Anonym (uppochner)

Äldre 26 Dec 22:22

22 svar

Livet har gjort en tvärnit

Som jag misstänkte redan för ett år sedan, att det är lymfom jag har och inte en inflammation. Läkare efter läkare förklarade ordentligt för mig att "Du har inte cancer, det är en inflammation i lymfkörtlarna du har. Det kommer försvinna om ett tag." Lymfkörtlarna sitter kvar än idag och har dessutom blivit fler. Jag tog mig i kragen för att gå tillbaka till VC för ett par veckor sedan och återigen klaga över mina knölar. Det blev full fart, återigen dags för ny biopsi. Provsvaret kommer som en käftsmäll: Vi har en stark misstanke om att det faktiskt är lymfom du har...

Sedan hör jag ingenting, jag vet bara att det är en person som pratar med mig men jag hör ingenting. Det blir kortslutning i hjärnan, jag bara skriker och gråter och håller nästan på att svimma. Detta besked har självklart fått mig att må otroligt dåligt inombords. Utåt sett försöker jag vara glad, positiv och humoristisk men inom mig pågår något helt annat.

Jag har ingen lust med nånting, allting känns jobbigt. Allt från vardagssysslor till att hitta på något kul med vänner eller familj. Det mesta ger mig ångest och jag vill bara skrika. Nu väntar ett benmärgsprov. Sedan kommer jag att få det svart på vitt. Jag är livrädd, jag vill inte vara sjuk. "Det händer aldrig mig" brukar man ju säga..

Men jag är mest arg och besviken. Besviken för att ingen läkare har tagit min oro på allvar och arg för att det jag alltid befarat och haft rätt om enligt mig själv, nu har besannats. Nu har jag ångest inför morgondagen. Jag orkar inte jobba, jag vill inte jobba. Jag funderar på att sjukanmäla mig och stanna hemma, men då får jag istället ångest för att jag sviker mina kollegor. Men jag orkar verkligen inte... Vill inte.

Jag vet inte vad jag egentligen vill få ut av här tråden.. Finns det någon som har/haft lymfom som kan dela med sig av sina erfarenheter?

Anonym (Känner med dig)

Äldre 26 Dec 23:00

#1

Kära TS!

Jag förstår dig, ibland undrar man om man själv måste "agera" läkare, googla och höra sig för. Vården har jag själv också blivit så besviken på flera ggr. Jag har själv haft cancer 1994, men "peppar, peppar", är idag friskförklarad. Ingen tog mig heller på allvar, fast vi, både du och jag alla andra känner sin egen kropp bättre än någon annan! När det är något som inte står rätt till, så vet man och det är sorgligt att vissa inom vården (jag säger inte alla) inte tar sina patienter på fullt allvar. Jag gjorde som du skrek, grät och tänkte det värsta. Och vet du vad....det får man lov! Det är fullt normalt... Då jag fick mitt besked, hade jag en liten dotter i skolåldern och hade precis genomgått en tuff skilsmässa och jag tror att det just var min älskade dotter som fick mig att kämpa! Och du ser...idag är jag bara dubbelt tyngre, men friskförklarad så kära du ta inte ut nåt i förskott, vänta tills att du fått reda på biopsin. Hoppas att du har någon anhörig som du kan dela dina tankar med och även om de inte kan göra något, så känns det skönt att ha någon som lyssnar. Själv skrev jag både dikter, tankar och mycket mer och så här i efterhand när jag läser det, så är det inte utan att det kommer en liten tår...Att skriva av sig lättar faktiskt en hel del.
Häromdagen träffade jag en man som lämnade ett paket till mig. Vi började prata om allt möjligt och rätt som det var frågade han vad jag hade gjort med min hals,(eftersom jag har ett ärr där från min operation), jag berättade vad det var och då berättade han för mig, att han hade haft cancer i lymfan och det hade gått bra för honom med! Idag har de så fina metoder och har kommit mycket längre med allt, så kära du tänk positivt trots allt och det känns dumt att säga så, för man gör ju inte det - just då. Jag hoppas av mitt hjärta, att du har någon anhörig som tar dig till sitt hjärta och lyssnar o lyssnar o finns där för dig - LÄTTA DITT HJÄRTA!

Önskar jag hade dig här och nu, så skulle jag ge dig en varm kram, hållit din hand och funnits där!

Du finns i mina tankar, jag ska be för dig och sända KÄRLEK OCH LUGN!

En medmänniska som bryr sig!

Herr Grön

Äldre 26 Dec 23:08

#2

Anonym (Känner med dig) skrev 2013-12-26 23:00:45 följande:

Kära TS!

Jag förstår dig, ibland undrar man om man själv måste "agera" läkare, googla och höra sig för. Vården har jag själv också blivit så besviken på flera ggr. Jag har själv haft cancer 1994, men "peppar, peppar", är idag friskförklarad. Ingen tog mig heller på allvar, fast vi, både du och jag alla andra känner sin egen kropp bättre än någon annan! När det är något som inte står rätt till, så vet man och det är sorgligt att vissa inom vården (jag säger inte alla) inte tar sina patienter på fullt allvar. Jag gjorde som du skrek, grät och tänkte det värsta. Och vet du vad....det får man lov! Det är fullt normalt... Då jag fick mitt besked, hade jag en liten dotter i skolåldern och hade precis genomgått en tuff skilsmässa och jag tror att det just var min älskade dotter som fick mig att kämpa! Och du ser...idag är jag bara dubbelt tyngre, men friskförklarad så kära du ta inte ut nåt i förskott, vänta tills att du fått reda på biopsin. Hoppas att du har någon anhörig som du kan dela dina tankar med och även om de inte kan göra något, så känns det skönt att ha någon som lyssnar. Själv skrev jag både dikter, tankar och mycket mer och så här i efterhand när jag läser det, så är det inte utan att det kommer en liten tår...Att skriva av sig lättar faktiskt en hel del.
Häromdagen träffade jag en man som lämnade ett paket till mig. Vi började prata om allt möjligt och rätt som det var frågade han vad jag hade gjort med min hals,(eftersom jag har ett ärr där från min operation), jag berättade vad det var och då berättade han för mig, att han hade haft cancer i lymfan och det hade gått bra för honom med! Idag har de så fina metoder och har kommit mycket längre med allt, så kära du tänk positivt trots allt och det känns dumt att säga så, för man gör ju inte det - just då. Jag hoppas av mitt hjärta, att du har någon anhörig som tar dig till sitt hjärta och lyssnar o lyssnar o finns där för dig - LÄTTA DITT HJÄRTA!

Önskar jag hade dig här och nu, så skulle jag ge dig en varm kram, hållit din hand och funnits där!

Du finns i mina tankar, jag ska be för dig och sända KÄRLEK OCH LUGN!

En medmänniska som bryr sig!

Kärlek & Respekt

Angel came down from heaven yesterday (Jimi Hendrix)

Längtanefterenliten

Äldre 26 Dec 23:13

#3

Vad är dina symptom?

hemljuvahem

Äldre 26 Dec 23:29

#4

Jag hade skrivit ett jättelångt inlägg som försvann här *suck*

Innan sommaren skulle köra igång 2012 fick min livskamrat och bästa vän cancer. Storcelligt b-celllymfom tydligen! Jag planerade i mitt huvud hans begravning och var arg att han skulle lämna mig och vår dotter ensamma.

...det skulle tydligen vara en aggressiv cancersort som snabbt spred sig men det blev även hans vinst eftersom cancercellerna då är svagare. Han vann över cancern och blev färdig med cellgiftsbehandlingen efter sommaren. Vi var lyckliga men sambon var trött så trött.

Idag är han sig själv...

Vet inte heller vad jag vill säga med mitt inlägg mer än att du inte själv blir drabbad. Dem som älskar dig och finns i din närhet blir också drabbade! Tiden kan kännas stå stilla medan folk omkring lever på som vanligt.

Cancer är lätt sammankopplat med död och elände. Ja det är en jädra skitskjukdom som kanske för med sig elände men många som får cancer blir idag räddade.. DET får vi inte glömma

Vill du så slå gärna iväg ett pm så kan jag vidarebefodra det till min sambo.

hemljuvahem

Äldre 26 Dec 23:33

#5

Önskar dig all lycka i vad som än händer <3

Anonym (uppochner) Trådstartaren

Äldre 30 Dec 00:34

#6

Anonym (Känner med dig) skrev 2013-12-26 23:00:45 följande:

Kära TS! Jag förstår dig, ibland undrar man om man själv måste "agera" läkare, googla och höra sig för. Vården har jag själv också blivit så besviken på flera ggr. Jag har själv haft cancer 1994, men "peppar, peppar", är idag friskförklarad. Ingen tog mig heller på allvar, fast vi, både du och jag alla andra känner sin egen kropp bättre än någon annan! När det är något som inte står rätt till, så vet man och det är sorgligt att vissa inom vården (jag säger inte alla) inte tar sina patienter på fullt allvar. Jag gjorde som du skrek, grät och tänkte det värsta. Och vet du vad....det får man lov! Det är fullt normalt... Då jag fick mitt besked, hade jag en liten dotter i skolåldern och hade precis genomgått en tuff skilsmässa och jag tror att det just var min älskade dotter som fick mig att kämpa! Och du ser...idag är jag bara dubbelt tyngre, men friskförklarad så kära du ta inte ut nåt i förskott, vänta tills att du fått reda på biopsin. Hoppas att du har någon anhörig som du kan dela dina tankar med och även om de inte kan göra något, så känns det skönt att ha någon som lyssnar. Själv skrev jag både dikter, tankar och mycket mer och så här i efterhand när jag läser det, så är det inte utan att det kommer en liten tår...Att skriva av sig lättar faktiskt en hel del. Häromdagen träffade jag en man som lämnade ett paket till mig. Vi började prata om allt möjligt och rätt som det var frågade han vad jag hade gjort med min hals,(eftersom jag har ett ärr där från min operation), jag berättade vad det var och då berättade han för mig, att han hade haft cancer i lymfan och det hade gått bra för honom med! Idag har de så fina metoder och har kommit mycket längre med allt, så kära du tänk positivt trots allt och det känns dumt att säga så, för man gör ju inte det - just då. Jag hoppas av mitt hjärta, att du har någon anhörig som tar dig till sitt hjärta och lyssnar o lyssnar o finns där för dig - LÄTTA DITT HJÄRTA! Önskar jag hade dig här och nu, så skulle jag ge dig en varm kram, hållit din hand och funnits där! Du finns i mina tankar, jag ska be för dig och sända KÄRLEK OCH LUGN! En medmänniska som bryr sig!

Tack så hemskt mycket för dina varma och fina ord! Vad skönt att allting gick bra för dig men jag kan tänka mig att hela processen måste ha varit otroligt tuff. Det känns lite lättare i hjärtat nu. Självklart förknippar man cancer med döden. Usch, jag mår illa bara jag skriver det. Jag försöker verkligen tänka positivt och hålla humöret uppe. Jag pratar mycket med vänner och familj men ibland är det bara så otroligt skönt att få prata med någon man faktiskt inte känner. Någon som du, som faktiskt vet vad detta innebär. Det är svårt att föreställa sig. Det går inte. Återigen, tack för dina UNDERBARA ord! Stor kram till dig!

Anonym (uppochner) Trådstartaren

Äldre 30 Dec 00:43

#7

Längtanefterenliten skrev 2013-12-26 23:13:51 följande:

Vad är dina symptom?

Tre svullna lymfkörtlar, en på sidan av halsen och två i ljumskarna. Har varit otroligt trött sen lång tid tillbaka, svettningar, andfådd, hjärtklappning, kroppen har inte hängt med som vanligt. Saker som jag fixade i ordning snabbt förut går långsammare nu pga trötthet. Utöver det så har jag känt mig frisk ändå. Jag misstänker dock att jag har fått detta från en brutal virusinfektion jag hade i halsen 3 månader innan första knölen dök upp, den i halsen.

Anonym (uppochner) Trådstartaren

Äldre 30 Dec 00:44

#8

hemljuvahem skrev 2013-12-26 23:33:56 följande:

Önskar dig all lycka i vad som än händer <3

Tusen tack!!

Längtanefterenliten

Äldre 30 Dec 12:48

#9

Usch:( jag har också flera körtlar i nacke och på hals som jag haft i flera månader samt extrem trötthet och ingen ork... Syns detta på blodprov? De prover jag lämnat är helt normala

Anonym (uppochner) Trådstartaren

Äldre 30 Dec 16:14

#10

Längtanefterenliten skrev 2013-12-30 12:48:28 följande:

Usch:( jag har också flera körtlar i nacke och på hals som jag haft i flera månader samt extrem trötthet och ingen ork... Syns detta på blodprov? De prover jag lämnat är helt normala

Jag tycker att du ska gå till vårdcentralen och få dem kollade. Det syns inte alltid på blodprover, tyvärr. Det gjorde det inte på mina, dem var helt normala. Det var efter att dem tog ett prov på själva körteln som dem såg att det fanns något som inte ska vara där.

Livet har gjort en tvärnit

INNEHÅLL