Pappan alkoholist, mamman slutkörd!
Jag behöver verkligen råd... Jag står brevid min syster som är mor till 5 barn i olika åldrar och hon går snart under. (yngsta 7 år, äldsta 25)
Hon är skild sedan 2 år tillbaka från en alkoholist, som är far till alla barn. Han missköter sig väldigt mycket, har vart på flera behandlingshem, visat våldsamt beteende på olika vis. (så vitt jag fått höra har han inte slagit barnen/frun, men det har nog mest vart pga de hållt sig undan).
Pappan har nu yngsta dottern hos sig vh, och min syster får regelbundet höra att han är full när hon är där, och har hämtat hem dottern flera gånger pga detta. Pappan ingår i någon form av öppenvårdsbehandling, men går inte dit som han ska. Löften från socionomen (handläggaren) bryts regelbundet, på löpande band (angående alkoholkontroller, obligatoriska möten, orosanmälningar etc).
Situationen har börjar spåra ur enormt sista månaderna, så förutom att min syster gjort en anmälan till soc, har även jag gjort det, anonymt. MEN INGET HÄNDER!!!
Mamman håller på att gå under, är helt slutkörd, sönderstressad och trasig, med så många barn, jobb, "fritid" och hennes x-mans beteende, och ingen lyssnar på henne, varken soc eller öppenpsyk. De lovar, men inget händer, och precis ALLT ansvar ligger på henne.
Jag börjar bli väldigt orolig, och vet inte längre vad/hur jag ska göra för att hjälpa henne och hennes dotter. I mina ögon är det bara en katastrof som väntar att hända.
Som tur är har han alko-lås på sin bil han kör (pga tidigare dom) men han försöker köra den ändå och blåser rött. Han säger kränkande och riktigt, riktigt fula saker till alla hans barn, super och skadar sig själv (skär sig och hotar med att ta livet av sig), han har vart inlagd både med och mot hans vilja på psyk, men får ändå ha yngsta barnet hos sig! Det senaste jag hörde nu var att han skiter i att lämna dottern till skolan, antagligen för att han är bakfull.
Jag står nu alltså brevid denna skit, och vet inte längre vad jag ska göra. Jag är GRYMT orolig, och har pratat med öppenpsyk, socialen och polisen ett ANTAL gånger, men det är som vatten på en kvarn. Eftersom jag har noll kontakt med pappan vet jag inte när han är onykter, och kan därmed inte skicka polisen på honom "direkt", och min syster är på god väg (om hon inte redan är där?!) att gå in i väggen, och har på något vis inte orkat ta tag i allt efter år av problem.
Jag vill skaka liv i henne när hon deppar ihop såhär, och har erkänt för mig att sista gången hon visste att pappan var full, åkte hon inte och hämtade dottern. Hon orkar inte mer.
Vad fasen ska jag göra?!?? Och hur får jag min kära syster att förstå att hon behöver HJÄLP, NU!? avlastning!