Hon vill ha kontakt men inte jag

Men du och flickvännen kan väl se till att barnen har relation?

Alltså, det är ju fortfarande hennes halvsyskon och inte barnen som gör fel, även om pappan tycks vara en idiot. Det kommer ju inte finnas någon som kommer att förstå din dotter bättre än de här halvsyskonen till henne som upplever exakt samma sak som din dotter har gjort.

Klart som tusan att hon skall ha kontakt med sina halvsyskon om det är möjligt.

Förstår att situationen är fruktansvärt jobbig för dig, men det här är din dotters syskon och det är helt klart att föredra om hon kan ha en god kontakt med dem

Jag förstår din ilska mot en skitstövel till pappa rent ut sagt. Frågan är väl vilken relation din dotter vill ha till sina halvsyskon? Hon börjar ju bli så stor att hon kan ha en egen åsikt. Kan du och de andra mammorna hålla en så sansad ton att barnen kan få träffas om barnen önskar det? Att pappan ska lösa det är ju självklart inte att lita på tyvärr. Med den kommande bebisen kan det ju inte vara någon brådska med än om inte pappan kan ha ett regelbundet umgänge.

Jag har också en pappa till mitt barn som beter sig som en skitstövel och kommer och går, bara delvis p g a psykisk ohälsa. Min dotter har då en 12-årig halvbror som hon träffar väldigt sällan sedan vi separerade när hon var drygt ett år, men han är en viktig del av hennes familj (hon är 3 nu).

Likaså har jag en gammal vän som råkade få barn med en strulig barägare som fick 3 barn med olika kvinnor inom loppet av ett år. Sist vi pratades vid hade åtminstone två av barnen börjat bli nyfikna på varandra då de inte har några andra syskon i sina nuvarande familjer.

För att förtydliga mig har jag liten kontakt främst över internet med den första mamman som bor en bra bit härifrån (neråt i Sverige medan vi bor i mitten). Hon flyttade dit efter att det tog slut med pappan. I och med avståndet ses vi inte men vi pratar åtminstone och visar bilder och berättar vad som sker etc. kring barnen.

Den andra mamman och jag har relativt bättre kontakt. Vi blev nyligen inbjudna på kalas där då det barnet fyller 1 år nu i januari. Dessvärre kan vi inte komma då jag är bortrest men vi har planerat in en fika en annan dag, så vi håller ändå kontakt med varandra för barnens skull och hyser inga agg emot varandra längre.

Det är dock den nya mamman som väntar barn och har ett barn sedan tidigare som kräver att vi ska skapa relation redan nu. Själv anser jag det rent ut sagt onödigt framförallt då det nya barnet inte ens har kommit samtidigt som jag har svårt att se att det kommer vara något seriöst med henne. Känner därför lite att varför måste hon som mamma blandas in och presenteras som bonus mamma för min dotter när risken är stor att det tar slut inom ett par månader i mellan henne och pappan.

Dotterns pappa var nämligen tillsammans med mig drygt ett år, nästa tjej drygt ett år och tredje tjejen drygt ett år och nu är han alltså inne på sin fjärde. Han har fått barn med alla. Det är väl inte så konstigt att man reagerar då och tycker att han kan vänta lite innan han presenterar sin nya (även om det väntar barn).

Dottern tyckte det var otroligt kul första gången när hon fick ett halvsyskon. Då var hennes pappa dock frånvarande som mest och hörde inte av sig under ett helt år. När han väl började höra av sig var det i samma veva som det tog slut med den första dotterns mamma och hon flyttade neråt i Sverige. Det innebar att min dotter inte hann träffa hennes halvsyster mer än två gånger (och då var hon under året). 

När det andra halvsyskonet kom reagerade dottern inte alls likadant. Hon var besviken, ledsen och arg och kände sig åtsidosatt då hennes pappa hade fokus på det nya barnet och brydde sig ännu mindre om henne. Det förändrades dock efter en tid när dottern hade fått smälta det hela och det tog slut i mellan pappan och mamman där.

Nu inför min dotters tredje halvsyskon känner sig dottern inte alls glad. Utan återigen känner hon sig besviken, ledsen och arg över att hennes pappa ska få ännu ett barn. Hon har börjat förstå mer och mer att hennes pappa inte träffar varken henne så ofta eller hennes andra syskon och säger själv ibland att hon inte alls vill prata eller träffa honom (försöker därmed ta avstånd). Samtidigt velar hon ibland och vill ha uppmärksamhet och blir glad när hennes pappa väl ringer och pratar om Busfabriken och ditt och datt, men besvikelsen blir alltid lika stor när hennes pappa nya bonusbarn ska följa med och hon åter igen blir åtsidosatt.

Så det är verkligen blandade känslor inför det hela.

Håller helt klart med dig, det är inte barnens fel och självklart kommer jag låta dottern träffa sina halvsyskon så mycket hon vill. Dock  vill jag helst så mycket det går hålla den nya flickvännen och hennes tidigare son utanför så gott det går. Framförallt nu när den nya bebisen inte ens är född.