är jag nu ensamstående för alltid :/

Sååå. du är singel i tre dagar och böjar redan fundera på om du ska vara det för resten av ditt liv?

Även om du har blivit mobbad eller så, så växer folk upp. nästan alla har retat någon stackare någon gång i sitt liv, men det betyder inte att man alltid gör det.

Beter du dig moget och är social så kommer du nog inte vara ensam länge till, singelmammor är eftertraktade på marknaden.

Jag förstår att sådana tankar kommer upp när man blir lämnad.
Det var ett ruttet svar du fick ovan. Förmodligen en mobbare.

Hursomhelst, nej klart du inte ska eller kommer gå ensam genom livet. Även om det känns så just nu.
Ditt ex är inte den enda som kan älska dig för den du är.

Om du fortfarande lider av hur du blev behandlad i skolan så tycker jag att du ska prata med någon proffesionell som kan hjälpa dig att bearbeta dessa känslor.

Framförallt, ta hand om dig. Ät ordentligt. Njut av din son och ta dig ut så du får frisk luft. Ingenting kommer att bli bättre av att du plågar dig själv. Tillåt dig själv att sörja när det tränger sig på. Men tänk på att livet är värdefullt. Det kommer att bli bra.
Håll huvudet högt!

Hörrö. Det du ska göra nu är att jobba på ditt eget självförtroende så att du blir stark och trygg i dig själv, du kommer aldrig att hitta det i någon annan nämligen. Du behöver ingan karl för att känna att du duger. Faktiskt. Fokusera på dig själv och barnet.

Jag var ensam tills jag var 30 år. Du har ju en underbar liten kille och hela livet framför dig . Förstår att du känner dig som du gör nu....men du, du är 19.......19 ! Jag är snart en 40 år gammal trebarnsmamma. Livet tar inte slut efter 20. Lovar .

Gör som någon ovan skrev; fokusera på dig o ditt barn nu, o se till så att du själv mår bra o att du respekteraro tycker om dig själv!
Det kan som sagt ingen karl göra åt dig.

Du är ung o du har all tid i världen att träffa någon. 

Jag är själv 35 o ensamstående med två barn o vet du; jag tycker att det är skönt på många sätt! Jag ser runt omkring mig hur många ensamstående föräldrar skaffar nya partners hit o dit, o så tar det slut o så blir de helt knäckta för en stund - o vips så träffar de nästa o så där rullar det på. Tilläggas bör att barnen dras även de in i denna karusell.
På så vis så tycker jag att det är enklare o lugnare att leva själv, hitta sig själv o vara säker på vad det är man söker hos en partner - o sen eventuellt söka efter någon i lugn o ro, o ta det lite lugnt.
Du är som sagt 19 år, har precis blivit lämnad o din självkänsla är inte på topp.

Låt sorgen över det kraschade förhållandet ha sin gång. Ta sedan professionell hjälp för att stärka din självkänsla. Du kommer att upptäcka att du duger jättebra som du är o att du kan klarar av att vara ensam med ditt barn (som förhoppningsvis kommer att träffa sin pappa också förstås!) o såsmåningom så kommer du säkert att träffa både nya vänner o en ny partner!
Livet har knappt börjat vid 19 - du har massor med år på dig att kanske vidareutbilda dig, skaffa ett intressant yrke, träffa nya vänner o arbetskamrater, träffa en ny partner o kanske skaffa fler barn!

Men tillåt dig även att sörja över att detta förhållande är slut - självklart måste man få vara ledsen! 

Men du har ju LIVET framför dig och en liten älskad son som jag lovar kommer att hjälpa dig igenom det där. HAN kommer att älska dig ovillkorligt hur du än ser ut och tillsammans kommer du att bli en stark och mogen kvinna som någon kommer att bli förälskad i. Ditt liv kommer att ordna sig även om du inte får behålla din första riktiga kärlek. Du kommer däremot säkerligen hitta en man som kommer att älska dig för den du är! 

DU fixar det här! Koncentrera dig på barnet ett litet tag så blir det lättare att hantera sorgen.

KRAM!

Troligen lär du hinna uppleva flera kärlekar under livets gång. Ta hand om dig och låt sorgen komma ut, ge dig tid att hämta ny kraft och jobba med dig själv så att du går stärkt ur situationen med en ny tro på dig själv. Tänk efter, du fixar att vara en bra mamma för din son gissar jag - och det är mycket värt.

Jag är nu 38 år och har varit sambo 2 omgångar förut. I förra relationen fick jag en dotter och nu har jag en ny sambo och en liten dotter på 8 månader. Äldsta dottern är 3 år ...

Så ha tålamod, det kommer att lösa sig, men inte idag och inte i morgon, men när du väl läkt och repat dig, för livet med sig en massa nya chanser!

Sök professionell hjälp för ditt psykiska mående, annars är risken att det lär förfölja dig i livet och riskera att gå ut över din son.

Min äldsta dotters pappa har en liknande problematik, men erkänner inte problemen för sig själv utan åker berg- och dalbana vid minsta lilla svårighet, även då han själv skapat problemen som att lägga tusentals kronor på snus, cigaretter, resor till flickvännen mm och plötsligt få panik när det inte räcker till de räkningar han vetat om säkert ett år i förväg ... Dessutom struntar han i att ta sin medicin när han tycker sig må bättre, så fråga mig inte hur många självmordsförsök och självskadeärr han har bakom sig. Idag ses de 2 timmar varannan söndag då han är så instabil till och från.

Tack allihopa för dom fina svaren! Mår verkligen såå mycket bättre! Ja jag kommer verkligen fokusera på min son och mig själv! Har haft lite att göra, har därför inte kunnat svara! Men tack så mycket!! Ni är guldvärda! :) <3

Man får försöka att se det som en möjlighet att växa, som en utmaning man bara måste klara. Tråkig ålder att bli ensam i men det är ju inte över på långa vägar. Det kränger ju lite i livet och man får helt enkelt se till att utvärdera och lära sig av saker. Men människor blir ju mycket mer intressanta när det finns lite skit under ytan. Man får bara se till att hitta rätt människor som uppskattar lite smuts och ärlighet.

Motgångar gör oss starkare, du behöver fokusera på dig själv nu, din son och att bearbeta det som hänt först och främst. Inte kommer du att vara ensam för resten av ditt liv om du inte själv vill det! :) Men en ny partner är kanske lite tidigt att fundera på just nu. Har du en dålig självbild och självkänsla måste du jobba med det först, lär dig älska och värdesätta dig själv. Det är du så värd!

Jag tycker också att du ska kräva en förklaring av din f.d. pojkvän, det tycker jag faktiskt han måste ge dig eftersom ni har barn ihop. Det kan vara till hjälp för dig att gå vidare.