Hur började era "större" barn sova i egen säng, till er som samsovit flera år.

Jag har ingen egen erfarenhet av att samsova på heltid på så sätt så länge men jag har vänner som har och deras barn har utan problem börjat sova i egen säng när föräldrarna har infört en ny rutin och/eller barnen varit redo och själva frågat om att få sova själva. Eftersom ni trivs bra med hur ni sover ser jag inget skäl till att ändra på något. Att man sover gott är det viktigaste, inte hur

Enda nackdelen jag kan se är om vi har barnvakt nattetid (vilket vi ibland måste på grund av våra arbeten). Han sover då hos farmor eller morfar. Och de tycker ju att det är rätt jobbigt att han måste ligga i deras säng. Han är nöjd och sover bra bara han får ligga bredvid någon han är trygg med. Men för den vuxne som är ovan med ett barn i sängen så blir ju sömnen sämre 

Jag upplever att det ofta är föräldrar som har noll erfarenhet av samsovning som menar att det kommer bli sååå svårt att avvänja eller att barnet kommer välja att ligga mellan föräldrarna tills det är i tonåren.

Är morfar och farmor singlar eller har de en partner de kan turas om med? Om inte annat kan de kanske ta en tupplur när de är barnfria igen?:)

Ja de är singlar... eftersom vi ofta bara behöver hjälp en natt åt gången så överlever de ju med lite dålig sömn. Farmor har börjat lägga ner honom på en madrass på golvet då han har somnat och ibland sover han hela natten där =)

Våra barn sover och somnar också på annat sätt när de sover över hos mormor och morfar. Hemma somnar de själva i egen säng (oftast) och sover i egen säng (kommer dock till vår säng då och då) men där somnar de i famnen och mormor sover i närheten. Så länge barnet är nöjt är det givetvis inte fel att de provar sig fram och hittar sitt eget sätt tillsammans med barnet, härligt att farmor hittat ett sätt som också passar er son!

Vår tvååring har precis fått egen säng och vi har börjat natta henne där i. Vi läser saga och ligger bredvid tills hon har somnat. Vaknar hon så lägger vi oss bredvid igen tills vi har gått och lagt oss då får hon sova hos oss. Första kvällen var i förrgår då sov hon två timmar i egen säng sen så skulle hon till vår och vägrade somna om även där p två timmar. Igår sov hon 11h i egen säng och en timme till i vår säng.

Nu är inte vår dotter så gammal ännu (knappt 2 år) men vi har alltid samsovit. Jag tycker det är mysigt och hela familjen sover bäst så.

Men vi sover vanligtvis inte i vår säng utan i hennes säng i hennes rum. Det blev så när hon började krypa omkring på nätterna eftersom vår säng var så hög. Hon har en dubbelsäng utan ben i sitt rum. Ibland sover hela familjen där men oftast så turas vi föräldrar om.

Jag tror att hon egentligen hade kunnat sova själv där nu eftersom hon sover själv där mellan 20-24 varje kväll. Vi nattar i sängen och går ut när hon har somnat. Men så länge hon blir ledsen om hon vaknar till och vi inte är där så tänker jag inte försöka. Skulle det av någon anledning bli extremt jobbigt att sova tillsammans så får vi fundera på det. Men just nu känner jag att jag vill sova tillsammans så länge det går, har en känsla av att barnet tröttnar en vacker dag.

Det har de inte gjort än Äldsta är 10, tvåan 8,5, trean 6,5. Sen har vi liten på 1,5 år också. Men vi har stor säng och gillar att sova tillsammans så det är helt ok för oss

Äldsta dottern på 5, 5 har sovit själv till en början men det klarade inte samvetet när lillebror kom :-/ alltså hon ville och kunde inte säga nej... sonen (3, 5) är stökig om nätterna ( en vilde om dagarna) och när han vandrar om natten ( söves i egna sängar ) hakar syrran på. Jag är höggravid så det går inte att rymmas och sova. Därav en madrass på golvet som dottern är ok med men sonen ännu bojkottar i över en månads (!!) Tid bar jag min tunga son tillbaka, följde honom per fot, sjöng och vakade i timmar. Det gick inte! Han "stjäl" sömn men jag får ju mer av att gilla läget just nu... Hur det blir m ännu en från februari vete gudarna men det är nog bara att ta varje individ för sig, behoven är ju olika

Vi köpte en ny säng och ställde i ordning den tillsammans, gjorde det till en stor grej och pratade om att hon var sååå stor nu och hon var supertaggad! Hon var 2 år. De första veckorna sov en av oss i hennes säng (en vanlig 90-säng), men sen började vi sakna henne lite i vår dubbelsäng.. Så efter ett tag sa vi att hon fick välja själv men då valde hon alltid sin egen säng, haha. Så där har hon legat sen dess.

Hon vaknar inte och kommer till oss men däremot kan hon vakna ibland och be oss komma till henne, då gör vi det. 

Första barnet började sova i egen säng när han var strax under 2 år och började sova hela natten. Det var helt otippat då han bara någon månad tidigare brukade vakna flera gånger varje natt. 
Andra barnet var drygt tre när vi skaffade valp och han tyckte att det var för mycket spring och gnäll att han blev störd och tog sin kudde och nalle och flyttade in till sig på eget initiativ. Barnen hade redan från början egna sängar i sina rum även innan de användes. Vi hade köpt vanliga stora sängar så att en vuxen lätt kunde krypa ner och sova i dem om det skulle behövas. Och de stora barnen älskar att sova över hos varandra och de är väl en sorts samsovning det med.
Tredje barnet är bara ett år och samsover fortfarande de flesta nätter. Vi börjar med att söva henne i sin egen säng och sedan ta över henne om det verkar smidigast. Hon kan bara vara så ettrigt arg ibland när hon vaknar att det är bättre att bara en förälder går in till henne än att bådas sömn störs av höga skrik, sparkar och smockor. Just nu håller hon på att slumra in här intill mig och ser ut som en liten ängel av vänaste modell... Gosegris.