ska det vara så krångligt?

Börjar att bli orolig ang att nått faktiskt är galet! Ska börja med att berätta att före dottern hade vi ett missfall i vecka 10.Därefter tog det 6 veckor att bli gravid med vår dotter! Började fundera på syskon till henne hösten 2012. Blev otroligt men sant gravid trots p-piller förra november!Vilket vi inte alls planerade. Men eftersom min medicinering inte var avslutad blev vi rådda till abort. Och i vårt landsting tycker dom tydligen att OM du är tidigare än vecka 10 och inte är förstföderska så kan du genomföra en sk hemabort! Dum som man är så tror man ju att sjukvården alltid har rätt! Vilket i mitt fall blev en total katastrof! 6 timmar efter den sk hemaborten hamnade jag på akuten med så fruktansvärda smärtor så det blev innläggning och ett dygn med morfin varannan timme.Därefter "såg allt bra ut" så jag fick åka hem! Två veckor senare kontaktar jag gyn och påpekar att mitt gravtest fortfarande är possitivt och att jag fortfarande känner mig gravid. Helt normalt fick jag till svar. Två dagar senare fick jag så kraftiga blödningar och smärtor så det blev ambulanstransport till sjukhuset! Flera vul blev gjorda och läkarna kliade sig i huvudet.Smärtlindring med morfindropp och ett dygn senare blev det en akut operation pga att jag hade så mkt koagulerat blod i livmodern! Under op fick jag sedan blod pga att jag tydligen tappat runt 1,5liter det senaste dygnet! Detta är nu ett år sedan och vi har bara en enda sak i huvudet! Var vi dumma som litade på sjukvården från början och gjorde aborten?Sabbade vi vår chans till ett syskon till vår dotter? OCH varför blir vi inte gravida igen? Min största  rädsla är att något gick fruktansvärt fel under op! Trotts att läkare jag pratade med efter sa att det fanns inget som hindrade oss att bli gravida igen.... sorry att det blev ett långt inlägg,men det var en del att förklara.