Spädbarn fejkgråter

Fast det där är väl inte nåt nytt. Alla vet väl att bebisar kan gråta för att få föräldrarnas uppmärksamhet. Det är ju när man förminskar det till "bara få uppmärksamhet" som det blir fel. Finns inget "bara" med det. Att barnen i behov av uppmärksamhet och närhet får de när de gråter är ju livsviktigt för tilliten som ska byggas. Det är ju det somliga inte klykar när de talar om att de "bara" vill ha uppmärksamhet.

Bra skrivet! Om ett spädbarn vill ha uppmärksamhet och vet ett sätt att meddela detta så är väl det kanon! Bara att svara på behovet, fantastiskt enkelt.

Jag undrar vad man menar med fejkgråt? Att barnet låtsas gråta för att få uppmärksamhet? På vilket annat sätt kan barnet förmedla sina önskningar och behov? Eller menar man kanske att barnet gråter trots att det inte är något fel, bara för att få uppmärksamhet? I så fall är det ju för sjutton ingenting fel i det alls, barnet behöver och vill ha uppmärksamhet och berättar det på det enda sättet hen känner till.

Jävla trams.

Det har du faktiskt rätt i, jag har som sagt inte läst den i sin helhet och är säkert påverkad av den diskussion som jag har deltagit i. Jag uppfattar det som sagt också som att det ska tolkas som något positivt (svara på barnets gråt) men andra tolkar det åt andra hållet.

Jag har inte läst studien, men det som skrevs i artikeln du länkade till lät ändå inte helt uppåt väggarna/otänkbart. Den incident som de hittade (enligt artikeln) som de kallar "fejkgråt" gällde ett barn som var nära året gammalt - 11 månader. Det verkar heller inte vara något som varit typiskt för något av barnen utan i nära på 100% av den studerade gråten hos båda barnen så är det vanlig gråt pga rädsla, frustration etc etc. Att ett barn på nästan 1 år så smått har börjat att upptäcka det sociala spelet tycker inte jag låter märkligt. Att använda det som argument för en 4-månaders bebis vid användning av 5mm verkar mest korkat. Det "fejkgråt" som studerades kom hastigt från ett precis innan glatt och förnöjt barn och så fort mamman bra närmade sig så var barnet lika glatt och förnöjt igen. Om man skulle föra över resonemanget på ett barn som utsätts för CIO-metoder så skulle det ju innebära att barnet blev ett solsken så fort mamma eller pappa stack in näsan i rummet igen. Och då skulle knappast någon CIO-meto vara särskilt aktuellt. Jag tycker inte heller att det skulle vara märkligt att barn med äldre syskon snabbare upptäcker och testar det sociala samspelt. Ser ju på min yngsta som är 8 månader.......han sitter ju som hänförd vid matbordet, på golvet, ute, i bilen etc och bara studerar hur de äldre bröderna beter sig och hur vi beter oss. Så för att svara på din fråga. Ja, jag tror att ett barn i 1-årsåldern ibland kan testa det sociala spelet och kommunikationen medvetet. 

Jag håller med.
Själva ordet "fejkgråt" låter bara konstigt när det handlar om spädbarn. Bebisen gråter = bebisen vill ha uppmärksamhet. Och då ska bebisen naturligtvis få uppmärksamhet.
För min del gjorde jag ingen skilland på om sonen grät för att han var hungrig, ledsen, rädd, trött eller "bara" ville ha uppmärksamhet. Jag svarade alltid på hans gråt, oavsett.

Tack för era svar. Det blir tydligare, jag tror som sagt att jag påverkades mycket av diskussionen som sådan och enskilda åsikter om hur man ska använda detta.

Jag verkar vara ensam om att se det som en möjlighet att ett barn som är nästan 1 år kan överdiva sitt uttryck för att få uppmärksamheten snabbare/tidigare än vad behovet egentligen är. Jag ifrågasätter alltså inte behovet utan vad barnet gör för att få sitt behov tillfredsställt. När tänker ni att barn utvecklingsmässigt har förmågan att se samband mellan hur de själva agerar och hur föräldern svarar och själva (ibland) agera utifrån det med viss medvetenhet?

Jag håller med övriga talare - barns gråt är en signal som ska lyssnas på, det är ok att ropa efter uppmärksamhet, man behöver inte ha ont/vara hungrig/vara trött för att ha rätt till sina föräldrar. 

Och naturligtvis så måste barn som har syskon vara mer påstridiga i sina kontaktförsök, och ge kraftigare signaler, för föräldrarna delar ju sin uppmärksamhet mellan mer än ett barn! (Som tur är brukar syskon vara väldigt uppmärksamma på när lillasyster/lillebror låter...)

Oavsett vilken anledning bebis kallar på sina föräldrar så är det ju inte fejk. Om barnet gråter endast för att försäkra sig om att någon dyker upp - så dyk upp!