När introducera ny vuxen för små barn?

Hur verkar barnen ta det annars? Upplever de att det är jobbigt med XX?

Om inte har hon väl efter sitt tänk och sin situation därhemma annars lyckats med att göra det odramatiskt för barnen? Antar att ni har dem VV?

Om du träffat någon, hur hade du gjort?

Den store har bara sagt vad jag skrev ovan om pojkvän nummer 2 - de har bara träffats en gång. I fallet med första pojkvännen i höstas sa det inte heller ngt av jobbig natur. Det är säkert fina män båda två, det är inte det jag vänder mig emot utan varför man måste introducera en ny vuxen för barnen innan relationen till den nya inte stabiliserats. I fall 1 tog det ju dessutom slut ganska snart. 
I mina ögon är det självklart att jag landar i min nya relation innan jag låter barnen träffa dem. Tycker det är både sunt och logiskt. Tror knappast att barnpsykologer rekommenderar ngt annat, även om jag inte kan belägga det.

Jag och min kille träffades när han inte hade barnen. Vi fick leva med det! vi höll på så i ett halvår. Sen träffade jag barnen. Och det blev då och då och ökat successivt. Vi sa inte att vi var vänner. Utan barnen har förstått själva! En dagisfröken hade frågat 7 åringen (då 5 år) och han sa att jag var hans pappas tjej. Så dom förstår!

Det borde finnas en stabilitet i vem som får komma in i hemmet osv. Att ha vänner är inte fel, men att vännen sover över? Hm... JAG hade inte gjort det. Men vet att många kvinnor sätter sina egna behov framför vad som är rätt gentemot barnen. Rädda att bli ensamma osv? Det är lite sunt förnuft tycker jag. Och jag tycker VISST att du har något att säga till om när HON har barnen. Det vore annorlunda tvärtom. Vad hon gör när hon INTE har barnen har du inget med att göra. Men absolut hu hon beter sig när hon har sina barn där. Lycka till!

Så som du beskriver barnen verkar de ju ändå ta det helt naturligt. Det är väl egentligen först om de fäster sig vid någon som sedan försvinner som det kan bli jobbigt.

För dig handlar det nog mer om att du vill ge barnen en fin bild av kärlek och att deras hem inte ska ha en svängdörr för nya människor som kommer och går och missbruk av förtroende.

För barnens del handlar det nog mer om hur den nya relationen ter sig. Om barnen fortfarande är prior ett och inte kommer i skymundan för de nykäras gullande eller om den nya blir en biperson ett tag så är det nog inte konstigare än att ha vänner på besök.

När jag dejtade fick min 1,5-åring ibland vara med på en promenad runt sjön. Sedan träffade jag en man ganska snart och han blev en självklar del. Däremot ville jag väl ta det mer lugnt med att träffa hans 8-åriga dotter, men där var det hon som var så nyfiken, så det blev att vi sågs i en lekpark med båda barnen och på den vägen är det. Där fick dottern styra när det var pappas helg och oftast hamnade de här och båda barnen hade kul ihop.

Till min dotters pappas dejtande har jag väl varit mer skeptisk då han mer ser barnen som troféer eller bevis på hans eminenta föräldraskap som bara är en fin fasad. Där är jag mer rädd att hon ska fara illa, då de ses så lite. På 2 timmar varannan helg känns det inte så viktigt att introducera nytt folk. Dessutom blir dottern oftast bortprioriterad från umgänge när han träffar någon ny eller åtminstone blir det ett fasligt krånglande med tider med motiveringen att han ska jobba övertid mm, så jag anser mig ha skäl till min åsikt. Skulle jag märkt på min dotter att det inte funkade i början hade jag ju fått tänka om.