Bebis vägrar sova själv

För vissa bebisar fungerar inte rekommendationer.
Är du orolig så bädda med kuddar så du sittligger och ha bebis på din mage. Då kan du sova och dina andetag påminner bebisen att andas precis som i magen.

Jag har samsovit med mina bebisar när de var små - annars hade jag inte fått någon sömn alls.

Rekommendationer är ingen lag - och de ändras hela tiden.

Min kille är prematur, och första tiden låg antingen jag eller pappan känguru med honom dygnet runt. Hud mot hud mot bröstet alltså, dag som natt. Vi sov i skift och den som var vaken låg så med honom. Se till att du bullar upp med kuddar runt om dig så att det blir bekvämt för dig att se till att bebis ligger bra och säkert och ligg halvsittandes. Eftersom er bebis inte verkar vilja sova på pappa så kan ju pappa istället för att ta bebisen de där timmarna, sitta och hålla koll på er medans du sover. Då kan du sova lugnt med bebis på bröstet eftersom du vet att pappan har koll på er. Det vi gjorde sen när vi kom hem och han inte tyckte det var lika mysigt i sängen var, förutom att bulla upp, att vi värmde upp sovplatsen en liten stund med varmvattenflaska. Då vaknade/vaknar han inte när man lagt ner honom från varma goa famnen. Hoppas du får sova lite nu!!

De REKOMENDERAR att de ska sova själva, det är som redan skrivet ingen lag!! För 1,5 år sen sa de inget sånt till oss när vi fick vår son. Han sov på och nära mig de första månaderna, det ska nästa bebis som beräknas om en månad oxå få göra om behovet finns.

Gör det som funkar för er så mår ni alla bäst!!

Alla mina tre barn har legat på sida parallellt med mig, de lever och mår bra :)

Den rekomendationen är väl ny och även kritiserad. Förut var samsovning klassat som säkrare framför tex sovning

I annat rum. Man sa också att samsovning inte var rekommenderat vid

Berusning, medicinering och hos rökare har jag för mig.

Det som jag kände var absolut mest viktigt när jag fick dottern i alla avseenden var att lyssna på mig själv

Och göra det som kändes rätt. Det känns rätt för en anledning. Det finns oftast bara en bästa mamma för ditt barn. Ursäkta stavning och styckesindelning, mobilen är inte medgörlig idag.

Min dotter (11veckor) är precis likadan och har varit sen hon föddes. Hon går fått sova på mitt bröst varje natt och på dagarna med förstås, och gladare barn får man leta efter. Hon vill bara inte sova själv. Det har något med instinkter att göra sa BVC sköterskan. De vill inte bli övergivna och reagerar ovanligt starkt när de blir"lämnade" sov du med barnet. Risken för PSD är ändå som störst vid 3-4 månader. Sammsov med andra dottern (låg också nära, dock ej på mig hela tiden) och hon är i dag en mycket frisk 5åring. Mys på ni!

Om han måste ligga PÅ en av er så försök sova i skift som andra tipsat om. Men det här med samsovning, läs på om det. Det går att göra på ett säkert sätt (för ickerökare, normalviktiga och opåverkade), och kan hjälpa er alla att få bättre sömn. Se till att madrassen är fast och stor, att ni inte har en massa tjocka, bylsiga täcken och kuddar (bebisen kan även ha en egen filt) och att bebisen inte kan halka ner och fastna mellan madrassen och annat. Låt inte bebisen sova mellan er utan på din sida, för mammor är mycket mer lyhörda för barnets behov än pappor (i sömnen alltså). Sov inte i soffa eller vattensäng! De största riskerna kommer från att bebisen överhettas, att den får sängkläder över sig och att den trillar ner, inte från att du skulle rulla över den. Du kan också lägga bebisen i ett babynest i er säng, eller ställa spjälsängen med ena sidan borttagen mot er säng. Då kanske värma först också hjälper. Jag hoppas du får lite sömn snart i vilket fall!

Vet du vad, jag tror faktiskt att de flesta håller med mig om att en förälder som håller på att gå under av sömnbrist är bra mycket farligare för ett spädbarn än vad samsovning nånsin kan bli (säker samsovning alltså). För väldigt många, om inte de flesta, spädbarnsföräldrar så är samsovning det enda sättet att säkerställa att både barn och föräldrar får tillräckligt med sömn för att kunna fungera i vardagen.

Har också haft två barn som inte sovit om det inte varit PÅ mig, eller väldigt tätt iaf. Lösningen har då varit att ha dem sovandes på mitt eller sambons bröst dagtid i soffan, där har de fått somna för natten och när vi själva lagt oss för natten har de fått följa med till sängen där de sovit mellan oss, utan täcke och liggandes på rygg. Vi har även sjalat för att inte bli helt bundna till soffan.

Skulle inte tveka att gå emot dessa rekommendationer och samsova om vi - gud förbjude - skulle få en till bebis.

Det är väl jättebra att de bedrivs forskning kring psd men jag bli förbannad över att man skrämmer upp stackarns nyblivna föräldrar med allt möjligt tjafs. De är försvinnande få barn som drabbas av psd och den lilla påverkan sovsättet har på det kan inte vara värd all ångest det skapar hos skärrade föräldrar för att inte tala om närhetstörstande spädbarn.

Själv sov jag med mina i famnen det första året. Annars hade ingen av oss sovit.

Alla mina 3 barn har sovit med mig i sägen. Första född 2005 sovde brevid mig.
Andra 2011 sovde på min arm oxh brevid mig och nu sida född 2012 sovde på
Min arm oxh brevid mitt bröst på sidan när hon ammade. Hon ammade oxh jag sov

Har du testat babynest? Antingen kan du sy ett själv, googla bara hur. Eller så köper du på nätet. Du jan oxå ta liggdelen till vagnen och bulla upp kanterna med filt, så bebisen känner sig ombonad, precis som i magen. Ha oxå ngt som luktar dig där t.ex. en tröja så känner sig bebisen trygg. Har oxå hört att bebisar/barn har en sömncykel som börjar på 10 min lätt sömn, 20 min djup sömn. Testa och lägg över i "nästet" under djupsömnen ca 20 min efter de har somnat. Så har vi gjort med våran lilla. Funkar inte alla gånger men de flesta ggr sover han vidare