Någon som vart i liknande situtation?

Jag och exet separerade för 3,5 år sedan snart, och i början var han helt galen och jag var livrädd för honom, Men efter ett drygt halvår tvärvände det och allt börja fungera bra.

Tills han träffade sin nya kvinna. För ca ett år sedan bestämde han att barnen inte fick vara själv med min nuvarande sambo, vilket för mig är ett jävla pusslande med barnvakter osv när jag jobbar mkt ob. Kan han överhuvudtaget bestämma detta.

Jag har ifrågasatt detta och han säger bara att så länge han inte känner sig trygg med min nya ska de vara så. De konstiga var att han hade låtit dom vara själv med honom drygt ett år innan allt detta.
Men vågar inte skita i de han säger och bara låta dom vara själv med min nya, för jag vet inte vad han kommer att göra då.

Nu ringer han och skäller på mig och anser att jag är en dålig mamma, vilket jag själv vet att ja absolut inte är. Det är jag som har fått dra de större lasset både innan vi separerade då han inte gjorde något som hellst för att hjälpa till, men även efteråt. Och efter vi separerade och innan han träffade sin nya så hade han släkt och vänner som skötte allt till han så han bara kunde typ sitta vid tv:n osv.

han hotar nu med att dra in soc ännu en gång, han ha gjort det en gång förr innan han träffade den nya, de va när vi hade nyseparerat och han va arg och förbannad på mig, och det ända han fick ut av de va att dom utredde hur barnen hade de hos mamma och hos pappa och de ända som stod då i papperna var att hon mamma hittade dom inga brister men hos pappa hade dom några punkter som ex barnsäkerhet och städningen som dom påpekade men inget mer. Men nu hotar han då med att dra in det igen, och jag känner att han är på väg att försöka förstöra allt för mig just nu, bara för att egentligen. och han inser inte att barnen far dåligt av allt detta..

Någon som har nån ide på vad jag ska ta mig till för att komma vidare och för att få han att kunna samarbete osv, jag har sagt att jag vill vi ska sätta oss ner tillsammans med någon så vi kan börja prata som folk och inte att han ska ringa och skrika på mig. Men nej, det är jag som behöver hjälp enligt honom inte han.

Min släkt och vänner anser att jag bara ska skita i vad han säger och göra exakt som jag vill när jag har pojkarna, men jag är lite för feg jag vill inte göra allt ännu större. Men allt detta tär på mig och på min sambo med, då han och barnen går jättebra ihop och dom verkligen älskar han. Jag och min nya har ett barn ihop med, men han gör ingen skillnad på något av barnen och han älskar dom lika mkt, och det syns verkligen.

Snälla är det någon som har något förslag på vad jag ska ta mig till..