt. Jag fantiserad dessutom om att jag blev mer sårbar i fantasin än jag vart i verkligheten. Kändes en gnutta skönt. Jag mår inte toppen. Men jag mår nog mycket bättre ön jag brukar. Och tror dessutom att det var länge sedan jag kände såhär. Så frågan är. "Tycka synd om sig själv" är det, det jag gör nu? Eller kan man kalla detta något annat? Jag försöker dessutom gråta. Få ut all känslor på det sättet. Tror att det skulle kännas skönt. Lite tips på om hur man får fram dessa starka känslor att man får ut dom, via tårarna/gråtandes. Tack på förhand! :)