sos sömnhjälp bebis 7,5 månader

Traumatisk chock för att du inte är där? Låt pappan ta nattningarna från nu och chilla själv i soffan :)

Vet du vad. Jag skulle tro att du har ett barn som inte har sådär extremt stort sömnbehov. Han sover hela nätter vanligtvis och från 19-06. Hur ofta/hur mycket sover/försöker ni få honom att sova? 30-minuters pass i den åldern är inte jättekonstigt på något sätt. Med tanke på hur bra nätter han har så behöver han troligtvis inte några enorma sömnmängder dagtid. Har han börjat krypa, ställa sig upp etc? 

Mina barn sover också all dagsvila i sjal/bärsele. Kan inte pappan söva på samma sätt?

Vill bara tillägga. När mamma inte är där så brukar det gå fint med varm och kärleksfull pappafamn också .

Av det du skriver så låter det som ni försöker och kämpar lite för mycket med sömnen. Ta en promenad med liten i sjal/bärsele. Somnar inte liten då så är han inte trött .

Så tänker jag med :)

Både pappa och barnflickan. Får väl göra som du gör nu? Vill barnet sova i famnen, varför inte?

Inser att det lät lite väl dramatiskt det där med traumatisk chock för att jag inte är där :) Jag menade snarare chock och gråt för att sömnmedlet (mammas bröst) plötsligt är borta. För det är just det som är problemet med dagssömnen, han somnar bara vid bröstet och vill ligga kvar där. Han kan somna i vagn eller sele/sjal men det tar tid. Han brukar behöva sova ungefär var 3dje timme nuförtiden, annars blir han hyperaktiv och gråter av övertrötthet. Så just nu blir det 2-3 sovtillfällen per dag. De dagar det bara blir två märker jag att det är för lite. Han kan sitta och rulla runt men inte krypa eller står upp själv även om han älskar att träna på att stå upp i famnen. Det kanske kunde hjälpa att pappan tar nattningen en del från och med nu, vi får prova. För det mesta kommer han hem för sent på kvällen för det men de dagar han är där så... Kanske kunde det förbereda lite för det som ska komma men jag tror ändå det kommer bli svårt för dem när jag inte är där ifall vi inte kan hjälpa honom att sova bättre på dagarna utan mammas bröst!

Oroa dig inte. Min son somnade bara vid bröstet under dagtid när jag skulle gå tillbaka till jobbet när han var 11 månader och pappan skulle ta över. De hittade snabbt sina egna rutiner. Sonen somnade nämligen mycket lättare i vagn/sele när jag inte var med. Så försök inte så mycket, det kommer troligtvis lösa sig av sig självt.

Det låter som om du är extremt stressad över din sons dagsömn? Men den är ju helt normal.
Vår son sov också bara 30-minuterspass på dagtid från födseln och upp till ca 8-9 månader. Det är jättevanligt, och inget att stressa upp sig över. Och verkligen ingenting man skulle utvecklas en bokstavsdiagnos av!

Jag tror det enda du behöver göra är att försöka lugna ner dig själv, faktiskt. Låt honom sova sina 30 minuter - när det passar honom, och inte enligt schema, och låt honom sova i din famn. När du inte är där så kommer det att lösa sig av sig självt med pappa eller barnflicka.

Tack för era svar! Lärde sig era bebisar att dricka ur nappflaska då när ni inte var där längre för att amma dem? Jag bara tänker att det kan bli lite brutalt att tvingas sluta amma dagtid och att ändra sovsätt och att mamma inte längre är där - allt det på samma gång!

Nappflaska använde vi från och till ända från 3 månaders ålder eftersom jag ibland pumpade för att sambon skulle ge mat. Ska ni övergå till ersättning om en månad? Då är det ju hög tid att börja använda flaska nu om han inte tar det än. Sen kan du ju "trappa ner" dig själv lite successivt och låta pappan och barnflickan ta över mer om mer redan nu? Han måste ju "skolas in" med barnflickan på något vis..?

Jovisst, vi hoppas hitta barnflicka som kan börja så snart som möjligt så att hon kan vara med honom flera veckor innan min kurs börjar. Kanske måste jag börja "försvinna" så ofta det går när min man är hemma från och med nu, får se om det hjälper. Som sagt har bebisen alltid vägrat nappflaska, till och med om det är min man som ger och även om det är bröstmjölk i

Om ni har börjat med smakportioner så kan ju gröt vara ett alternativ på både morgonen och kvällen beroende på hur lång tid ni har på er och hur magen reagerar förstås.

Vid 8 månader började min tös äta 2 lagade mål mat om dagen plus gröt morgon och kväll, till sist välling innan natten, då hon inte blev nöjd av amningen. Visst jag kunde kanske jobbat upp produktionen mer, men kvällarna blev så upptagna med bara amningar att den andra vägen var smidigare. Nu ammar hon ibland på natten/morgonen och vid behov på dagen för att komma ner i varv, så vi håller produktionen kvar om hon skulle bli sjuk och matvägra. Första introduktionen hade vi vid 4 månader, så vi har tagit allt i luuugn takt.

Annars tror jag det mesta löser sig om du ger sambon chansen på ledig tid redan nu. På helger och kvällar turas vi om. Nu har vi visserligen en ganska smidig tjej som somnar i egen säng om hon är tillräckligt trött, annars har vi henne ståendes i sängen och skakar galler om hon inte är trött och då är det bara att lyfta upp henne och vänta eller försöka ha henne i famnen i sängen och sjunga och klappa på henne. Ibland fungerar det, ibland inte. Söva i bärsele gjorde vi när hon var liten och var supergrinig vissa gånger. På vagnspromenader sover hon ofta en stund, men nu vid 9,5 månader är det svårare att veta om hon vill sova en längre stund på flera timmar eller 2-3 kortare stunder.

Det mesta löser sig, det är få barn om ens någon som mat- och sömnstrejkar helt. Allt kommer inte bestå som nu heller då barn växer och ändrar mönster plötsligt. Fundera även på om det är ljust eller mörkt där hon sover på dagen, vi har ständigt neddraget i sovrummet, numera av att vi glömmer dra upp rullgardinerna ...

Tack för tipsen. Jo han äter pyttelite gröt på morgonen, en liten grönsaks-protein-purélunch, fruktpuré på eftermiddagen och en liten sopp/purémiddag. Men han tar väldigt små portioner av allt och ibland inget alls. Dessutom vägrar han t ex välling eller ersättning. Så jag tror han fortfarande får i sig den mesta näringen från amningen. Jag har lugnat ned mig lite nu, det får lösa sig i sin egen takt. Men jag tänker att vilka kulturskillnader. I Sverige verkar alla ta det så lättsamt, att allt får bli som det blir. Här säger vår barnläkare att 30 minuters sömnstunder på dagen är otillräckligt och jag har kommit att läsa på Internet och böcker där de säger att det är hur viktigt som helst att bebisen sover på regelbundet schema med minst en timmes sömnstunder åt gången från 6 månaders ålder. Dessutom att det från 6 månader inte skulle vara bra att låta de få sova i vagn eller sele regelbundet. Jag blir tokig på att det finns så många råd och rön som verkar direkt motsatta!

Nu blir jag nyfiken på var du bor? I mina öron låter det som rent vansinne att tro att det är viktigt för en bebis att sova på schema och att det måste vara minst en timme. Och varför inte i vagn!?

Jag bor i Frankrike. Här är det väldigt mycket med schema har jag fått uppfattning av. Visst, jag är övertygad om att bebisar mår bra av rutiner och vi har en hel del sådana, de flesta dagar är sig lika. Men med dagssömnen kan jag inte lyckas med klockslag och inte heller att han sover mer än 30 minuter annat än i undantagsfall. Till och med i rullande barnvagn öppnas ögonen efter exakt 30 minuter. Vår barnläkare sa att vi måste "få honom att förstå" när han vaknar att sömnstunden inte är över ännu. Jag har också hört om barnläkare här som insisterar på att 1-2 månader gamla bebisar absolut inte ammar oftare än var tredje timme - de måste lära sig att vänta plus att regelbundenhet är viktigt. Det där med att inte regelbundet sova i vagn under rörelse läste jag snarare i en amerikansk bok, det stod att när bebisen är liten är alla medel godkända för att få den att sova men att när den blir större måste den ha regelbundna och hälsosamma sömnrutiner med kvalitetssömn som man inte får av en skakande vagn på bullrig gata. Vad säger BVC i Sverige om dagssömnen då? Att den får vara som den vill?

Jag bor i Frankrike. Här är det väldigt mycket med schema har jag fått uppfattning av. Visst, jag är övertygad om att bebisar mår bra av rutiner och vi har en hel del sådana, de flesta dagar är sig lika. Men med dagssömnen kan jag inte lyckas med klockslag och inte heller att han sover mer än 30 minuter annat än i undantagsfall. Till och med i rullande barnvagn öppnas ögonen efter exakt 30 minuter. Vår barnläkare sa att vi måste "få honom att förstå" när han vaknar att sömnstunden inte är över ännu. Jag har också hört om barnläkare här som insisterar på att 1-2 månader gamla bebisar absolut inte ammar oftare än var tredje timme - de måste lära sig att vänta plus att regelbundenhet är viktigt. Det där med att inte regelbundet sova i vagn under rörelse läste jag snarare i en amerikansk bok, det stod att när bebisen är liten är alla medel godkända för att få den att sova men att när den blir större måste den ha regelbundna och hälsosamma sömnrutiner med kvalitetssömn som man inte får av en skakande vagn på bullrig gata. Vad säger BVC i Sverige om dagssömnen då? Att den får vara som den vill?

Här i Sverige så är BVC, läkare och andra experter rörande överens om att fri amning är att föredra, d.v.s. amma när bebisen så önskar och inte enligt schema. Detta är vad man rekommenderar. Och det är min övertygelse också, att det är det bästa.
När man slutar amma och barnet äter vanlig mat så kommer ju tiderna att bli mer regelbundna per automatik eftersom familjen sannolikt har ganska regelbundna mattider.

Och att man skulle tvinga in bebisens sömn i ett schema har jag faktiskt inte hört någon rekommendera över huvud taget.
Vår son sov, som sagt, också 30-minuterspass under ganska lång tid. Och han behövde inte mer. Istället sov han fantastiskt bra och länge på nätterna.
Alla bebisar är ju olika individer med olika behov, och det kan man inte schemalägga och göra mallar för. Den enda här i Sverige som förordar scheman och bestämda längder på dagslurarna är Anna Wahlgren, och hon är ju inte ens utbildad på området och ganska bespottad.

Jag håller med om att barn behöver rutiner. Men inte rutiner i form av scheman och fasta tider, utan rutiner som handlar om att man gör saker på ungefär samma sätt, t.ex. hur man nattar, så att livet blir hyfsat förutsägbart och tryggt för barnet.

Men Sverige och Frankrike har väl lite olika syn på barn. Jag uppfattar det som lite mer strikt och "hårt" i Frankrike eftersom man t.o.m. tillåter aga bl.a.

Stackars mina barn då . De två äldsta (6 år respektive snart 5 år) sov all dagsvila i sjal eller sele mer eller mindre så läge de sov middag. Äldsta sov middag i sin säng sista halvåret - alltså mellan 1,5 - 2 år cirka. Mellansonen sov alltid i sjal/bärsele (i 2 år alltså). Yngsta är 9 månader och sover all dagsvila i sjal/bärsele. Idag har han sovit 2 x 30 minuter. Vanligtvis sover han en lite längre stund på förmiddagen 1-1,5 timme, men på eftermiddagen alltid 30 minuter. Har sovit så på dagen i flera månader.....sedan han var 5 månader någonting. De stora sov också ofta 30-minuterspass. Mina "stora" barn verkar så vitt jag vet fullkomligt normala . Inga påtagliga men av detta i alla fall . 

Skönt att höra! Jag erkänner att ibland när jag tänker på min systers yngsta som vid 7 års ålder sover i föräldrarnas säng, vaknar ofta, samt är hyperaktiv på dagarna så har jag tänkt att hjälp, kanske blir det sådär om barnet inte fått sova tillräckligt dagtid och på "rätt" sätt. Men jag ska försöka ta det hela mera lättsamt och jag hoppas det kommer lösa sig fint. Ett steg i taget. Första steg: nappflaska.