För snabbt bonusmamma??

Det låter onekligen lite väl hattigt för att det ska vara bra för barnen. Men nu är ju skadan redan skedd så det blir ju lika tokigt om du ber henne backa som om han byter ut henne. Du får helt enkelt bara hoppas på att hon blir långvarig och ha en plan för barnen om hon inte blir det. Försök hinna med ett snack med exet mellan flickvännerna i framtiden.

Jo, vi pratade efter han separerade från den andra tjejen. Han vände sig till mig då och ville ha stöd.
Vi pratade då om att det nog vore bra om han tog det lugnt och lärde känna personen han blir tillsammans med nästa gång innan han flyttar ihop med dem. Så han och barnen ska slippa sånt här i fortsättningen. 
(han flyttar ju till ny lägenhet för att flytta ihop med personen)
Han höll fullständigt med och sa att han skulle lära känna nästa person en lång tid innan han flyttade ihop med den. 

Men ja, det har han tydligen glömt..

Vissa män klarar sig inte själva har jag märkt. Tråkigt att barnen blir inblandade dock. Mitt ex träffade en ny som flyttade in samma dag, innan jag ens flyttat ut.

Mitt barn avskydde det och blev riktigt ledsen när den nya skulle försöka krama barnet och berättade hur mycket hon älskade barnet. Efter EN vecka och efter att ha träffat barnet EN gång.

Såna kvinnor är rätt gränslösa och det är inget man kan göra något åt.

Nu har jag turen att detta ex inte är pappa till mitt barn, så mitt barn behöver aldrig träffa någon av dom mer.

Ja det låter för snabbt men du kan inget göra åt saken. Inte förrän du märker att barnen far illa om de gör det vill säga. Då måste du ta upp frågan med pappan om umgängets vara eller inte vara.

Jag har varit bonusmamma i snart 3 år, har aldrig sagt att jag älskar bonus, för bonus är inte här så ofta (helgumgänge) och är en försiktig herre så jag väntar in honom. Dock sa han för någon gång sen: Jag vill också ha en puss! när han såg att jag pussade hans pappa och då fick han det. Vi har en bra och god relation bonus och jag, vi visar kärlek mot varandra men är inte snuttepluttiggulligt sötsliskiga som jag upplever att din bonusmamma är.

Det finns vissa som snabbt ska visa världen hur braaaaaaaaaaaa de har det och hur mysigt de har det som familj och de kan vara lika jobbiga som de som inte alls tar till sig barnen. Vänta och se är allt du kan göra tyvärr.

Det jag ser av din beskrivning är ett spel för gallerierna och en pappa som kliver åt sidan och låter sambon ta ansvar för barnen........................
Därför den stora stressen med att flytta ihop med en ny så fort den gamla tröttnat och inte velat ha honom och barnen längre.

Mitt ex är likadan. Han verkar inte kunna leva ensam men jag väljer att inte lägga någon energi på det, jag varken kan eller vill bestämma över hans liv.

Jag har pratat med honom om det eftersom att det har påverkat tiden med hans barn.

Han flyttade ihop med en tjej (hos henne) och 1 månad senare tog det slut och han blev utkastad på gatan.

Då han har massa skulder och betalningsanmärkningar så tog det tid innan han kunde få en lägenhet vilket gjorde att barnen inte kunde vara hos honom. Nu har han äntligen en egen lägenhet och nu även en ny tjej. Jag kan bara hoppas på att han tänker sig för minst 1000 ggr innan han ger upp lägenheten och flyttar ihop med den nya. Han har dock väldigt svårt för att ta det lugnt.

Kanske du kan hjälpa honom hitta någon som passar hans kriterier OCH dina kriterier?

Ja det finns tyvärr barn som ser partners till föräldrarna passera revy. I de fallen är det extra viktigt att barnen har en trygg och god relation till sin mamma och pappa som alltid finns kvar, efter att olika sambos flyttar in och ut.

Hur gamla är barnen?
Min pappa gjorde så där, det var en ny flickvän konstant. Tillslut när jag var 14 satte jag ner foten och vägrade träffa en enda tjej till. Flickvän jag vägrade träffa, gifte han sig med och de ha vart tillsammans i 15 år nu. Hon är fantastisk.

Jag var själv ett skilsmässobarn när jag var liten. Min pappa bytte också partner ofta, och jag kan nu i vuxen ålder intyga på att jag tyckte att det var FRUKTANSVÄRT! Till slut brydde jag mig inte om att lära känna tjejerna, då jag visste att de byttes ut på löpande band. Hade en känsla av otrygghet och misslyckande under hela uppväxten. Att se sånt ger ingen bra grund för framtida förhållanden. När man som barn aldrig sett ett seriöst förhållande. Jag tycker du ska säga ifrån.

Barnen är 11 och 6år.

Denna verkar tyvärr (det lilla jag sett av henne) inte vara fantastisk.
det är konstant hon som svarar i telefonen, säger exet och barnen vägrar prata med mig då de är där. (de är där nu under nyår och jag vill önska dem gott nytt år, precis som vilken annan  förläder som helst skulle vilja)

Hur väl känner du henne? Vissa människor är ju så, har en kompis som är bara älskar/puss/kärlek hela tiden, med alla. Men det är hennes sätt att vara. Försök prata med henne bara ni två och försök förklara hur du känner, och hur man hanterar ena barnets diagnoser bäst, på ett snällt sätt.