Hur ska jag gå tillväga för att träffa min dotter så mycket som

Allt du kan göra är att fortsätta försöka, be om förlåtelse för att du varit ett så sanslöst svin. Försöka kompensera på nåt jävla vis. Kanske hon mjuknar om det blir ekonomiskt lönsamt för henne att släppa in dig? Hursomhelst är ju umgänge utan mamman närvarande uteslutet en lång tid framöver så på nåt vis så måste ni ju kunna vistas i samma rum. Samarbetssamtal på familjerätten kanske?

Försök framstå som balanserad. Starta inget krig. Håll dig lugn. Backa inte för långt utan bevaka din tid med ditt barn.

Du sitter i en besvärlig sits och som en mamma som inte varit ifrån någon av sina nyfödda mer än någon enstaka timme under deras första halvår eller så låter detta jag nu tänker skriva alldeles galet:
...men, din tid kommer.
Att missa de första månaderna är förfärligt att tänka sig. Jag känner oerhört medlidande med dig, men spädbarn kan inte delas. De är inte objekt vars tid kan fördelas rättvist mellan två vuxna människor som inte kan umgås med varandra. När föräldrarna lever tillsammans blir ju detta inget problem, man umgås med sitt barn gemensamt. Som den vägen är stängd kommer dina första månader som förälder vara på avstånd från ditt barn. Ju större barnet blir desto mer tid kommer du att kunna vara tillsammans med ditt barn.

Att du ska få träffa ert barn en eller två gånger i veckan framöver låter högst rimligt. Täta träffar anses viktigt.

Låt för allt i världen bli att försöka kontakta mamman eller hennes släkt.

Alltså ts du har inga rättigheter bara skyldigheter däremot har dottern rätt att få träffa dig, fr finns för ni skall sammarbeta och kommer kunna verka stå på mammans sidan när de träffar dig och tvärtom sen, det jag skulle göra är att gå till tr som enbart ser till barnets bästa utifrån hur ni lägger fram det och då kan du inte komma och säga mina rättigheter etc utan min dotterns rättigheter, min dotters bösta osv

Erm varför har du lämpat över vårdnaden? Du vet ju att du kan ju i stort sätt glömma din dotter i så fall. Är du olämplig förälder? Frågorna är många svaren är försvinnande få.

I alla fall börja med att stämma henne i tingsrätten för vårdnad. Är du inte olämplig så får du den direkt. Sen får du ju fortsätta dra in familjerätten osv. Jag vet ju inte exakt vad du har för planering. Men jag är en pappa som ser mig som en huvudsaklig punkt i mitt barns liv, alla tänker ju inte så.

Nej vårdnaden är inget som du ska försöka få inom den närmsta framtiden. du vinner nog inget på att kämpa om den i dagsläget.

Det du ska lägga energi på är att visa att du kan förändras.

Som någon skrev innan så kommer du missa barnets första månader i vilket fall som. Visst att du kanske får träffa henne nångång ibland. Men du får räkna med att det tar tid. Du måste bygga upp ett förtroende, även om du inte kan göra det personligen med mamma så ska du visa att de kan lita på att du dyker upp när det är bestämt, att du tar hand om henne på bästa sätt. Att du inte bråkar om saker, kläder osv utan att du är förberedd.
Du ska inte heller bråka om underhåll, utan låt det gå via fk och betal sen för det som behövs när du får ha din dotter, även om det bara är för några timmar. Se till så att du vet vad äter och behöver.

Sen måste ni få till ett umgängesavtal, med långsam upptrappning, om så det bara blir att du får någon timme i början tills att ni landar i att du har henne iaf varannan helg om några år.

Hon utesluter dig och det har hon all rätt att göra enligt det svenska systemet. Du kan välja tre vägar, lägg ner och gå vidare, ta krig eller fjäska. Om du vill ha en relation med ditt barn är tyvärr min erfarenhet att den mest effektiva vägen är att fjäska. Skulle vilja säga att du ska kämpa för dina och ert barns rättigheter, men det tar tid och du kommer få höra att eftersom barnet är rotat och har en invand miljö hos mamman spelar det ingen roll att det är för att mamman inte tillåtit dig vara delaktig. Så om du vill ha en relation med ditt barn är det på mammans villkor. Svälj stoltheten och se målet. Fjäska inför mamman tills att hon tror hon är den som bestämmer. Ju mer du fjäskar desto mer kommer du få träffa barnet och tillslut kommer du kunna visa på att du varit väldigt delaktig. Då blir det lättare i en rättsprocess.

Svår sits. Det du gjort är förstås förskräckligt, för en oskyldig liten människa hamnar mitt i kläm. Det hedrar dig dock att du erkänner det och står för det.

Barnet har umgängesrätten. Det är vanligt at folk inte inser det. Ett barn har rätt till sina föräldrar förutsatt att föräldrarna är lämpliga. Hur det blev till spelar inte så stor roll i det här läget. Hon var väl inte så ansvarsfull hon heller. Nu är det som det är.

Mitt förslag till dig är att ta kontakt med Familjerätten (där du skrev på om faderskapet) och be om hjälp med samarbetssamtal. Kanske kan ni göra så att du pratar med dem om vad som är rimligt och vettigt för barnets skull och att de sedan pratar med mamman och så kan ni ta ett steg i taget. Jag tycker inte att du ska vänta med det så länge, för det här är nog en process som kommer att ta tid och ju tidigare mamman och hennes närstående inser att det är för barnets skull som det ska få träffa sin pappa, desto bättre.

Betala ditt underhåll noga och sådana saker.

En bra och klok vän som vågar vara ärlig mot dig kommer du säkert också att ha nytta av om det finns någon sådan. En som tänker på barnet, inte manar dig till krig och dunkar dig i ryggen om du kommer på korkade grejer. ;)