Hur överlever man denna sömnbrist?!?

Följ hennes sömn, varje gång hon sover så lägger du dig också, strunta i om det är natt eller dag.

Det brukar vara så dom första veckorna. Det tar tid att lära känna sitt barn och det tar tid för henne att vänja sig vid det "nya" livet. Dock brukar det fixa till sig efter ett tag. Bara att hålla ut helt enkelt.

En sån liten förstår inte skillnaden mellan natt och dag, då det spelar ingen roll ifall bi släcker eller inte. Hon sover när hon sover.

Följ hennes rytm istället. Sov när hon sover och ät när hon äter.

Sitter här själv med en två veckors i famnen och vet eftersom detta är andra barnet att det enda som funkar är att låta barnet styra i början!

Hur man överlever? Man hjälps åt så gott det går och tar hjälp av nära och kära samt sjukvården när man inte orkar mer. Har man otur kan det hålla i sig flera månader med sömnstrul för dig även om barnet sover bra emellanåt.

Äter hon bra? Ammar du eller ger du ersättning?

Ni kan inte göra så mycket mer än ni redan gör. Ta det lugnt, gilla läget och sov när bebisen sover. Hon är ju bara två veckor. Ni måste hitta strategier och lösa av varandra.

Ammar du? I så fall kan du testa att liggamma så kanske hon kan tutta sig till sömns.

Är de oroliga i den åldern så brukar det hjälpa att ge bröstet.

Jag har inte sovit 5 timmar i sträck mer än en handfull gånger på 18 månader. Man vänjer sig Se till att ta små tupplurar när hon sover så ofta du har möjlighet.

Jag både ammar och pumpar ur + ger i flaska, har för känsliga bröstvårtor för att klara av att amma alla mål. (Använder amningsnappar och har varit på massa rådgivningar gällande teknik och så att hon har rätt grepp men får sår ändå om hon ammar för mycket.)

Jag försöker sova då hon sover men jag är ju så knäpp så jag kommer inte till ro på dagen så jag kan somna.

Nå, jag förstår att detta är en övergående period. Hoppas det inte håller i sig i flera månader bara, är lite knepigt att få tiden att gå ihop iom att jag pumpar och då inte riktigt hinner med det om vi har en 'dålig dag'.

Tack för att ni delar med er av er erfarenhet, det känns lite lättare då man inte är ensamma om problemet.

Usch jag ver precis vad du går igenom. Hade det likadant med min dotter. Ska snart få barn nr 2. Mitt enda råd är att följa din instinkt och prova dig fram med olika lösningar. Jag lyssnade mig blind på bm och följde inte min instinkt vilket bidrog till en onödigt jobbig start för oss. Med tiden blir det lättare.

Börja smörja bröstvårtorna med Purelan!

Även om du inte somnar dagtid så får kroppen i alla fall vila om du lägger dig en stund! Jag säger som ovan, dra ner för fönstren även på dagen så kanske du kan somna med!! :) 

Oftast är de första 1-2mån de mest omvälvande...sedan faller saker å ting på plats mer å mer! :) 

kram!

Tänk "all sömn är bra sömn". Kolla inte på klockan och tänk inte "nu vaknar hon snart/nu blir hon snart hungrig". Även om du bara hinner sova 10 min så hjälper det just nu. Vet att det är svårt men försök ta en powernap, dag som natt.

Får man föreslå delamning med ersättning, ej pumpa ur? Förstår att det måste ta tid att både amma, pumpa och flaskmata. Det blir säkert ett stressmoment i sig...

När min dotter var nyfödd o var så som du beskriver provade vi en kväll att ge ersättning. Det var det bästa vi gjort! Från den kvällen sov hon 4-6 timmars pass i början av natten. Sen när hon vaknade var brösten fulla och då fick hon i sig det hon behövde då med och sov sen 4-6 timmar till.

Med vår stora tjej hade vi en period med matkrångel som resulterade i att hon inte sov på nätterna. Hon åt inte om hon inte sov och sov inte eftersom hon var hungrig. Vi gjorde så att vi gick med henne ute, dels för att hon lugnade ner sig ute och dels för att åtminstone nån av oss skulle få sova.

Sov med barnet när det sover - var och närhelst du kan. Har 6-åring m sömnstörning m.m och jag lovar man klarar sig på otroligt lite sömn...

Fundera på vilka omständigheter som gör att tösen somnar och kör på dessa. Med min första var jag ute och vandrade upp till 2 timmar efter midnatt bara för att sambon (som inte fixade sömnbrist och fick panikångestattacker) skulle få sova och tösen skulle komma till ro. Jag minns ena natten jag var ute och gick trots foglossning, då hade jag mest lust att bara ge bort henne till vem som helst bara jag slapp eländet. Med tiden ändrar det sig lite och jag vande mig vid att gå som en zoombi och vara dödstrött då sambon inte kunde avlasta. För hennes del ammade hon med 1-3 timmars mellanrum hela natten under lång tid med några få nätter då jag fick 4-5 timmars sömn.

Nu lever jag i en ny relation och åkte på mjölkstockning med feber efter hemkomsten. Sedan blev 2,5-åringen sjuk med andningspåverkan och hög feber så vi hjälptes åt att få i henne febernedsättande även på natten. Sambon fick ta henne och jag bebisen. Då var vi båda trötta då bebisen inte ville sova förrän 2-3 under en period. Även nu när vi haft 3 veckor med sjukdomar i familjen då barnen haft över 40 grader ibland blir man dödstrött och vill bara sova, men det enda rätta är att avlasta varandra mesta möjliga.

Be sambon ta ut barnet i vagn, med bil, i bärsele eller vad som funkar och ta den tiden att vila. Kräv inte av dig själv att sova för då blir du bara stressad, men se det som en stund att vila. Bara att få vila ger energi i kombination med regelbundet intag av mat och dryck. Min morgondusch piggar upp mig lite de dagar man är som tröttast. Lyssna på avslappningsband eller annat som får ner dig i varv. Lägg dig så fort bebisen sover och strunt i allt hemarbete som inte är absolut nödvändigt