Skolval

Det hänger ju mycket på hur ert barn är. Om hon klarar sig bra i olika grupper, har kompisar och är trygg så klarar hon sig ju förmodligen i de flesta skolmiljöer. Självklart vill man inte sätta sitt barn i en skola man vet har stora problem.

Vi visste från början att vår son var lite känslig för stoj, ljud och stora grupper. Vi provade ändå att sätta honom i förskoleklass i närmaste skolan, med 30 sexåringar. Det gick inte alls. Nu går han i en mindre skola med 9 barn i klassen och en jättebra fröken.

Om man kan träffa fröknarna, få koll på hur stor barngruppen är  och känna av stämningen innan är det ju bra. Ofta märker man på personalen om de är stressade eller inte har kontroll över ungarna om man går dit och kollar. Har man hyfsat lugn och ro och bra positiv stämning i botten så löser sig det mesta annat av sig själv.

Vi valde mellan de två kommunala skolor, som finns i samhället.

Skola 1 ligger närmast och det var den skola vi förväntades välja och den skola där de andra på avdelningen på förskolan skulle börja. Det är en stor skola, F-9, med minst två klasser i varje årskurs. Inga grundskollärare i F-klassen.

Skola 2 ligger lite längre bort. Det är en mindre skola, F-6, med en klass i varje årskurs. Grundskollärare i F-klassen.

Vi valde skola 2 även om den låg längre bort och även om det skulle innebära att vårt barn inte skulle känna någon i den nya klassen. Vi bedömde att vårt barn skulle trivas bättre på en mindre skola. Dessutom gav rektorn på skola 2 ett mycket bättre intryck. Det var även en fördel att det var en grundskollärare som hade ansvar för F-klassen.

Nu har snart hela året i F-klassen gått och vi kan med facit i hand säga att vi fattade ett bra beslut. Vårt barn stormtrivs i skolan och hittade snabbt nya kompisar.

Vår dotter är en lugn och lite tillbakadragen och trivs bättre i små grupper så att kolla på skolor som har mindre elever per klass kan ju faktiskt vara något. Vi funderar faktiskt också på att inte låta valet styras av om hon känner någon på skolan eller inte men det känns ju i mammahjärtat att "ta ifrån" henne den tryggheten. Men det är väl så med barn att de hittar nya vänner. Jag har dock dåliga erfarenheter själv från detta, då gällde det i och för sig att jag bytte skola i årskurs 4:a. Vilket är en känsligare ålder förmodar jag. Jag som också var tillbakadragen tog det väldigt hårt att mista mina kompisar när jag bytte skola och blev ännu mer tillbakadragen. Men de är ju relativt unga då när de börjar i förskoleklass och klarar av det bättre. De är ju inte ensamma om att inte känna någon i skolstarten. När man går i 4:an så har ju alla redan "hitta" sina kompisar. 
Jag känner mig lite lugnare nu när jag har läst era svar och kommit fram till en hel del. Ibland räcker det att skriva av sig och få lite perspektiv Tack!

Hoppas på fler svar! Hur har ni andra tänkt inför skolval till era barn?