Sluta gnäll på att ni "bara" får ett barn.

Snacka om att vara bitter.
Låt bli att läsa om andras sorg om du bara kan gnälla över den.

Jag förstår din frustration (har själv varit ofrivilligt barnlös i 11 år), men det ger dig inte rätten att gnälla över att andra sörjer det de saknar (om det så är ett 15e barn).

De kan inte sluta önska sig vad de vill ha för att du är barnlös. Man kan inte gå runt och tänka på andras sorg hela tiden. I så fall kanske du skall ta och tänka på de som har det sämre än du istället för att klaga.
Tänk på alla svältande människor i världen eller på de som lever i krig, och var glad för vad du har...

Man kan inte alltid ta hänsyn till hur andra har det i livet. Det går inte att leva så och det kan man inte begära av andra heller. Som du skriver så har man olika önskan i livet. Tänker du någonsin på alla fattiga i världen som inte har mat? Tänker du när du går till tandläkaren att andra inte har samma möjlighet? Den här frågan är så laddad och jag förstår din frustration. Även om andra inte har samma möjlighet som en själv, så behöver det inte innebär att man inte kan tycka att vissa saker är jobbiga ändå. Ska man behöva tänka på alla som svälter varje gång man slänger maten man inte har orkat äta upp? Det går inte att leva så.

Det var exakt dom här svaren jag väntade mig. Visst, dom svältande barnen i Afrika har det sämre men det är inte ämnet jag tog upp nu. För mig är det barn och barnlösheten som är relevant. Och tro mig, jag sitter absolut inte och letar efter folks gnällinlägg. Men jag är aktiv på olika ställen på nätet där det förekommer dels tjejer som känner precis som jag och dels dom som gnäller. Så det kastat ju i ansiktet hela tiden. Jag går runt och tänker på min egen sorg hela tiden, och tycker det är ledsamt att läsa om alla andras gnäll. Folk som inte sätter sig in i andras situationer.

Finns alltid de som har det både bättre och sämre och ändå är upptagna med sina egna problem. Du kanske skulle ta till dig ditt eget råd och fokusera på det som är bra i ditt liv istället för att gnälla och vara bitter över det som är dåligt.

Tja..jag förstår ts till fullo. Ja det måste säkert suga att inte få syskon till ens barn men samtidigt; ni har fått förmånen att överhuvudtaget få bli föräldrar. En annan har inte ens fått bli det. Kan ju vara något att tänka på och känna enorm tacksamhet för.

Fast kopplingen till det är relevant, i och med att du vill att man ska sätta sig in i andras situationer. Självklart kan du vänta dig denna typen av svar för det här har varit uppe på tapeten så många gånger. Oavsett om det handlar om ofrivillig barnlöshet, svälten i Afrika eller ens att ha ett hem, så kan man inte ägna sitt liv åt att "sätta sig in i andras situationer". Du förstår väll att det är orimligt? Då hade man inte kunnat göra något i livet.

Antar att du inte har något problem med graviditet eller barn? 
Om du visste hur det känns när man hållt på i vad som känns som en evighet skulle du nog inte uttrycka dig så. Om det är ett barn man längtar efter och jobbar/strävar efter att få, på alla möjliga sätt som finns så är det även det man fokuserar på. 

All sorg och saknad är personlig. Du har rätt att vara ledsen över att ert kämpande inte ännu gett något resultat, men det tar inte bort sorgen att inte få sitt andra eller tredje barn.
Din sorg tar inte bort rätten för andra att sörja, även om den i dina ögon inte en sorg

Själv är jag en ytterst nöjd enbarnsmamma

Bitterhet är inte en trevlig egenskap

Finns det verkligen ingen som fattar hur jag tänker? Att det är är min verkligen och min frustration? Är det bara folk som tycker att jag tycker fel? 

Vägrar tro att jag är ensam om dom här känslorna. 

JAG tycker att det suger att höra från andra att dom är missnöjda över att BARA fått ett barn. Och det är så det är, och det är det tråden handlar om. Tänker inte sitta och jämnföra mig med svältande barn i Afrika. Jag jämnför mig med andra tjejer/kvinnor i min ålder i samma samhällsposition och i det stora hela samma liv. Sluta gnäll!

Om du läser här uppe så har alla skrivit att de förstår, men ser på saken på ett annat sätt än vad du gör. Du är inte ensam om dem här känslorna, men du förringar andras sorg bara för att det skiljer sig från din. Det är verkligen jättetråkigt att du har det så. Jag har flera vänner som befinner sig i samma situation och i samma känslostadium som du. Du är frustrerad, arg, känner hopplöshet och vill bara ta sönder allt runtomkring dig av ren frustration. Du känner dig inte förstådd och alla andras problem är så mycket mindre än dina, vilket gör att du t.ex. startar sådana här trådar. Du vill att andra ska sätta in dig i din situation, men det kan du inte begära av andra.