Min kompis är alkoholist och vägrar ta ansvar för sitt liv!
Jag funderar på att säga upp vänskapen nu. I flera år har jag försökt hjälpa och stötta honom, men det har blivit mer och mer uppenbart att han inte vill vara nykter och sköta sig.
Han är snart 50 år gammal och har hela sitt liv levt på försörjningsstöd, åkt in och ut på behandlingar som han har sett endast som vilohem. När han har gjort sina månader har han sparat ihop pengar till ännu en suparperiod. När han nyss är utskriven predikar han nykterhetens lov och säger att nu ska han ge fan i spriten. Men det har inte tagit mer än högst 3-4 dagar så har han varit på bolaget och satt igång ännu en period.
Jag hade väl inte brytt mig så hårt om han hade kunnat vara för sig själv och supa. Men när han har sina fylleperioder ska han ringa och terrorisera en dygnet runt för att "han inte har någon att prata med". Och alla vet väl hur jobbigt det kan vara att prata med någon som är full när man själv är nykter. Jag har stått ut i flera år nu men nu har jag fått nog. Han vill inte arbeta. Han tycker det är meningslöst att sköta sig och han har ofta hånat mig för att jag försöker leva skötsamt. Han vill dra ner mig i samma fördärv som han själv är i, och han har hållt på att lyckas några gånger.
Han gnäller ständigt på att han inte får träffa sina barn pga sin före detta, men begriper inte att barnen kanske inte vill ha kontakt med en farsa som är konstant på fyllan. Han tycker synd om sig själv och kräver empati från andra. Och får han inte det blir han aggressiv och hotfull, och då ska man "passa sig jävligt noga".
Han är stor och kraftig och ingen man "leker med" i första taget. Han är känd för att ge folk på käften och vara aggressiv och utlevande när han är full. Folk backar för honom för de tror att han är farlig, men egentligen är han bara en självömkande fjant som tror han är något när han fått lite för mycket alkohol i kroppen.
Soc har alltid daltat med honom och inte ens de vågar säga vad de tycker till honom. De låter honom hållas, betalar ut hans månatliga bidrag och tycker väl det är bäst om han får supa ihjäl sig.
Han skyller allting på andra. Inget är hans eget fel och skulle man påstå det blir han såklart - aggressiv och hotfull. Säger man inte jaa, jaa och amen till allt han säger så får man passa sig när han är i närheten.
Han har förlorat en massa vänner från förr pga sitt burdusa och aggressiva beteende under alkoholpåverkan. Jag är den enda som stått ut hittills men nu har även jag fått nog.
Någon som eventuellt kan säga vad karln lider av för diagnos? För en mer egotrippad och självcentrerad person får man leta efter. Har tänkt narcissism, men han har ju knappast någon "grandios" självuppfattning. Snarare är han helt Ok med att han lever på botten av samhället. AD/HD är väl mest troligt, då han väldigt lätt blir uttråkad, har svårt att koncentrera sig och är väldigt påflugen och förveten. Han kan prata i timmar men utan att säga något vettigt. Ska alltid lägga sig i vad man gör, veta var man har varit när man inte svarat i telefon och rota i ens privatliv. Han har en väldigt låg kvinnosyn. Han kan sitta på en bänk i stan och kommentera unga tjejer som går förbi, t.ex.
- Åh, kolla vilken hora. Tänk att dra henne i håret och sätta på henne bakifrån.
- Ojojoj vilka luder det finns. Kolla vilken röv!
- Tjena tjejen, är du kåt?
- Vill du följa med hem till mig och knulla?
osv
Folk som är i närheten och hör detta vågar varken anmäla honom för ofredande eller konfrontera honom. Och skulle jag göra det kan jag hälsa hem, om ni förstår vad jag menar.
Hur hade ni agerat gentemot en sådan person?
