Vad är det för fel på mig??

...Okej jag är helt ny här på FL men försöker knåpa ihop ett inlägg av lite desperation...
Jag är 26 år gammal, i ett stabilt och fantastiskt förhållande sedan 7 år. Jag har alltid varit frisk och
"välfungerande". Fick min mens i tonåren som för 2,5 år sedan bara upphörde.. Jag äter bra, tränar
normalt...enligt läkare finns ingen förklaring mer än att jag har kommit i "otakt". Kontaktade läkare för ca 2 år sedan. Har har ätit både p-piller och Provera för att stimulera igång mensen. P-pillrena gjorde ingen skillnad medan proveran resulterade i något "mensliknande" på 3e försöket.. Läkarna slopade
detta och jag blev återigen satt på p-piller med order om att äta detta tills den dag vi ville bli gravida. I maj förra året kände vi att vi absolut är redo att bli föräldrar. Nu hamnade jag hos en privat läkare då mitt landsting inte jobbar lika snabbt :)

Fick kontakt där och har tagit mängder med blodprov, de visar lite låg ostradiolhalt men inget som ska påverka så pass. Mitt ägg-antal är mätt och är fullt normalt för en tjej i mina år. Vi skulle "ge det tid...
och blabla".. Vi gav det tid och i januari började vi stimulering med gonal-f. Sprutan togs i drygt 40 (!) dagar innan en äggblåsa var så stor så vi gjorde vår första insemination (mannens prover är MYCKET bra). Nu i veckan, 17 dagar efter insemniationen träffar jag läkaren som svarar att någon ägglossning inte verkar ha skett, varken mens eller gravid.. Nu ska jag återigen, av någon anledning, äta en karta
p-piller för att därefter kanske stimulera med annan spruta..

Jag är förvirrad och ledsen.. så mycket känslor och jag svävar mellan hopp och förtvivlan och mitt
tålamod börjar ta slut. Jag vill ju bara bli gravid! Jag har ingen aning om varför min kropp är som den är och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera detta. Någon som känner igen detta eller har något tips om hur man kan hantera det?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-03-15 22:34
Vet inte vad som hände med texten ovan (eller om det bara är på min dator den ser helskum ut).. Men jag försöker igen :)
...okej jag är helt ny här på FL men försöker knåpa ihop ett inlägg av lite desperation.. Jag är 26 år gammal, i ett stabilt och fantastiskt förhållande sedan 7 år. Jag har alltid varit frisk och "välfungerande". Fick min mens i tonåren som alltid varit regelbunden men som för 2,5 år sedan bara upphörde.. Jag äter bra och tränar normalt. Enligt läkare finns ingen förklaring mer än att jag har kommit i "otakt". Kontaktade läkare för ca 2 år sedan. Har ätit både p-piller och Provera för att stimulera ingång mensen. P-pillerna gjorde ingen skillnad medan proveran resulterade i någon mensliknande på 3e försöket. Läkarna slopade detta och jag blev återigen satt på p-piller med order om att äta detta tills den dag vi ville bli gravida. I maj förra året kände vi att vi absolut vill bli föräldrar och tog då kontakt med en privat läkare.

Där har vi tagit mängder med blodprover som visar lite låg östradiolhalt men inget som ska påverka så pass. Mitt äggantal är mätt och är fullt normalt. Vi skulle "ge det tid...och blabla". Och vi gav det tid tills januari då vi började stimulering med Gonal-F. Sprutan togs i drygt 40 (!!) dagar innan en äggblåsa var så stor så vi gjorde våran första insemination. Mannen prover är mycket bra så där bör det fungera.. Nu i veckan, 17 dagar efter inseminationen träffar jag läkaren som svarar att någon ägglossning inte verkar ha skett.. Jag har varken fått mens eller är gravid. Nu ska jag återigen, av någon anledning, äta en karta p-piller för att därefter kanske igen stumulera med en annan spruta.

Jag är förvirrad och ledsen. Det är så mycket känslor och jag svävar mellan hopp och förtvivlan. Känslan varje gång jag kliver in hos läakren och tänker "idag ska ha väl ändå vända datorskärmen och berätta att jag visst är gravid".. När jag tänker att varje liten behandling ska ge resultat. Att läkaren kanske har missat ett foster och jag visst var gravid.. Att varje liten känsla i magregionen innebär att ägget fäster.. Usch, så mycket tankar, hjärnspöken! Jag vill ju bara vara gravid!! Jag har ingen aning om vad som händer i min kropp...