Hur orkar ni?

Orka...? Det är bara att gilla läget. Barnet har rätt till sin andra föräldrer.... är det så illa så är det bra att det är kortare helger....

Håller med. Det är bara att gilla läget. Dock så ser jag att situationen har förbättrats pg a att jag kämpade. Men det tog några år.

Undrar åt andra hållet hur man orkar spy negativitet om den andra föräldern till sitt barn och föra över så mycket negativa känslor. Tycker det är grymt att man kan vara positiv och kämpa för sitt barns bästa trots att saker känns skit. Det är riktigt bra föräldrar...! :)  

Man får lita till domslutet. Fast det känns jobbigt. Hoppas att de som beslutat faktiskt har koll. Om det är uppenbart att något är fel får man ta upp det i soc, familjerätt, tingsrätt… dra processen igen helt enkelt. 

Naivt svar. Det är den andra föräldern som har rätt till barnet, vare sig barnet vill umgås eller ej, eller t.ex. utsätts för sexuella övergrepp hos den andra föräldern. Försök inte att måla ut det som om vårt rättssystem står på barnens sida eller bryr sig om vad de vill.

Vem är naiv. Du menar alltså att domstolar skickar barn som bevisligen utsätts för övergrepp till sin förövare? Eller menar du de barn nån misstänker/tror utsätts för övergrepp? Naturligtvis är det frustrerande men tyvärr är det inget alternativ i en rättsstat att förhindra umgänge bara för att någon misstänker eller tror att övergrepp förekommer, förutsatt att det utretts. Vore ju fantastiskt om jag inte fick träffa mitt barn bara för att den andra föräldern trodde/ansåg att mitt barn for illa hos mig. Får inte barnet enligt lag tillräckligt med omsorg och trygghet så orosanmäler man. Allt annat är subjektivt.

Man kan nog aldrig lita på någon, och det kan räcka för en förälder att påstå att barnet inte "vill" utan att ha några andra grunder än så för att umgänge ska upphöra och hjälp uteblir. Det står ju i TS att barnen inte mår bra, då får man i så fall ta reda på varför och sen göra vad man kan utifrån det. Det står ju inget om övergrepp, det anmäler man ju och då blir det ju en helt annan sak, eller?