Jag undrar hur ofta och på vilket sätt föräldrar styr sina barns sömn.
Somnar de där de är av sig själv?
Lägger/ söver ni dem när de verkar trött? Eller efter rutiner och klockan?
Vad avgör när de somnar för kvällen?
Har ni aktivt försökt få barnen att somna själv? när? hur?
Hur gör ni vid vakenpass på natten?
Förkortat dagsvilan eller styr när de senast får somna/ vakna?
Annat av vikt?
Inget före ett års ålder. Sedan lite smått bara om det varit nödvändigt.
Vi styrde ingenting under sonens första halvår, utan följde bara hans rytm.
Men efter 6 månader siktade vi in oss på att försöka natta vid ungefär samma tidpunkt varje kväll åtminstone. Och då styrde vi sista sovpasset så att det inte blev för långt om det hamnade för nära nattningen s.a.s.
Och som en följd av det så vaknade han ungefär vid samma tid på morgonen, och blev trött ungefär samma tider under dagen också.
När han var bebis fick vi oftast hjälpa honom att komma till ro när han blev trött. Men inte efter klocka eller rutiner, utan utifrån när han uppvisade trötthet. Då la vi honom i vagnen och gick en promenad, stoppade ner honom i bärselen eller la honom vid bröstet, lite beroende på vad som fungerade bäst för stunden.
Vi har aldrig försökt få honom att somna själv. Jag ser nämligen ingen som helst poäng med det.
De första månaderna liggammades han till sömns. Därefter låg vi tätt intill och buffade lätt i rumpan eller strök över ryggen.
En ganska lång period mellan ca 13-21 månader så somnade han själv utan att vi hade försökt få honom dit. Vi upptäckte det av en slump, att han somnade snabbare utan oss. Och då fick han göra det. Men strax innan 2 års ålder så ville han ha sällskap igen, och då fick han självklart det. Och så ser det fortfarande ut, vid drygt 3 års ålder.
Nattliga vakenpass har vi inte haft så många under de här 3 åren. Men de få gånger de inträffar så lägger vi oss bara hos honom i hans säng tills han somnar om.
Vi har styrt dagsvilan när vi har märkt att han haft svårt att somna på kvällen. Vi tog bort den helt vid 2 års ålder.
Dagsvilan har vi styrt helt och hållet med när vi märkt att den påverkat läggning och nätterna på något sätt, vilket har skett vid helt olika åldrar på våra två barn, den ena redan vid två år och den andra vid närmre tre år.
Läggningarna var vi betydligt mer styrda på första barnet än med andra, vi trodde det var viktigt att hon somnade vid en viss tid och i sovrummet osv och skapade massa konflikter helt i onödan. Med andra barnet fick han sova vid bröstet i soffan i över ett halvår. 
Ingen av dem har någonsin somnat där de är utan vi har alltid lagt dem aktivt, både dagtid och kvällstid. Vi vande dem båda runt ettårsåldern att somna i sängen utan fysisk kontakt men har alltid varit i rummet nära. Äldsta barnet fick vi verkligen skapa den rutinen med, genom en hel del stök en period men det gjorde stor skillnad för hennes nätter sen, ett tag efter den förändringen började hon sova hela nätterna. Sonen visade själv att han inte ville somna i famnen längre utan i sängen men i samma ålder, runt ett år.
Först nu vid fem år tycker vi att dottern får börja somna ensam i rummet om vi vill gå ut även om hon hellre vill att vi ska stanna.
Vi håller läggtiderna rätt så strikt varje dag, då vet vi att de får den sömn de behöver när de ska upp och till förskolan, vi tycker också att det är skönt att få kvällarna i lugn och ro även på helger och ledigheter.
Vakenpass på natten har vi nog inte haft på flera år. Barnen vaknar och vill in till vår säng (femåringen kommer själv, treåringen har vi fått hämta eftersom han sovit i spjälsäng tills nu) och sen somnar de om på stört i vår säng.
Jag ska tillägga att sömnmetoder som går ut på att lämna barnen ensamma i sina rum skrikandes skulle aldrig förekomma hos oss.
Vi har låtit barnen styra helt fram till ca 6 månaders ålder. Ammat till sömns och låtit dem sova när de har velat osv. Har de vaknat på natten och varit pigga har vi haft det mörkt och tyst, ingen lek eller rolig samvaro men erbjudit mat, närhet och tröst. Nr 1 sov hela nätter från 2 månaders ålder. Nr 2 hade vakenperioder varje natt ganska länge. Han har fortfarande aldrig sovit en hel natt.
Efter 6 månaders ålder har det börjat bli lite mer rutin med både mat och sömn och båda barnen har själva börjat somna runt 20 på kvällen och vakna runt 6 på morgonen. Nr 1 somnade i famnen till han var 8 månader och nr 2 till han var 10 månader. Därefter har de somnat i vagnen på dagen och i vår säng med förälder bredvid på kvällen. Att somna ensamma har ingen av dem velat. Vi ligger fortfarande bredvid vår 4-åring på kvällen.
Inga sömnmetoder för vår del. Däremot begränsar vi dagssömnen så att de inte sover för mycket och för sent på dagen. Vår yngsta, snart 11 månader sover gärna uppåt 4 h på dagen men vi väcker honom så att han sover max 3 h och helst inte efter 15.30 på em. Sover han mer så vaknar han så tidigt (mellan 4-5) och sover han för sent så blir han grinig med ändå svårsövd på kvällen.
Med första barnet försökte jag ha rutiner när det skulle sova. Av någon anledning. Vilket fungerade si så där, dock var det viktigt för henne att få vara hemma runt sju och sova i sin säng vilket vi respekterade. Men hon hade sömnproblem redan från början vilket visade sig kanske runt nio månader om jag inte minns fel. Vi har legat många nätter med henne och försökt få henne att somna. Hon är sex år nu och har under alla år haft problem att somna in. Det har varit jättejobbigt och vi har fått försöka har rutiner när hon lägger sig eftersom hon har minst en timmes insomningstid oavsett vilken tid hon lägger sig. Det blev även viktigt att känna in när hon skulle ta bort sin dagsvila eftersom sov hon några minuter för mycket så kunde hon inte somna på kvällen. Hon var nog 2½ då hon slutade sova på dagen. Nu säger hon själv att: mamma, du vet ju att jag har svårt att sova. Vi har försökt med olika metoder men har gett upp för inget har funkat. Hon har svårt att somna helt enkelt vilket är jobbigast för henne själv. Jag var likadan när jag var barn och även hennes pappa.
Lillasyster har vi inga rutiner alls första året utan hon sov då hon behövde. Vilket i princip fortsatte så. Blev hon trött så somnade hon oavsett vad hon gjorde. Vi låg aldrig bredvid henne utan hon somnade själv i egen säng. Inga metoder eller något, utan hon somnade direkt vi la i säng henne. Hon var nästan tre då hon slutade sova på dagen eftersom hon behövde det. Hon är fyra år nu och somnar när hon lägger sig oftast.
Det är kanske inget råd. Men lyssna in barnet, för alla är olika. Hur mycket de sover på dagen kan påverka rätt mycket hur bra de somnar in på kvällen. Men jag har försökt att lägga barnen samma tid på kvällen för att få in lite rutin, mest för min äldsta. Nu när hon är äldre har jag släppt på det men var rätt benhård upp till ungefär fem års ålder. Den yngsta har ju fixat rutinen själv eftersom hon sover då hon blir trött.