barnen vaknar 10 gånger per natt

Slutar att låta de sova hos er, det är ju det de vill........

Prova med att låta barnen sova jämte varandra.

men hur slutar jag låta de?

Pojken lägger sig på mig. Lägger jag tilbaka honom i sängen kommer han tillbaka. Han sparkar och slår till han får som han vill. Om jag säger till honom så hoppar han upp å tänder alla lampor i lägenheten = väcker sin syster  å pappa (som sover på soffa i vardagsrmmet).

Vaknar tjejen först så bara gråter hon tills man tar upp henne.

Ska jag ignorera allt?

Funderar på om jag ska flytta ut min säng till vardagsrummet å göra sovrummet till barnrum (vi har bara två rum).
Och låta de få somna själva. Nu gör  vi så att en av oss (jag eller sambo) ligger mitt emellan de tills de somnar. Det kan ta upp till 30 -40  min å sen lyfter vi över de till sina sängar.

Har de möjlighet till egna rum eller varför ser det ut som det gör? Att det är svårt nu är inte så konstigt eftersom de är vana med upplägget och ni har gjort det möjligt för dem att ha det så. Du får kallt räkna med lite bråk och gnäll men ni måste vara konsekventa och inte låta dem få som dom vill. Du och din mans sovrum ska ju vara er borg och det kan inte vara hållbart i längden att ha han på soffan heller.........

Jag hade tagit en förälder och ett barn i varje rum. Gärna en dubbelsäng i varje så det inte är trångt eller ska klättras mellan sängar. Ni kanske kan ha en bäddsoffa i vardagsrummet.

Vårt barn vaknar ofta på natten men hon väcker sällan den som sover med henne eftersom hon bara vill kolla att vi finns där och gosa sig lite närmare. För mig är mycket sömn för alla och trygga barn viktigare än principer.

jag säger sov tillsammans!
Vi hade ett natthelvete som ni med tvillingar och periodvis var det i alla fall lite bättre då vi sov ihop och pappan i gästrummet...eller tvärtom.
Se till att ni turas om att få sova någon hel natt var bara!

Varför inte ta ansvar för var sitt barn i var sitt rum, båda barnen kan ju inte vara mest beroende av dig. Alternativt sover din man i sovrummet på helgerna och tar båda barnen så du får sova ut.

vi har bara 2 rum.
vardagsrum och 1 sovrum .
provade igår att flytta ut min stora säng till vardagsrummet.
det var helt omöjligt.
lilltjejen som är 20 månader somnade helt själv på 20 minuter utan gnäll. men pojken som är 3 år skrek i 1,5 timme. han skrek så han började kräkas.

så imorse efter de börjat dagis så flyttade jag tillbakam in säng in i sovrummet. JAG MÅSTE FÅ SOVA. det bilr ju inte mer sömn när han skriker som han gör.
vi flyttade sedan honom till hans säng när han somnat i min säng brevid mig.
kl 01 vaknade han med ett tjut .... å sprang ut till oss.
min sambo jobbar skift och skulle upp 5 på morgonen och han blev så nedrans sur.

BACK TO "ruta 1".

det är det jag tycker är jobbigast.
att jag är den som får ligga smörgås med barnen. en på varje sida eftersom han (sambon) jobbar skift. Ena veckan kommer han ju hem id midnatt.... och den andra veckan ska han upp vid 5.

Men det är ju helt klart bättre att sova med båda barnen i sängen med mig än att de vaknar varannan timme å gapskriker .

mmm. men han tycker han ska få sova eftersom han jobbar skift.
jag jobbar ju egentligen heltid jag med men har kontoret hemma. eller kontor å kontor. jag har eget företag så jag kan vara mer flexibel än han.

sen så gör han ju inte mycket de gånger jag får sovmorgon. När jag typ skriker "nu måste jag sova!!!"
då ger han de varsin flaska välling , byter blöja... sen går han å lägger sig på soffan igen. så barnen får roa sig med tecknat.

slutar oftast med att barnen kommer å bankar på sovrummsdörren så jag kan inte sova sovmorgon iallafall.

därför det vore bra om de inte vaknar på natten så jag får vila medans de vilar.

Men men... någon dag så slutar de väll vakna på natten.

typ om10 år.
hehe

Tycker att din man får börja ta lite ansvar. Jag jobbar skift och går oftast upp mellan 03-05 på morgonen men jag har hand om 1,5-åringen ändå när jag är hemma. Vi samsover och han vaknar till några gånger under natten. När jag sen går upp tar sambon över. Kan då även tillägga att han är föräldraledig.

jo. men han är extremt känslig för dålig sömn min sambo. han käkar även något antidepressivt som gör honom väldigt sovberoende.

Vill / orkar ju inte bråka med honom heller.

Jag har bråkat med honom i 3 år och han har blivit bättre på många punkter men just detta går liksom inte. han hatar att jobba skift och mår psykiskt och fysiskt dåligt av det men han får inget annat jobb .... utländsk bakgrund och ingen annan erfarenhet från annan bransch.

Vill inte vara så krävande . blir bara bråk. inte bra för barnen.
alternativet är ju att jag borensam och det skulle ju vara ett rent helvete. då skulle jag ju aldrig få sovao ch dessutom behöva göra allt själv på dagarna också.

NU HAR JAG EN LÖSNING:
jag ska åka till min mor på lördag och sova ut. en natt med 10 timmar sömn i sikte :D

Skönt att få sova! Det är ju viktigt att be om hjälp så man får återhämtning ibland.

Stökigt med skiftarbete som inkräktar både på kväll och morgon. Annars är mitt bästa tips till föräldrar med stökig sömn att sova i skift. 

Jag har också eget företag och kan jobba hemifrån, har det varit en stökig natt så tar jag en tupplur istället för att äta lunch och äter bara en macka eller något vid datorn efteråt.

Även om treåringen skriker så kommer det bara att vara i några dagar.

Jag hade tagit semester en vecka och stålsatt mig. Vill du att barnen ska sova i ett rum? Isf hade jag placerat dem där, nattat och sedan konsekvent gått tillbaka med dem, oavsett skrik/gap. Nu har jag aldrig haft det problemet, men jag hade nog gjort så om det uppstått. Tror konsekvens är grunden till förändring.

jo jag har ju hört detta ... och sett det på nanny... men det är inte hälsosamt att barn skriker så de kräks.
+ att om han skriker så lär han ju till slut väcka sin syster. som så snällt somnat eftersom rummet är litet och de sover nära varandra. sängarna står intill varandra.  rummet är ju typ 12 kvm så nu när även min säng står där inne så får det inte plats mycket mer. så det är när man inte har råd med villa och bor i stockholm. då får man va glad att man har en bostad överhuvudtaget även om den är liten.

Hm... jag får låta de sova med mig ... nån dag lär de ju tröttna.
när han är cool 7-åring så lär han ju inte vilja sova bredvid mamma

jag orkar bara inte med skriken.
han är så otroligt envis åxå.

semester har vi tyvärr inte råd med.
går nätt å jämt ihop som det är.

får åka till min mor 2 gånger i månaden å återhämta mig har vi bestämt nu.
eller ta in på formel1 hotellet.  (billigt). hehe

Vad skönt att du funnit en lösning som är möjlig på regelbunden basis. Att få ihop sovpusslet är ju alltid knivigt.

Ett alternativ för din man är ju att ta med barnen iväg på några timmar på ledig tid om du behöver sova ikapp lite extra, så gör vi här ibland, även om det oftast fungerar att jag lägger mig i sovrummet två rum bort.