Hur fan gör man!?

Någon?

Jag hade betalat efter förmåga och fått lika mycket kvar.

Ja, alltså allt blir ju så VÄLDIGT mycket dyrare för mig om vi ska dela på ALLT! Hade vi haft ett barn var, så hade det inte varit några frågor. Funderar på att skippa sambolivet och fortsätta som det är nu och se om det håller i längden. Vi kan semestra ihop osv, och då betalar han för sig och sina barn och jag betalar för mig och mitt barn. Det känns ju enklast så. Då blir det inte så stor omställning i vardagen heller. Jag bor med mitt barn och pojkvännen med sina barn, så ses vi som vi gör nu när vi är barnfria.

Annars kan han ju betala 2/3 av driftskostnader och mat men för mig är det viktigt att båda har egna pengar kvar sen att använda.

Min man hade två barn och jag inga när vi träffades. Han fick stå för större del av kostnaden för boende, och driftskostnader eftersom han utnyttjade större del av huset än vad jag gjorde. Maten betalade han helt när hans barn var på umgänge, och han stod för största delen av hushållsarbetet när dom var här. 

Jag hade inte delat allt mitt av i ert fall heller, eftersom det väger kraftigt över åt ena hållet. Det kommer att sluta med att du inte har råd att handla det du vill åt ditt barn, bara för att hans ska ha något. Du kommer att känna dig utnyttjad i längden. 
Så flyttar ni ihop så ska ni ha tagit denna diskussionen ordentligt innan ni ens börjar titta efter boende. Sen får ni prata om arbetsfördelningen också så att det inte slutar med att du huvudansvaret ligger på dig för alla barnen.
Men att va särbos är ingen dålig ide.

Jag förstår att du är kluven - men du kommer att känna dig utnyttjad i längden. Även om man ska dela på "allt" så ska det bli så rättvist som möjligt, tycker jag! Att du har ett barn och han fyra ÄR en STOR skillnad! Och även om man ska ge i ett förhållande så ska man även få! Den här övervägningen kan bara du göra... Är han snäll mot dig? Ställer upp lika mycket som som du gentemot honom?

Jag själv är bonusmorsa till två barn och har inga egna. När ungarna är hemma så betalar han för mat osv. När vi är ensamma så betalar båda. Inte punkt till prickar men vi "delar". Men samtidigt så hjälper jag honom med barnen väldigt mycket... tvättar, lagar mat, ställer upp med aktiviteter osv. Allt är inte pengar! Men det ska kännas bra för DIG. Och du ska tycka det är rättvist!! Lycka till!

En ytterligare grundfråga är väl hur mycket ni tjänar i förhållande till varandra och om båda jobbar lika mycket och hur ni gör med vab, då det blir en del sådant med småbarn? Är barnen heltidsboende hos pappan eller vv?

Hur delar ni och den andre föräldern på utgifterna för respektive barn idag? Hur mycket kostar respektive barn i kläder, leksaker, fritidsaktiviteter mm i snitt per månad? Vad lägger ni på julklappar och födelsedagspresenter? Ärver barnen kläder av varandra eller ska allt vara nytt? Hur mycket plus går ni idag jämfört med vad ni tros vinna på att bo i hus?

På ett sätt får ni ju mer tid tillsammans under samma tak, samtidigt som det kan leda till mer konflikter. Ditt barn får uppleva hur det är med syskon.

Här har vi ett bonusbarn på 9 år vh plus 4 veckor på sommaren. Sambon betalar underhåll via fk och de delar på större utgifter som glasögon, vinterkläder mm. Här har hon en uppsättning kläder för drygt en helg. min dotter på 3 år och 9-åringen delar rum (i en trea). Oftast leker de med 3-åringens saker och 9-åringen ser helst på film eller spelar på telefonen än leker med de saker/pyssel hon fått i present på sambons sida.

Jag har min dotter boendes heltid plus en gemensam bebis på 9 månader. Jag är föräldraledig ett år och tar ut 5 dagar per vecka för att få ihop dagarna. Sambon jobbar i faderns företag som enda snickarendärav föräldradagarna. Jag får båda barnens bb på mitt konto plus underhåll för 3-åringen. Egentligen delar vi de fasta boendekostnaderna rakt av. Sedan behöver han föra över ca 2000 kr extra för att täcka det som inte min ekonomi fixar för inköp till barnen, mig och hemmet samt bilen kan man väl säga. Tyvärr har han varit sjukskriven i 5 månader, så vi har förlorat motsvarande hans månadsinkomst en månad så jag har fått bidra med min buffert. Maten betalar jag i samband med räkningarna, så det beror på hur stort överskottet är efter de fasta utgifterna är. Sedan står han för småinköp av t ex mjölk ibland samt extravaganserna som pizza och bensinen om vi besöker hans familj. Min familj hälsar lättast på oss istället. Jag köper ibland kläder till hans dotter och födelsedagspresenter till kusinerna för jag tycker det är roligare, så där kan det väl kännas lite orättvist. Huruvida vi har olika frihet med extrapengar är svårt att säga då vi handlar på lite olika sätt och nu oftast går jämt upp varje månad.
Det ska bli skönt att börja jobba till hösten och bygga upp en buffert igen, då jag ogillar att känna att man har ont om pengar även om jag har några tusen i buffert fram till hösten ... Samtidigt så har barnen ett basutbud av kläder i nästa storlek då jag försöker passa på vid reor, så det är ju inga jätteutgifter som kommer till dem, vilket känns skönt. Vårskor och extra stövlar kan väl behövas då det är svårt att uppskatta storlek i förväg.