Varje måndag samma sak, tröttsamt!

Det kan väl vara jobbigt ändå fastän de bott varannan vecka i 2år?
En omställning är alltid en omställning och är det lite annat som händer i livet kan det vara lite extra känsligt just med övergången från ett hem till ett annat.

Barnet är 5år säger du. Kan det ha att gör med "krisen" på dagis? Att han är äldst och kommer börja skolan till nästa år som spökar?

Naturligtvis kan ingen här veta vad det är som står på. 
Prata med sonen, prata med mamman, prata med dagisfröknar osv.
Allt vi här kan göra är bara att spekulera.

 Vi har det likadant här, fast inte så extremt många gånger som ni har. Dock på går det flera dagar efter bytet. Sonen vaknar och kommer upp och är hur ledsen som helst. Han kan inte sätta ord på varför han är ledsen och han verkar ibland förvirrad och vilja kontrollera att vi är där. Har tänkt att det är omställningen samt att det är rätt rörigt hos deras mamma, så att det väcker mycket känslor som bearbetas via drömmar.

Känner igen det där att barnen är mer oroliga första natten efter bytet. Så har vi oxå det när min sambos barn kommer och då speciellt med 5 åringen.

Det viktiga är nog att inte ställa en massa frågor när det händer, för ofta kan de inte sätta ord på vad det är. Eller så vet dom helt enkelt inte vad det är de känner och tänker.

Som 5 åring händer det mycket nytt på dagis, de förbereds för skola osv.
Vi märkte även skillnad när biomamman flyttade ihop med en man, då började barnen vara mer oroliga hos oss vid bytena. Så det kan vara mycket som spelar in och ingen förändring hos er som gör det.

Barnet kanske bara vill veta att ni finns i närheten, och att den känner den tryggheten.

Jag lever med mina barns pappa och vår pojke kan reagera så i "övergångar" trots att det inte alls är så stort som att byta boende. Kan vara lov/skola, kalas nästa dag, läkarbesök, hemma/sova hos farmor &farfar osv. Det har inte med otrygghet utan med själva förändringen, omställningen, att göra.

Kan han inte sova hos er när han vaknar? Här är det enklast och ger alla bäst sömn totalt sett att vår sjuåring kommer och lägger sig mellan oss när har oroliga nätter. Kanske slipper ni många uppvak då.

Låter som det är tufft med omställningarna och han behöver mycket trygghet.

Nu går jag bara till mig själv, min man jobbpendlar och är borta varannan vecka. Och ALLTID första ensamma natten (fast bbarnen är hemna) sover jag oroligt och vaknar ofta. Jag kan tänka mig när man är 5 år så är det ju en väldig omställning även om man trivs, att flytta till två olika liv varje vecka. Det bästa är kanske att inte pressa pojken att prata och berätta, han kan säkert inte sätta ord på sina känslor mer än att det är jobbigt. Krama bara pojken och fråga om det känns jobbigt, och att det är ok att känna så och att vara ledsen. Sedan kramas ni bara och låter honom vara ledsen ich sedan somnar om. Det är nog lättare att hantera om man känner att de vuxna tycker att det är ok att vara ledsen (även om man tycker det är pissjobbigt att vakna 5ggr varje natt - så har nog pojken det ännu jobbigare). Jag fick bra tips av en barnpsykolog om att man kan prata utifrån sig själv istället för att fråga barnen om deinte kan svara, att "om jag var 5 år och flyttade varje vecka skulle jag också tycka det kändes lite jobbigt ibland". Liksom sätta ord på barnens känslor.

Jo det kan stämma med det ni säger...som vuxen kan man inte direkt tycka att det har hänt eller kommer hända något nytt den närmsta tiden, inte hemma hos oss i allafall, vet inte om det är några direkt förändringar hemma hos mamman och hennes sambo. Inte vad hon har nämt.

Vi hade 5 åringen hos oss nästan varje natt när han va 3-4 men han har sovit själv i ett år nu och vi vill helst att han sover kvar i sin egna säng, Visst det kan vara en oro känsla från hans sida att börja nollan nästa år, men samtidigt vet han redan en hel del om hur det är med skolan då hans storebror går i ettan.

För det händer bara första natten, (sedan ca 3 månader sedan kanske typ ) Resten av veckan sover han som en stock.

Det är mycket olika ljud som man hör på natten kyl, frys ev djur och grannar osv. Första natten så är det ju "nya" ljud som han inte hört på en vecka. Så i kombination med att han kanske är inne i en period när han sover lättare och kanske drömmer mer, så blir han mer benägen att vakna. Jag tror att det går över igen, men det är jobbigt när det håller på och man inte får sova.

Det kan bero på att barnet INTE får uppmärksamhet hos modern och därför gör så... Eftersom ni åandrasidan tar hand om barnet när det vill ha uppmärksamhet...