Arg 5-åring

Ni kanske skulle ta kontakt med BUP och se om de har något förslag med tanke på att det varat så länge?

Tack för ditt svar! Vi har varit där för ca 1 år sedan men de säger att han är en viljestark liten kille...kan tillägga att allt fungerar som på räls på förskolan eller när han är i någon annans hem... skall även tillägga att mitt i allt detta som pågår varje dag så kommer en underbar liten kille fram <3

Vi har en viljestark tjej som låter som din son (också 6 i mars) Vi har skrikit, hotat, tagit bort leksaker, pratat osv och inget har direkt hjälp. De senaste veckorna har jag haft en tankeställare om mitt eget beteende och har helt klart lugnat ner mig och det har fått en positiv påverkan på vår tjej. Tidigare har jag hotat och gormat vilket jag försöker undvika nu. Fast tro mig vi har fortfarande dåliga dagar....Försöker ta fram positiva sidor av henne och ge klistermärken :) Hon kan reta gallfeber på oss alla och tar ofta tillfälle i akt att nypa eller göra illa lillasyster. Om din son sköter sig i skolan det är ju det trots allt en lättnad och betyder att han vet vad som är rätt och fel. Jobbigt för oss föräldrar bara att behöva ta allt det negativa hemma! Gör din son några aktiviteter efter skolan? Min dotter dansar och simmar och det tror jag hjälper för hennes humör. Lycka till!

Usch det låter jobbigt, och är såklart jättesvårt att sitta och säga "gör så här", man vet ju aldrig vad som funkar på olika barn. Mina barn har bara haft "kortare" perioder av sånt där. Mest med mat, hoppa in/ut i bilen, gå in/ut genom dörrar och annat som kan vara nog så frustrerande. Framförallt att de väljer saker som om man missar det är det omöjligt att fixa i efterhand. Trycka på hissknappen t ex. 

När det har varit som värst så har jag valt mina områden med omsorg. Saker som verkligen betyder något. T ex har jag inte köpt hem godis, kakor, kex, läsk, saft eller vad det nu är så det finns ingenting hemma.

I bilen har alla fasta platser som de har fått välja själva. Samma sak vid matbordet. 

Resten kör jag lite olika varianter.

Vill de inte sova - då släcker jag ner allt och går och lägger mig. Det har nog varit ett par kvällar i början som de har sprungit omkring uppe, men de har tröttnat rätt snabbt. Det gäller att det inte finns något roligt att hålla på med då...

Borsta tänderna, duscha har jag bara struntat i. Jag berättar att borstar man inte tänderna får man hål i dem av tandtrollen. Det har varit perioder då de verkligen inte velat. Ibland har jag köpt speciella tandborstar och slagit in i paket för att göra det lite roligare. Så har jag varvat med munskölj ibland.

Ta på sig kläder har jag också struntat i, det händer fortfarande att vi går ut från dagis mitt i vintern utan ytterkläder. De ändrar sig rätt snabbt. Speciellt att gå ut barfota på vintern har de bara gjort en gång. 

Vill de inte äta så slipper de. Jag lämnar maten framme. Vi har ju inget särskilt spännande annat att äta av hemma heller. Vill de inte gå upp på morgonen kanske jag slår på Gangnam style på högsta volym och dansar omkring i sovrummet, vilket brukar leda till reaktionen "snälla mamma sluta dansa jag ska gå upp"....

Det här kanske inte låter klokt så här, det är ju inte så att jag håller på så här jämnt, men min poäng är att minimera bråket, och att så mycket som möjligt helt enkelt inte ge sig in i nåt bråk. Gå därifrån. Låt honom göra som han vill då, det är väl inte hela världen. Barn blir inte förstörda av att få sin vilja igenom. I alla fall inte om ni inte bryr er. Om ni kämpar emot jättemycket och han sedan vinner, då är det något annat, det visar att han kan vinna och få er att göra något ni inte vill, det ger honom makt. 

Det är klart att det är roligt att bestämma saker, roligt att testa mamma och pappa, att få så mycket uppmärksamhet. Då kanske det blir så att det sprider sig. Det blir som en dålig spiral. Det finns föräldrakurser i massor med kommuner som fokuserar just på det där problemet och rent konkret hur man bryter mönstret. Och jag tror inte att det är nån omöjlighet. Jättemycket hänger på att hitta rätt sätt att bemöta det på.

Du nämner att ni blir arga och stressade, det är nog steg ett. Relax. Skit i det. Varva ner. Ta ett steg tillbaka och titta på vad ni har framför er egentligen. En femåring som skriker över en strumpa, rätt komiskt egentligen. Vill han äta flingor med gaffel och kniv, det kanske ni också borde prova. Det kan ju vara rätt roligt. Just det där att som förälder plötsligt bete sig helknäppt - jaså du vill äta UNDER bordet, det vill jag med! Ner med allt på golvet. Bryt upp det och var inte så förutsägbara. Reagera inte alltid på samma sätt. Använd fantasin.

Men kanske mest av allt, svara inte på skrik med skrik. 
Det är allt jag kan komma på, hoppas det ger någon idé...

Jag har ett argt barn. Som alltid är arg...varit i 5 år!
Det bästa är att prata lugnt, inte stressa upp sig och inte skrika tillbaka. Tala alltid lugnt till barnet. Det tar väldigt mkt på tålamodet absolut MEN det tar också väldigt mycket på ens tålamod att hela tiden bli arg själv också. Jag har upptäckt att det är mycket mindre energikrävande att inte bli arg.

Sätt upp regler så han vet vad som händer när han inte "sköter sig" och när han sköter sig så får han positiv förstärkning. Inte bara när han gör dåliga saker.

Välj vilka strider som är viktiga för er och vilka som inte är det.

Jag t ex tar ingen strid om kläder för det är en ständig grej här hemma utan jag säger att "nu går jag om 10 minuter och har du inte kläderna på dig får du gå utan" och jag kan ärligt säga att jag inte ens kan räkna hur många ggr jag gått ut med honom i bara kalsonger i smällkalla vintern... och ja, jag gör verkligen det! Jag ger mig inte där. Tänker inte ta en strid om kläder utan då får han vara utan. Jag talar lugnt, packar ner kläder, skor och ytterkläder i en kasse och sedan tar jag barnet under armen och går...

Borsta tänderna däremot är viktigt här hemma så det får han inte strunta i, även om det alla gånger inte blir så noga så måste han i alla fall ha tandborsten i munnen en stund.
Vissa saker får han bestämma, andra saker känner jag är viktiga att hålla på. Välj era strider helt enkelt och har ni bestämt att edt inte är så viktigt, tjafsa inte utan säg ja med en gång.

Är det saker ni står på er med så måste ni hålla den! GE INTE MED ER! Bättre att ha färre saker som är NEJ så ni verkligen orkar hålla det. För nu vet han säkert att ni ger med er efter ett tag...barn är envisa och smarta! Det har troligtvis blivit en ond cirkel med nej hemma hos er... så försök göra tvärtom, säg ja istället typ när han säger "jag vill ha en kaka till!!!!!" i stället för att säga "nej du har fått 4 st redan, så nu får du inte fler för då får du hål i tänderna" så säg "förstår att du vill ha en kaka till, du kan få en kaka till i morgon när du kommer hem från förskolan/efter middagen". Visst, han blir säkert arg, men inte lika arg för ni har inte sagt nej... men då måste ni också hålla att han får en efter förskolan/middagen eller vad ni nu sagt. Det funkar faktiskt, kanske inte direkt men efter ett tag.

Försök att ge honom uppgifter så han känner sig stor. Det funkar rätt bra här. När han börjar tjafsa om något t ex att han inte får den maten han vill ha så be honom innan att vara med o laga maten t ex. Då brukar de bli stolta och det funkar bättre att äta. ELLER så väljer ni under en begränsad period att han får välja två rätter i veckan som bara HAN Får bestämma eller liknande, så han känner att han får vara med o bestämma.

Jag vet att många av dessa saker känns VÄLDIGT jobbiga och omständiga och man har ingen ork eller energi till att vara så "pedagogisk" men försök ta ett djup andetag och försök ändra inställning några veckor. TA ork till det, för det blir verkligen bättre...

härlig liten individ! ja vad säger man... lite överskottsenergi. adhd? att bli hårdare o bestraffa hjälper inte.... att ge med sig hjälper inte... låter som han behöver träffa någon och ev, få lite down piller... kan ju säga att det e en kopia på mig när jag var liten men först nu har jag kommit till ro typ sen några år tillbaka... behandlas me concerta.. lugn harmonisk och klarar mitt liv utan att folk lider i min omgivning... o tacka fan att inte mina töser blev som jag. haha.. men men gott råd. ta kontakt med bup!

Tack alla ni som har tagit er tid att skriva så långa fina inlägg till mig! Det betyder otroligt mycket för oss att få läsa dessa inlägg, att vi inte är ensamma med detta. Det känns ofta som att man är det....visst alla har mer eller mindre problem med sina barn och som jag nämnde så är detta vårt tredje så lite erfarenhet har vi ;) och ja de har haft perioder som de flesta andra barn med trots eller liknande men inte alls på detta sättet att det pågår varje dag. 

Jag  vill bara nämna att vi har redan tagit till oss utav de råd vi har fått och igår morse vis frukosten hade vi en måltid som var helt fantastiskt :) precis så som jag önskar att det var för det mesta...det var helt underbart! Alla pratade och alla fick ta plats och det är en underbar känsla att inte bara behöva vara arg hela tiden....jag försöker varje dag att tänka på ett annat sätt och jag har varit inne på samma spår som er men för det mesta är det svårt och man faller tillbaka i det arga mönstret.
Men nu efter att jag läst era berättelser fick jag ny kraft att ta tag i detta igen...Tusen Tack alla ni som har tagit er tid! Igen det betyder så mycket <3

En spirited child? Har en själv som är 3..rek läsning How to raise a spirited child och ev kontakt med bvc för säkerhets skull.

Känner igen mig en hel del i det du skriver! Även om min son inte är så hela tiden!
Tycker att du fått mycket bra råd, men jag skulle bara vilja tillägga något som jag märkt med mitt barn är att han kräver extremt klara regler och gränser! Man kan liksom inte med honom rucka på något en dag bara för att vara snäll för då vill han ha samma nästa dag också för att han vet att det går. Ju mer ordning och reda vi har i vår vardag med struktur och regler desto bättre mår han! Märket ju nu att ju äldre han blir, ju bättre blir det! Han är nu snart 5 år!