mpermper

Äldre 15 Jan 11:08

12 svar

Umgängesfråga - bisarr situation

Jag har en vän som har råkat ut för något helt ofattbart och undrar nu om någon duktig person som arbetar med familjerätt/på familjeenheten socialen eller liknande kan bistå med lite "puckar".

Tyvärr måste jag skriva lite svävande så jag inte vill att någon lämnas ut...

Det hela handlar om ett barn i tioårsåldern som haft typ 60/40 av boendet fördelat mellan sina föräldrar från ca 2 års ålder. Den förälder som barnet bott minst hos har via ombud anmält den andra föräldern till soc. och lät inte barnet komma tillbaka till andra föräldern när det var dennes vecka.

Rådet från soc och andra instanser var att det var sämre för barnet om det blev hämtat av andra föräldern eftersom det skulle bli scener utan att man skulle avvakta och vänta ut.

Stort misstag för sedan kom ett interimistiskt domstolsbeslut som medgav umgänge blott en timme/vecka och som kan ske via Skype eller liknande. Något barnet vägrar.

Med tanke på beslutet skulle man kunna tro att föräldern misshandlat sitt barn, men det är alls inte frågan om sådana saker. Det handlar om att barnet sägs känna sig övervakat och några andra vardagliga konflikter barn/förälder. Barnet har aldrig uttryckt till sin förälder att det kännt sig övervakat så detta kom oväntat.

När släktingar försöker få kontakt med barnet så finns föräldern där barnet befinner sig där som en sköld. Barnet ringer aldrig tillbaka till sina släktingar. Barnet ville också byta skola och uttrycker att det inte vill ha med sin förälder att göra utan vill att partnern till föräldern det befinner sig hos ska ta den biologiska förälderns plats.

Vi tror att det handlar om föräldraalienation dvs att barnet står under stark påverkan av en förälder.

Nu har lång tid gått. Utredning på socialen har varken innehållit barnsamtal eller enligt BBiC modellen. Finns inget fastslaget att föräldern har bristande föräldraförmåga. Man har heller inte sett till att ett övervakat umgänge skett där man observerar samspelet mellan förälder och barn

Nu är det snart dags för rättegång och vi har hört talas om att tom föräldrar som verkligen gjort sina barn illa ändå får umgängesrätt. Kan man referera till detta på något bra sätt i en rättegång?

Har ni några andra tips på vad man kan anföra. Att man måste kritisera utredningen står klart, men finns det annat som kan vara bra att ta upp?

Tacksam för alla råd och tips!

Kjell2

Äldre 15 Jan 11:18

#1

Då detta verkar rätt komplicerat och och med mycket krångel så är det svårt att säga något utan att ha tillgång till domar, utredningar mm. Det bästa är nog att luta sig emot sin advokat och ta diskussion där om hur gå vidare.

Tyvär kan det bli så att en förälder som konskevent och under lång tid undanhåller barnet från den andra får boende och huvudsaken av umgänget. Att rycka upp barnen från sin boendemiljö bedöms vara värre än att bo kvar.

mpermper

Äldre 15 Jan 11:54

#2

Kjell2 skrev 2014-01-15 11:18:07 följande:

Då detta verkar rätt komplicerat och och med mycket krångel så är det svårt att säga något utan att ha tillgång till domar, utredningar mm. Det bästa är nog att luta sig emot sin advokat och ta diskussion där om hur gå vidare.

Tyvär kan det bli så att en förälder som konskevent och under lång tid undanhåller barnet från den andra får boende och huvudsaken av umgänget. Att rycka upp barnen från sin boendemiljö bedöms vara värre än att bo kvar.

Tack för svar. Jag förstår att det är svårt att säga något om det hela, men om vi bortser från boendet, kan det verkligen bli så att en tioåring som står under stark påverkan av sin ena förälder - personen baktalar den andra föräldern, hotar eller vad det nu kan tänkas vara - tillåts besluta att den inte vill träffa den andra föräldern bara sådär?
Vi är säkra på att något fuffens pågår. Det är ju mycket ovanligt att ett barn helt ratar sin förälder på det här viset. Och inte bara föräldern utan plötsligt vill bryta upp från kompisar, skola mm

Kjell2

Äldre 15 Jan 12:01

#3

mpermper skrev 2014-01-15 11:54:06 följande:

Tack för svar. Jag förstår att det är svårt att säga något om det hela, men om vi bortser från boendet, kan det verkligen bli så att en tioåring som står under stark påverkan av sin ena förälder - personen baktalar den andra föräldern, hotar eller vad det nu kan tänkas vara - tillåts besluta att den inte vill träffa den andra föräldern bara sådär?
Vi är säkra på att något fuffens pågår. Det är ju mycket ovanligt att ett barn helt ratar sin förälder på det här viset. Och inte bara föräldern utan plötsligt vill bryta upp från kompisar, skola mm

Ett par saker här -
Det är en vän till dig som det gäller. Inte 100% säkert att du får reda på allt. Det kan finnas mer som sker i det fördolda.
Generellt tar en domstol hyfsat mycket hänsyn till vad en 10-åring vill
Låt din vän driva detta mot domstol och soc via sin advokat

Ett grundtips -
Får din vän fastställt umgänge, oavsett i vilken form det sker, ska din vän se till att sköta det till 100%. Ställer den andra föräldern till trassel så ska det direkt gå en förfrågan till familjerätten via advokaten.

Anonym (aa)

Äldre 15 Jan 12:02

#4

mpermper skrev 2014-01-15 11:54:06 följande:

Tack för svar. Jag förstår att det är svårt att säga något om det hela, men om vi bortser från boendet, kan det verkligen bli så att en tioåring som står under stark påverkan av sin ena förälder - personen baktalar den andra föräldern, hotar eller vad det nu kan tänkas vara - tillåts besluta att den inte vill träffa den andra föräldern bara sådär?
Vi är säkra på att något fuffens pågår. Det är ju mycket ovanligt att ett barn helt ratar sin förälder på det här viset. Och inte bara föräldern utan plötsligt vill bryta upp från kompisar, skola mm

Jag kan för lite för att veta vad en 10-åring tillåts besluta av domstolen.
Jag förstår att det är en fruktansvärd situation, hoppas det löser sig för dem! Barn behöver nästan nästan alltid båda sina föräldrar för att må bra.

Jag hoppas att domstolen åtminstone dömer till någon form av umgänge så att föräldern inte helt tappar kontakten. Sedan får väl föräldern göra vad denne kan för att visa barnet att föräldern finns där och att barnet är välkommet. Ringa, smsa, skicka kort mm.

mpermper

Äldre 15 Jan 12:18

#5

Kjell2 skrev 2014-01-15 12:01:00 följande:

Ett par saker här -
Det är en vän till dig som det gäller. Inte 100% säkert att du får reda på allt. Det kan finnas mer som sker i det fördolda.
Generellt tar en domstol hyfsat mycket hänsyn till vad en 10-åring vill
Låt din vän driva detta mot domstol och soc via sin advokat

Ett grundtips -
Får din vän fastställt umgänge, oavsett i vilken form det sker, ska din vän se till att sköta det till 100%. Ställer den andra föräldern till trassel så ska det direkt gå en förfrågan till familjerätten via advokaten.

Jag har varit mycket kritiskt inställd - man tror ju inte att dylikt kan ske - men jag har fått tillgång till utredningar. domar, polisanmälningar, sjukintyg mm mm och har även varit med på besök hos soc som gett ett allt annat än handlingskraftigt intryck.
Advokaten min vän har är tyvärr ej heller särskilt handlingskraftig. Initialt hade denne inställningen att den andra föräldern inte ens hade "ett case" - alltså inget alls att komma med. Detta har nu, varefter tiden gått, ändrats till ett "Vi har inte en chans". Känns ju sådär... Min vän fick tips om ny advokat som först sa nej, ändrade sig till ett ja för att sedan backa ur när det kom fram vilken rådman det var i rätten. Någon ökänd tydligen.

Känner någon till en bra familjerättsadvokat i Stockholmsregionen så får ni mer än gärna tipsa.

Tack för tipset Kjell2. Min vän ska absolut sköta detta till 100% om denne bara får möjlighet.

mpermper

Äldre 15 Jan 12:19

#6

Anonym (aa) skrev 2014-01-15 12:02:37 följande:

Jag kan för lite för att veta vad en 10-åring tillåts besluta av domstolen.
Jag förstår att det är en fruktansvärd situation, hoppas det löser sig för dem! Barn behöver nästan nästan alltid båda sina föräldrar för att må bra.

Jag hoppas att domstolen åtminstone dömer till någon form av umgänge så att föräldern inte helt tappar kontakten. Sedan får väl föräldern göra vad denne kan för att visa barnet att föräldern finns där och att barnet är välkommet. Ringa, smsa, skicka kort mm.

Tack aa. Jag hoppas också att det löser sig. Förloraren i den här soppan är ju barnet....

Kjell2

Äldre 15 Jan 13:02

#7

mpermper skrev 2014-01-15 12:18:18 följande:

Jag har varit mycket kritiskt inställd - man tror ju inte att dylikt kan ske - men jag har fått tillgång till utredningar. domar, polisanmälningar, sjukintyg mm mm och har även varit med på besök hos soc som gett ett allt annat än handlingskraftigt intryck.
Advokaten min vän har är tyvärr ej heller särskilt handlingskraftig. Initialt hade denne inställningen att den andra föräldern inte ens hade "ett case" - alltså inget alls att komma med. Detta har nu, varefter tiden gått, ändrats till ett "Vi har inte en chans". Känns ju sådär... Min vän fick tips om ny advokat som först sa nej, ändrade sig till ett ja för att sedan backa ur när det kom fram vilken rådman det var i rätten. Någon ökänd tydligen.

Känner någon till en bra familjerättsadvokat i Stockholmsregionen så får ni mer än gärna tipsa.

Tack för tipset Kjell2. Min vän ska absolut sköta detta till 100% om denne bara får möjlighet.

Går domslutet emot er kan ni alltid överklaga till högre rätt och ny domare.

Man ska välja sin advokat med omsorg. Då det kan bli rätt krångligt behöv någon man kan lita på.

Anonym (surkart)

Äldre 1 Mar 07:01

#8

Känner med din vän, har varit i liknande situation. Knasigt nog hamnar man i återvändsgränder Konstant. Så tröttsamt.
Jag hoppas det löser sig bra för din vän. En bra advokat är A och O. Vi har ännu inte stött på någon. :/

Anonym (ungefär samma)

Äldre 1 Mar 10:07

#9

Mitt bonusbarn hade ungefär samma sits. Fick inte komma tillbaka. De hade GV.

Försökte hämta i skolan och i hemmet men barnet betedde sig som om vi lekte röda-vita-rosen eller någon annan "tafattlek"; skrämmande att se hur stressat barnet var! :-0 Slängde sig bakom buskar och träd och gjorde allt för att vi inte skulle se barnet. Efter råd från soc bestämde vi att vi skulle låta bli att försöka hämta för att inte utsätta barnet för den skräck det faktiskt hade! :-0 ;-(

Till slut blev det tingsrätten och vårdnadstvist. Tyvärr sökte inte min sambo Verkställande av dom för då kanske den andra föräldern hade slutat lattja med barnet vidare (det har varit jobbiga år både före och efter detta).

Nåväl. Min sambo fick ensam vårdnad och sedan dess åker bonusen till den andra föräldern för ett ganska stort umgänge. Med tanke på allt som har hänt hemma hos den andra föräldern (och som jag inte vill skriva ner) tycker jag att umgänget är alldeles för stort.

Barnet trodde att vi skulle misshandla det om vi fick tag på honom. Att vi avskydde honom och att vi inte ville ha något med det att göra ;-( . Att vi skulle misshandla den andra föräldern och dennes särbor/sambor.

Min sambo blev under den perioden vi inte fick träffa barnet anmäld av den andra föräldern för psykisk misshandel, olaga hot, att min sambo förföljde den andra föräldern, att vi utövade mail- och telefonterror och därför ansöktes också om besöksförbud och jag vet inte allt som anmäldes under de åtta månader som barnet kvarhölls hos den andra föräldern. Den andra föräldern har antagligen utgått ifrån att det är denne vi letar via mejl och telefon när det varit barnet.

Ensam vårdnad beslutades det om bland annat för att min sambon ansågs vara bäst lämpad i att se till barnets rättighet till bägge föräldrarna plus att det hänt alldeles för mycket i den andra förälderns liv som inte kunde anses som bra för barnet.

Barnet var överlyckligt när det förstod att vi inte hade något emot det utan att vi VILLE träffa det!

Läskigt hur det kan bli så fel för ett barn p g a en förälders påverkan! :-0 Stackars barn!

Längtar ihjäl mig till den dag då barnet kan stå på egna ben!

Anonym (surkart)

Äldre 1 Mar 12:42

#10

Fantastiskt att ni kom så långt iaf.. Så fort vi känner minsta hopp och lycka kastas vi tillbaka till ruta ett. ????

Anonym (ungefär samma) skrev 2014-03-01 10:07:12 följande:

Mitt bonusbarn hade ungefär samma sits. Fick inte komma tillbaka. De hade GV.

Försökte hämta i skolan och i hemmet men barnet betedde sig som om vi lekte röda-vita-rosen eller någon annan "tafattlek"; skrämmande att se hur stressat barnet var! :-0 Slängde sig bakom buskar och träd och gjorde allt för att vi inte skulle se barnet. Efter råd från soc bestämde vi att vi skulle låta bli att försöka hämta för att inte utsätta barnet för den skräck det faktiskt hade! :-0 ;-(

Till slut blev det tingsrätten och vårdnadstvist. Tyvärr sökte inte min sambo Verkställande av dom för då kanske den andra föräldern hade slutat lattja med barnet vidare (det har varit jobbiga år både före och efter detta).

Nåväl. Min sambo fick ensam vårdnad och sedan dess åker bonusen till den andra föräldern för ett ganska stort umgänge. Med tanke på allt som har hänt hemma hos den andra föräldern (och som jag inte vill skriva ner) tycker jag att umgänget är alldeles för stort.

Barnet trodde att vi skulle misshandla det om vi fick tag på honom. Att vi avskydde honom och att vi inte ville ha något med det att göra ;-( . Att vi skulle misshandla den andra föräldern och dennes särbor/sambor.

Min sambo blev under den perioden vi inte fick träffa barnet anmäld av den andra föräldern för psykisk misshandel, olaga hot, att min sambo förföljde den andra föräldern, att vi utövade mail- och telefonterror och därför ansöktes också om besöksförbud och jag vet inte allt som anmäldes under de åtta månader som barnet kvarhölls hos den andra föräldern. Den andra föräldern har antagligen utgått ifrån att det är denne vi letar via mejl och telefon när det varit barnet.

Ensam vårdnad beslutades det om bland annat för att min sambon ansågs vara bäst lämpad i att se till barnets rättighet till bägge föräldrarna plus att det hänt alldeles för mycket i den andra förälderns liv som inte kunde anses som bra för barnet.

Barnet var överlyckligt när det förstod att vi inte hade något emot det utan att vi VILLE träffa det!

Läskigt hur det kan bli så fel för ett barn p g a en förälders påverkan! :-0 Stackars barn!

Längtar ihjäl mig till den dag då barnet kan stå på egna ben!

Anonym (ungefär samma)

Äldre 2 Mar 18:49

#11

Det har varit många sådana omgångar i flera år innan det blev EV. Tillbaka till ruta ett och så denna långa period utan att få träffa barnet. Under utredningen började ett slags umgänge ta form och interimistiskt beslut om att min sambo ska ha ensam vårdnad togs innan TR-förhandlingarna.

Anonym (tveksam)

Äldre 4 Mar 00:32

#12

mpermper skrev 2014-01-15 11:54:06 följande:

Tack för svar. Jag förstår att det är svårt att säga något om det hela, men om vi bortser från boendet, kan det verkligen bli så att en tioåring som står under stark påverkan av sin ena förälder - personen baktalar den andra föräldern, hotar eller vad det nu kan tänkas vara - tillåts besluta att den inte vill träffa den andra föräldern bara sådär?
Vi är säkra på att något fuffens pågår. Det är ju mycket ovanligt att ett barn helt ratar sin förälder på det här viset. Och inte bara föräldern utan plötsligt vill bryta upp från kompisar, skola mm

Nej det är inte alls ovanligt att barn lierar sig med en förälder mot den andre. Det kan i regel tolkas som barnets eget sätt att bäst överleva en pressad situation och behöver inte innebära att barnet tvingas av någon att ta parti. Det är ett val barnet gör - på sina egna svajiga premisser.

Umgängesfråga - bisarr situation

INNEHÅLL