Separerade från barnens pappa för 2 månader sen och vi har nu barnen varannan vecka. Hörde av en vän att forskningen eller något sånt säger att det bästa för barnen är att byta var tredje dag. Tycker det låter hattigt för barnen men vad tror ni? Hur har ni gjort? Skulle ni kunna tänka er att byta var tredje dag?
Små barn ska byta oftare.
Det beror nog på hur gamla barnen är.
Det beror ju på barnets behov.
Här funkar det finfint med varannan vecka.
Jadu, som att välja mellan pest och kolera typ.
jag hade varannan vecka när jag var liten och det kändes som att jag bodde i en resväska! usch! varannan dag så hade jag nog gått sönder. Varför ska barnen behöva flytta på sig för att föräldrna inte kan hålla sams??
(menade givet var tredje dag i mitt inlägg ovh inte varannan)
Jag hade var tredje dag när jag var liten och det var en lättnad på många sätt och jobbig på en del, men mest var det skönt. När allt var bra i båda hemmen så slapp man någonsin känna sig less på ena föräldern och sakna ihjäl sig efter den andra. Lagom balans. Däremot när man började högstadiet och var tvungen att planera läxläsning och så på ett helt annat sätt blev det riktigt jobbigt. Hade ett helt bibliotek i väskan jämt för att jag var rädd att glömma något.
Jag tycker (efter att läst massa) att var 3:e dag är bäst för barn under 5 år.
Därefter kan det vara läge för v/v.
Men alla barn är olika så man får pröva sig fram.
Det beror på barnens ålder i kombination med hur deras minne har utvecklats. Innan 3 års ålder förordar man definitivt att barnet ska träffa den andre föräldern ofta. Om era barn är små vore 3+2+2 att föredra eller ha varannan, men träffa den andre föräldern 2 kvällar vore kanske också en möjlighet.
Det tar ju ganska lång tid innan barnen förstår när nästa vecka är.
Det var först när hon var 2,5 år som hon kunde prata om saker som hänt längre tidigare och mer börja förstå tidsbegrepp framåt om någon dag eller så.
Jag har en 3-åring med en pappa som är psykiskt instabil, så med tanke på att hans flickvän är betydligt viktigare, är 2 timmar varannan söndag det enda vi lyckas få till som är tryggt och hyfsat fungerande. Min dotter kan bara förberedas timmen innan att pappa kanske kommer. Hon saknar sin pappa ibland, men så mycket mer kan vi inte göra. Förra året träffade hon honom mer innan flickvännen skapade problem. Då sågs de varannan söndag 8 timmar och varannan helg från lördag till söndag, så då pratade hon mer om när pappa skulle komma.
Beror väll på barnet ?
Inte bäst för föräldrarna..
För mig känns det som att var tredje dag skulle vara mer förvirrande. Att de alltid skulle undra vilken dag det var och vart de skulle spendera natten men jag vet inte. Minsta är 1,5år och det är väl mest för hennes del som jag funderar på det. Pojkarna är ca 3,5 och 5 och de verkar tycka att det är helt okej. Men det går ju att prata och förklara saker för dom ett annat sätt så det är inte så konstigt.
Nu var det inte för att vi inte kunde hålla sams som vi separerade som någon skrev utan för att min kärlek till honom inte fanns mer och aldrig kommer finnas på det sättet heller. Har försökt att hitta den igen men lyckades inte. Vill inte skriva så mycket här och kasta skit över honom men han var inte helt lätt att leva med och jag har blivit en bättre och positivare människa och framförallt mamma sen jag flyttade. Jag ångrar inte att jag flyttade men så klart vill man göra det bästa för barnen när det är som det är nu.
Vi kör fortfarande med ett par nätter här och där, hon är inte redo för att vara borta från ena föräldern under längre perioder.
Alla barn är olika. Mitt tips är att börja med ett par nätter hos vardera och se vad som verkar passa barnet bäst.
Och du behöver inte på något sätt förklara/försvara varför ni väljer att separera. Det blir folk utav våra barn också 
När det finns syskon med i bilden kan det självklart underlätta för det yngre barnet, men jag hade nog ändå gått på 3-årsregeln och låtit åtminstone den yngsta träffa den andre föräldern 2 gånger i veckan några timmar. Då har ni försökt göra det bästa för alla barnen. Sedan kan det ju vara skönt även för de äldre barnen att få lite egen tid med föräldern och inte alltid tillsammans med sina syskon ...
Exet vill kanske att jag har henne typ 1,5 vecka åt gången och han bara några dagar men då ska jag kanske ge detta som förslag istället. Att han skulle hämta henne någon dag/kväll i veckan är inget alternativ skulle jag tro då han vägrar träffa mig. Vi har byte på måndagar nu och då lämnar en på dagis och den andra som ska ha i veckan hämtar. Måste han lämna dom här så lämnar han dom i trapphuset med sakerna så får jag gå ner när han gått =/. Inte okej enligt mig men det bästa för HONOM tydligen. Inte så mycket tanke på barnen på från hans sida där inte =/.
Det låter verkligen som att ni hade behövt hjälp via familjerätten med samarbetssamtal för att barnens bästa ska kunna uppnås och inte faderns.
Tyvärr är det ju dock så att föräldern med flyktbeteende ofta vinner.
En ordentlig objektkonstans ska finnas innan barnen kan separeras från någon förälder någon längre tid. Det går ju inte alltid att fixa saker bra men med barn på 1,5 år blir det lite av ett trauma att separeras från en förälder utan att ha någon uppfattning om tid. Men att försöka för barnens skull att ha en så neutral relation som möjligt är väl bra. Man behöver inte tycka om varandra men det är mycket som ska fungera och då bör man göra så mycket man kan för att barnen inte ska komma i kläm. Ibland tar det bara lite tid att komma till den insikten.