Styvsöner, uppfostran och värderingar?

när det är läggdags är det nästan alltid på min sambos initiativ, då säger han till sin son att det är kvällsmat och läggdags. Medans jag och min son kanske håller på med annat.. Är det rätt eller fel av min sambo?

Man kan väl tro att pappan går efter klockan istället för hux flux eller? Tycker inte att det är varken rätt eller fel, men ni kanske bör etablera en läggdags-tid om ni inte har det än. Dock så ser jag inget problem att han kan lägga sonen tidigare om sonen vill sova tillexempel.

är det görs iordning för dagis på morgonen är det ofta (inte alltid) så att min sambo klär sin son och pratar nästan bara med honom, varken med mig eller min son. Är det rätt eller fel av sambon?

Nej det lät lite konstigt, du får väl prata med din sambo om han gör det enbart för att han tror det är eran rutin att du klär din son och han sin son och sen iväg till förskolan. Ha kanske bara vill vara effektiv? angående pratande så vet jag inte.

han gör saker med sin son som hans son tycker är kul, i vardagen, men sällan (nästan aldrig!) något med bara min son.

Det här tror jag inte är så konstigt egentligen, han har väl varit ensamstående med sin son ett tag så han är väl van att ta hand om bara honom. Och barnet förtjänar egentid kan jag tycka. Men visst bör han kunna ta ut din son själv någon gång här och där med.

min sambo kan ta på sig jackan och säga "jag ska bara" och blir borta i 30min-några timmar, istället för att säga till innan han klätt på sig gör han det efter. Oftast då när hans son är hos sin mamma, händer någon gång annars också. Är det rätt eller fel av sambon?

Det beror ju på hur du mår av det, mår du dåligt av att han försvinner utan att förvarna så får du säga det till honom. Ibland kommer man på att man har vissa ärenden att uträtta lite snabbt.


när vi pratar om saker som vi måste bättra oss på vill han endera inte prata om det, eller så förstår han inte att han ibland har fel eller behöver tänka sig för..

Nej det är inte bra, ni måste ju kunna kommunicera med varandra! Men det går nog åt båda hållen, försök att sätta dig ner och prata med honom lugnt.

Kan tillägga att vi planerade ett barn, jag blev gravid och sedan blev han jätte konstig och tyckte mer eller mindre att det var fel tillfälle..det blev en abort. Har tidigt i förhållandet även då blivit gravida, fast inte medvetet, som också ledde till abort, pga honom.

Ja det låter inte bra alls, visst att han kanske fick panik och ändrade sig men det var ju tragiskt att det slutade som det gjorde :( Jag tycker han känns lite för instabil för att skaffa barn med just nu. 

Jag tycker du ska säga allt detta till honom, ge honom en chans att ändra sig och att börja prata med dig och förstå dig. Kanske samtalsterapi? Vägrar han eller att det inte blir någon ändring så tror jag tyvärr det är upp till dig att bestämma om det är någon du vill leva med. Låt inte ekonomin hindra dig, du kommer att klara dig. Ge det en sista chans och då kan du iaf gå utan att behöva titta bakåt senare. Lycka till i ditt val! 

Det känns som att ni lever paralella liv med era resp barn,att han eller ni inte  vill vara en familj.Prata med honom om hur han ser  på saken.

Vi har en fast tid för läggning, men det kan ju variera lite då man kommit hem senare eller en av barnen krånglar.. Så tiden hat vi fast. Men han säger ändå till sin utan att säga till min, han skulle kunna säga till båda att nu hörreni är det läggdags? Vi har pratat, diskuterat, bråkat och kommit fram till mycket bra saker , men det händer inget ändå, jag försöker tänka mig för men han verkar bara se MINA problem och svagheter och inte vill inse sina egna, jag får ofta till svar att han ska inte behöva säga att han ska dit eller dit en snabbis.. Själv tycker jag att det är självklart, även när man bara hår med soporna att hojta till att "jag går bara med soporna"tex. Hans son har sport som intresse och det är ju ett par gånger i veckan och kanske varannan helg, ok, det är klart han ska göra det! Men min son har ingen sport att underhålla sig med ett par ggr i veckan utan är mer sån att han vill cykla eller köra fyrhjuling, vilket min sambo tycker är kul men aldrig tar tag i... Och visst, självklart att man som pusselfsmilj att man göt mer saker med sin egen, men någon gång då och då borde man ju vilja göra något kul för den andre... Att han gör saker, typ åker iväg utan att säga det är ett problem för mig, då jag gärna vill planera dagen och veta vad som händer,,, kommer något annat emellan kan man jämt säga till lite innan, istället för precis direkt när man gör det.. Skulle det någon gång komma upp något direkt nu som man måste höra kan man ju ändå säga till innan man klär på sig ytterkläderna.. Jvi har som sagt pratat mycket, både lugnt och hektiskt, inget verkar gå in i hans huvud ändå:/ förutom mina svagheter då... Allt är "mitt" "fel" ..???!! Jgällande graviditeten, han visste innan vi slutade med preventivmedel att jag blir gravid vääääldigt lätt, HBO kom fram till att sluta med prev.medel och så fick det bli när det blev, inte att vi skulle ligga bara för att bli gravida utan det fick bli när de bille... Och kåda gick med på det och han använde ingen kondom, då birde man vell vara förberedd? Särskilt när det är planerat och man har barn sedan innan, även om det är med någon annan? Jag är bara så rädd att ångra mig om jag skulle flytta, vill inte sära på pojkarna, och vill inte leva på soc :/ Ja vi lever verkligen på varsitt håll och det är inte så jag Hill ha set...

För det första behöver ni ju diskutera ihop er om vilka regler som gäller i er familj om ni ska handla lika med båda barnen eller om det helt enkelt är mitt och ditt barn eller om det är våra barn oavsett föräldratillhörighet. Vilka regler och tider ska ni ha i er familj?

Här har vi ungefärliga tider för middag, ca 17-18, har mer blivit 18 på sistone. För att undvika att jag alltid ska ta hand om min dotter på 3 år plus delvis med vår gemensamma bebis har vi i veckan infört att vi alternerar med välling, blöjbyte, pyjamas och läggning för stora tjejen varannan kväll, då hon är så mammig. Den som inte har äldsta, har bebisen som har senare kvällsvanor med ansvar för medicinering utöver det övriga i läggningen.

Sedan reagerar jag överhuvudtaget på att du formulerar dig att ni klär på barnen. Om de inte har något funktionshinder som ställer till det hoppas jag de kan klä på sig själva med lite hjälp med dragkedjor och det som är för svårt. Däremot låter det trist att ni inte kan prata på morgonen.

Tja, män har väl lite större friheter redan från början då de inte ammar och bebisen inte är lika beroende av dem. Jag ber ju om lov, han presenterar det mer som ett faktum, även om bebisen inte är beroende av amning på dagen. På sistone har jag frågat när det är läge att eftersöka honom då en handling på Willys innan 9 kan ta 2 timmar ibland, då han fastnar och tjatar eller kommer på tio andra saker han ska göra. Jag har börjat ta mig mer friheter och gå iväg ensam och handla, både spontant och lite mer planerat. Så jag tror män får mer spontana infall, medan vi anser oss planera mer - MEN glömmer kanske ändå att informera våra män om vad vi har tänkt.

I ert fall borde det inte spela lika stor roll om han är barnlös och ni förväntas bara sköta era egna barn. Här är det oftast jag som frågar bonusdottern på 9 år om läxor och duschning, även om jag egentligen anser att pappan kan sköta det 2 helger i månaden, men hellre att det blir av och att hon är förberedd på det.

Gör du saker ensam med hans son utan din son? Eller förväntar du dig bara tvärtom? Med tanke på att de är så lika i ålder borde ju båda barnen kunna göra mycket gemensamt med en av er eller båda. Men cykla kan ju du också göra med sonen, det behövs ju inte en man till. Fyrhjulingen beror ju mer på var den finns och om du behärskar den ...

Tråkigt med graviditeterna, jag hade inte kunnat göra abort mer än i nödfall, men det är jag det. I det läge som är nu skulle jag undvika att bli gravid tills era liv fungerar bra ihop.

Det känns som att ni har en del saker att jobba ihop er på utan att diskutera utifrån vad som är rätt och fel, diskutera istället utifrån vad som passar er familj bäst!!! Lycka till!