Separerade föräldrar, hur gör ni!?

Jag förmodar att det finns flera av er där ute som är separerade med barn som har extra behov och skulle tycka det vore väldigt intressant att få veta hur ni har det? Jag tänker mest på er kommunikation och hur ni fördelar ansvar gällande allt som kommer med ...

Jag och barnets andra förälder har varit separerade länge och båda är i "nya" hälsosamma och bra förhållanden. Jag ska försöka att inte gå in på så mycket personliga detaljer, men vi har i vilket fall gemensam vårdnad om vårt barn med Asperger på 8år. Den andra föräldern har barnet 2 helger/månad.

Det är här det svider till. Den här så kallade "gemensamma vårdnaden" ... Jag känner inte alls att det alltid beskriver hur vi har det, känns nästan hånande vissa gånger. Barnet och andra föräldern har en god relation, helgerna där funkar alltid jätte bra och det är inte några problem på den fronten. Men merarbetet som kommer med ett barn med autism (alla möten, habilitering och föreläsningar etc) funkar inte så optimalt. Vi har väl ungefär 30st sammanträffanden varje år som är direkt kopplat till diagnosen som alla sker sker jan- början på juni och augusti- början på december (sedan tillkommer det ju vanliga möten som föräldramöten på skola, tandläkarbesök etc). Jag går på alla dessa medan den andra föräldern går på 2-6st totalt.

Det är påfrestande av många olika skäl! Att den andra föräldern inte är så uppdaterad gällande vårt barn, att den andra föräldern ska samtycka till alla stora beslut som ska tas gällande barnet trots den bristande informationen, att behöva sitta och avgöra vilket möte jag HELST vill ha med den andra föräldern på för att få igenom det ... Och såååå mycket mer!!! Och ovanpå det så händer det, inte helt ovanligt, att den andra föräldern också glömmer mötet eller glömmer ta ledigt den dagen i tid. Det har hänt ett antal gånger att jag och barnet stått och väntat, för att sedan än en gång försöka bortförklara varför föräldern inte kommit för barnet ...

Det har vart så här i några år nu, och min energi börjar verkligen ta slut. Delvis så känner jag ju ett ansvar att hålla den andra föräldern uppdaterad om det allra viktigaste och att kolla att denne kommer på de viktigaste mötena för barnets skull, men delvis så känner jag att jag har fått nog av att behöva ha det ansvaret på mig. Ovanpå allt annat. Hur sjutton gör ni andra?

- Hur har ni löst det med alla möten?
- Hur mycket kan jag egentligen kräva av den andra föräldern när det kommer till närvaro på möten? Det känns ju som att det borde komma något slags krav på att få ha gemensam vårdnad, att jag ska kunna ställa lite krav liksom!?

(vart knas när jag skrivit inlägget i ett dokument innan, hoppas det här blir bättre nu! Ursäkta)
Jag förmodar att det finns flera av er där ute som är separerade med barn som har extra behov och skulle tycka det vore väldigt intressant att få veta hur ni har det? Jag tänker mest på er kommunikation och hur ni fördelar ansvar gällande allt som kommer med ...

Jag och barnets andra förälder har varit separerade länge och båda är i "nya" hälsosamma och bra förhållanden. Jag ska försöka att inte gå in på så mycket personliga detaljer, men vi har i vilket fall gemensam vårdnad om vårt barn med Asperger på 8år. Den andra föräldern har barnet 2 helger/månad.

Det är här det svider till. Den här så kallade "gemensamma vårdnaden" ... Jag känner inte alls att det alltid beskriver hur vi har det, känns nästan hånande vissa gånger. Barnet och andra föräldern har en god relation, helgerna där funkar alltid jätte bra och det är inte några problem på den fronten. Men merarbetet som kommer med ett barn med autism (alla möten, habilitering och föreläsningar etc) funkar inte så optimalt. Vi har väl ungefär 30st sammanträffanden varje år som är direkt kopplat till diagnosen som alla sker sker jan- början på juni och augusti- början på december (sedan tillkommer det ju vanliga möten som föräldramöten på skola, tandläkarbesök etc). Jag går på alla dessa medan den andra föräldern går på 2-6st totalt.

Det är påfrestande av många olika skäl! Att den andra föräldern inte är så uppdaterad gällande vårt barn, att den andra föräldern ska samtycka till alla stora beslut som ska tas gällande barnet trots den bristande informationen, att behöva sitta och avgöra vilket möte jag HELST vill ha med den andra föräldern på för att få igenom det ... Och såååå mycket mer!!! Och ovanpå det så händer det, inte helt ovanligt, att den andra föräldern också glömmer mötet eller glömmer ta ledigt den dagen i tid. Det har hänt ett antal gånger att jag och barnet stått och väntat, för att sedan än en gång försöka bortförklara varför föräldern inte kommit för barnet ...

Det har vart så här i några år nu, och min energi börjar verkligen ta slut. Delvis så känner jag ju ett ansvar att hålla den andra föräldern uppdaterad om det allra viktigaste och att kolla att denne kommer på de viktigaste mötena för barnets skull, men delvis så känner jag att jag har fått nog av att behöva ha det ansvaret på mig. Ovanpå allt annat. Hur sjutton gör ni andra?

- Hur har ni löst det med alla möten?

- Hur mycket kan jag egentligen kräva av den andra föräldern när det kommer till närvaro på möten? Det känns ju som att det borde komma något slags krav på att få ha gemensam vårdnad, att jag ska kunna ställa lite krav liksom!?

Separerade föräldrar, hur gör ni!?

INNEHÅLL