Missfall efter att äntligen blivit gravid igen

Hej Behöver skriva av mig och berätta om vad jag varit med om. Ska hålla det så kort som möjligt. Så det senaste halvåret/året. I december 2012 fick jag ett efterlängtat plus och var överlycklig. Jag skulle bli mamma! Jag och min sambo var så glada och förväntansfulla. Hade en ganska tuff graviditet med foglossning och var nästan sängliggande från vecka 22 pga smärtor i bäckenet och ryggen. Har alltid varit en ganska orolig person och var inne flera gånger på akuten ovh förlossningen då jag inte tyckte jag kände några fosterrörelser men det såg alltid så bra ut och jag åkte lättad hem. I vecka 37 besannades min oro då jag efter att jag på kvällen inte känt några rörelser åkte till förlossningen för att göra en koll. Trodde nog innerst inne att det skulle bli bra så fort jag fått komma till sjukhuset som det blivit varenda gång innan. Barnmorskan som tog hand om mig lyssnade på min mage med tratt efter hjärtljud men kunde inte hitta några. Inget konstigt med det så hon hämtade en annan apparat och lyssnade lite till. Hon kunde fortfarande inte hitta ljud efter min sons hjärta, så hon gick för att hämta en ultraljudsmaskin. När hon kom tillbaka hade hon med sig en läkare och en undersköterska. De satte igång maskinen och efter en liten stund så tittade läkaren på mig och sa "tyvärr så ser det inte så bra ut. Hjärtat slår inte" Det gick inte riktigt att få in vad hon sa, men de ringde min sambo och min mamma och båda kom till sjukhuset. Vi blev informerade om att vår son dött och de skulle sätta igång en förlossning. Jag skulle bli inlagd och sen då träffa präst och kurator och planera en eventuell begravning om vi så ville. Mitt hjärta krossades när informationen sakta togs in. Jag fick tabletter för att sätta igång värkar och fick åka hem för att komma tillbaka dagen efter. Det finns inte mycket jag kan säga om denna natten förutom att jag var förstörd. De följande 4 dagarna var jag inlagd och min son föddes, vi fick ha honom hos oss i två dagar från och till och att se hans lilla kropp, hans fantastiska lilla ansikte var helt fruktansvärt men samtidigt så är jag så tacksam för den tiden på sjukhuset med honom. Efter detta följde planering av begravning, sjukskrivning, terapi och antidepressiva och i november kände jag att jag mådde okej igen. Smärtan försvinner aldrig men jag kunde fungera igen. I december gjorde jag ett graviditetstest och det var positivt. Känslan var skrämmande samtidigt som jag var så ofantligt glad så var jag så rädd! I vecka 9 började jag få blödningar och åkte från dess till idag fram och tillbaka till sjukhuset. Allt såg bra ut och hjärtat slog på den lille. Igår kväll fick jag en känsla av att nånting var fel och jag åkte in. Fick beskedet att fostret inte lever. Jag är nu helt förkrossad och känner mig helt sänkt. Jag hade vågat tro på att det skulle gå bra denna gången och fick en smäll rakt i ansiktet. Nu vet jag varken in eller ut. Känner mig som den sämsta kvinnan på jorden ich att det på något sätt är mitt fel. Har någon varit med om något liknande? Någon som fått barn efter nånting sånt här och kan ge mig lite hopp? Tacksam för alla svar!

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-01-28 04:41
Kan tillägga att jag nu väntar på att missfallet ska sätta igång. Det är tydligen ett så kallat missed abortion, MA. Ska få välja imorn om jag vill skrapa eller ta tabletter eller bara låta det komma ut själv. Är helt förvirrad och har ingen aning om hur jag ska göra nu.