Gravid men har inte träffat hans barn

Bara lite frågor , Hur gamla är ni och bor ni tillsammans ?

Ja det kan ju tyckas att det har gått lite för fort fram, Jag är bonus mamma själv sedan lite mer än två år och vi har knappt snackat om ett gemensamt barn, då vi är nöjda med livet som vv föräldrar bl.a

Men nu är du i den sitsen du är i ... Har din sambo barnen hela veckor ?

Om jag hade varit du / er så skulle jag se till att börja träffa barnen , men vänta med att berätta om att du är gravid!
Det kan ni vänta med ganska länge ( flera månader ) då barn inte ser den växande magen på samma sätt om du fattar.

Det finns inget sätt som ni kan göra nu utom abort för att underlätta det hela. Mamman hatar redan att ni ses, att han redan gått vidare och om ni dessutom berättar att du är gravid så kommer hon antagligen tro att han varit otrogen med dig.
Är hon bra låter hon det inte gå ut över barnen, men troligen kommer hon förpesta ert liv och göra allt  hon kan för att ta barnen ifrån pappan. Frågan är om han anser att du och ert ofödda barn är värt det..

Väljer han dig får du räkna med att han kanske kommer sätta sina tidigare barn före er för att han har skuldkänslor.

Ni har helt enkelt skitit i det blå skåpet och kan inget annat göra än berätta. Synas kommer det kanske inte göra på ett bra tag, inte så att barnen fattar iaf. De kanske inte har full koll på detta med längden på graviditeter heller vid den åldern så det bästa kanske är att ni ses, på neutral plats i en lekpark och fikar. Eller i en pulkabacke. Sen får ni ta det pö om pö, du som pappas vän kan komma och fika/äta middag. Oftare och oftare. Ni får ta det så lugnt det går och se hur hans barn tar det. Verkar det inte fungera alls, ja då får du ta det helt enkelt.

När du är i femte månaden eller så, ja då syns det antagligen så pass att ni måste berätta för barnen att de ska få ett syskon, men då borde det gå ganska bra ändå om ni träffats ofta tills dess.

Jag förstår att du tycker det är konstigt att du inte har träffat hans barn. Men vad tycker din kille??? Problemet i detta måste drabba honom mest. Han ska få ett barn till hur ska HAN berätta det för sina barn???

Jag hade nog sett till att få träffa dem snarast möjligt. Visst går det fort men alternativet är ju att träffa dig när du redan är gravid typ... Hur länge du kan följa beror ju på hur mkt du växer samt hur du mår - jag fick börja med gravidkläder redan i vecka 13... Men ett barn tänker nog kanske att man är lite småmullig över magen :)

Å andra sidan skulle jag inte vänta med att berätta om graviditeten heller... Då kan de känna sig förda bakom ljuset..

Träffa dem direkt o var ärliga med att du är pappas tjej. Låt pappa o tjejerna ha några dagar i veckan själva men var med ganska mkt. Sedan är det nog bra att berätta i vecka 16-18 beroende på hur läget är. Barn i den åldern är inte dumma o hellre berätta än låta dem komma på det själva tänket jag.

Låt dem sedan vara så delaktiga som de vill. Kanske tycker de det är spännande att få ett syskon, även om det är snabbt... "Spela" då på det o involvera dem. Kanske blir de chockade o vill inte alls veta av din graviditet. Låt dem då hålla lite avstånd men var tydliga med att det nu är du o deras pappa och att du kommer finnas kvar. Men tvinga dig inte på dem i ngn slags föräldraroll utan bara "var".

Mamman får faktiskt finna sig i situationen o

hantera det. Men det är nog bra om pappan kan berätta det för henne så snart som möjligt. Så hon hinner "smälta" det innan barnen kommer hem o berättar att de ska få ett syskon...

Grattis till graviditeten förresten :)

Du vet att hon är i femte månaden om sex veckor va? Så att dra ut på det alltför länge är inte riktigt genomförbart..

Ja, därav att de får ta det pö om pö men börja nu. Pulkabacke och fika nästa vecka, pappa får tala med barnen om TS efter det, nästa vecka han har dem fika och middag, prata mer om TS osv.

Ja.. Jag tänker dock på att eftersom han har dem vv så är det bara tre veckor kvar.. Så de får nog skynda på det ganska intensivt under de två första veckorna..

Tack för era kloka tankar!
Pappan är chockad (båda är det), men vi är övertygade om att vi vill vara tillsammans (vi har känt varandra i ett par år innan vi började ses på det här sättet) och det har inte funnits några alternativ än att behålla barnet. Jag vill bara göra en svår situation så empatisk och respektfull som möjligt för alla inblandade. 

Det va väldigt lik min situation. Vi har 2 gemensamma barn tillsammans och har dem vv. När han har dem så är han enbart med dem. När han är barnledig träffar han kvinnor nu vet jag ej om det är fler eller en och samma. Men jag är nog mer dem styrande i det hela ang barn osv och tror oxå att jag hade nog ställt till en jävla scen om detta med graviditet kom fram från annat håll. För har man skilt sig så har man enbart förpliktelser till dem gemensamma barnen ej till varandra längre. Barnen går först sen allas partners nya.

Jag hade blivit skogstokig om han skulle ha undan hållit detta för mig för klart det är ej min ensak vart han doppar men våran barn kommer få ett syskon.

Inte bara ett syskon utan ett syskon som dem ej ens känner (mamman) till vet ej ens om det skulle fungera ihop m.m

I mitt fall så är det jag som är gravid med min nya. Och hur jag/vi (exet) löste detta kan jag enbart utgå från för alla är så olika.

Jag va gift med barn i bilden. Jag träffar en ny hucks flucks faller pladask för min nya. Är helt öppen sen dag ett och tydlig. Tar ut skilsmässa vi sätter oss ner med barnen och säger som det är men inget om att jag är gravid. Bara att vi ska skilja oss och jag har en ny. Och nej dem fick ej träffa honom förens exet gav lov. Barnen ville men vi sa att vi väntar. Sen efter 3 veckor får mina barn träffa min nya samt exet men jag och min nya bor ej ihop alls med barnen utan jag pendlade varje helg till honom. Av respekt för exet ville ha det så. Sen kom vi överens att tala om för barnen om kommande syskonet då risk veckorna gått över och att exet hade hunnit flytta ut från huset mer eller mindre.

Veckorna gick barnen älskade min nya från dag ett. Vilket va enorm lättnad både för mig och min nya samt våran situation vi satt i. Allt slutade med min nya flytta in i huset med oss exet och barnen m.m..galet!! Men enda möjliga då han vill vara med mig sim bär hans barn samt stötta mig genom allt jobbiga. Efter 1mån flyttar exet till sin lägenhet och vi börjar med vv med barnen.

Har som sagt helt underbar ex som jag är så glad över att vi löste det så smidigt genom att vara ärliga från dag och stund 1.

Vi är väldigt udda enligt många men det är jag glad övee idag för hade det ej fynkat så här bra hade vi backat med min nya och övervägt abort tills han och barnen hittar varandra. Aldrig kul för 3e hjulet hamna i strid varken med hans/hennes ex och dessutom bli hatad/ illa omtyckt av barnen. Så ärlighet mellan parterna mot barnen lönar sig i längden. Mitt ex är en klippa som stöttade mig att tala om för barnen om min nya samt tala om för dem att min nya skall behand samma respekt som oss föräldrar.

Lycka till oavsett vad!!

Barn anpassar sig snabbare än man tror.

Vi har varsitt barn sen innan, vi träffades allihop efter vi varit ihop en månad.

Köpte hus efter 6 månader, flytta in efter 9. Förlovade oss efter 12 mån, 1 1/2 år senare.

Allt har funkat jättebra, mellan både barn o oss.

Vill bara visa att det inte behöver bli problem utan man kan gå ganska fort fram.