Närstående eller okänd donator, vad är bäst för barnet?

Jag hade valt okänd utan att tveka,,

Jag hade valt okänd donator.
Jag tror att det blir mindre förvirrat för barnet då.
Å andra sidan kan det ju gå bra beror på hur ni hanterar det.
Man kan göra korsdonation dvs att ni får en anonym donators spermier och någon annan för broderns spermier. Kanske vet ni detta redan?

Varför?

Det kanske blir förvirrat ja. Men å andra sidan så behöver barnet aldrig fundera på sitt genetiska ursprung heller. Tror att alla vi vuxna skulle sköta situationen bra ändå och vara öppna mot barnet redan från början. Det får ha två pappor helt enkelt, en genetisk och en "riktig".

Korsdonation vet vi om ja men det är inget som min mans bror vill göra utan han vill enbart donera till oss.

Skulle vilja ha lite fler tankar ur barnets perspektiv.

Vad jag hört får man väll inte ens ha en närstående donator i Sverige? Men ni kanske bor någon annan stans?

Jodå det får man. Många som tror att man inte får däremot, vet inte vart folk får det ifrån. Men socialstyrelsen rekommenderar inte att man gör en närståendedonation pga att det kan bli jobbiga situationer för de inblandade. Man får prata med en beteendevetare innan och de ska väl godkänna det hela och reda ut att alla är med på noterna vad det innebär.

Jag har inga tankar från barnets perspektiv däremot kan jag ge dig en bit av vår "resa". 
Min syster och hennes man var i er situation med flera misslyckade ivf i bagaget. Vilket gjorde att jag föreslog för min syster att jag kunde donera mina ägg till dem. De tänkte över det noga och senare efter träffar med läkare och samtal med beteendevetare då var vi redo att köra. 

Det resulterade i en graviditet och jag är nu moster! 
Fördelen är att barnen alltid kommer veta sitt ursprung och de är lika sin mamma ( då vi är lika ). Nu är barnen inte så stora än men vi kommer alla vara öppna med hur de kommit till världen. 

För mig som donerat så skulle jag nog säga att jag har ett extra starkt moster-band till dem, men inte mer än så. För min del är jag så nöjd över att jag donerat och hur glada de är går inte att beskriva. 

För min syster kändes det mer rätt att jag donerade än en okänd donator, men där är alla olika. 

Ok där ser man.

Jag skulle alla gånger ta en okänd dock om jag var i det läget. Det kanske känns rätt och bra NU med närstående, men man vet aldrig i framtiden hur det kan utveckla sig trots allt.

Svårt.

Man vet inte hur ert vuxna kommer att ta det, lägga sig i barnuppfostran.
Barnet kan kanske tycka varför bor jag hos er, du är ju min pappa. jag vill bo där.

Men även om det skulle mot förmodan gå fel så har ni ju massor att berätta om barnets ursprung. Och barn har nog större chans att bli lik sin pappa än med annan donator.

Hur lika är männen? Kommer andra annars påpeka att barnet är lik farbror och att det kan vara otrohet?

Jag vet faktiskt inte alls! Prata med andra och kuratorer som är vana att ställa dessa frågor så ni kan avgöra vad ni tror stämmer med era värderingar.

Donatorer har de lovat att träffa barnen åtmistone en gång? Eller har barnen bara rätt till vem det är och därmed försöka söka upp donatorn?

Lycka till.

Om barnet vill träffa donatorn så kan barnet få personuppgifter av den klinik där donationen gjordes.