5,5 mån, strulat med nattsömn sen 4 mån, hjälp!

Jag har haft lite samma med min son på 8 månader. Han har ätit måånga gånger på natten tills för ett par veckor sen, då han ammar mer för närhets skull. Han Vaknade x flera o var jättepigg, utöver detta. Han är dessutom väldigt märkt av separationsfasen just nu. Men, jag kände att det inte funkade o ha det såhär, varken för mig eller för honom.

Så i måndags började jag lägga honom i hans egen säng till natten, lät honom somna där (sitta med hela tiden, lägga ner honom när han satte/ställde sig upp, både 5 o 25 gånger), vaggade sängen o stoppade in nappen en massa gånger. Till slut somnade han, tog ca 40 min. Följande natt vaknade han två ggr, ena gången stoppade jag bara in nappen, andra gången var han vaken 1 timme. Då gjorde jag som på kvällen, la ner honom massa gånger, klappade på honom, sjöng, gav vatten. Sen somnade han gott till 07. Tredje natten vaknade han endast en gång o då räckte det att stoppa in nappen så somnade han om. Inatt, fjärde natten, vaknade han inte en enda gång utan sov i sin säng från 20 - 05.

Testa att ge vatten istället för bröstet.
Förändra inga rutiner förrän du själv verkligen bestämt dig, för det är tålamodsprövande o det gäller att vara envis. Det är jobbigt att se sitt barn gråta.
Det tar oftast inte så lång tid för barnet att anpassa sig, men tänk på att lägga barnet i sin säng när hon/han är vaket, så hon vaknar upp på samma ställe som hon somnade.

Jag vet inte om jag hjälper eller stjälper, men jag har tre barn....och min yngsta fyller halvåret den 22/12 och är alltså rätt jämnårig med din lilla.....och det du beskriver låter väldigt normalt för åldern. Värsta sömnen brukar vara andra levnadshalvåret. Det har med utveckling att göra. De går igenom en kraftig utvecklingsperiod med separationsångest. Mellansonen var "värst". Han vaknade konsekvent utan undantag var 30-60 minut nätterna igenom mellan 5,5 - 9,5 månad. Äldsta vaknade med 1,5-2 timmars mellanrum. Yngsta är lite upp och ner. Han har sovit som en gud under sina första månader. Oftast bara två uppvak på nätterna. När han var runt 4,5 månad så började han vakna varje till varannan timme. Natten till idag sov han jättebra med bara två uppvak, men annars är jag jätteglad och känner mig utvilad om jag får tvåtimmarspass av sömn. För tillfället rätt ovanligt. Jag förväntar mig att det kommer att vara rätt risig sömn tills han kommer ur separationsfasen. Amning eller inte har inte påverkat mina - separationsfasen.

Tack för ditt svar!
Hur har dina barn somnat om efter uppvak på natten? Jag upplever nog att det är det största problemet just nu, att dottern inte somnar om utan håller mig vaken flera timmar i sträck två ggr varje natt, jag vet inte varför hon inte somnar om? Hon verkar bara vilja upp och leka...
Jag klarade mig bra på två timmars sömn i taget förut när hon somnade om utan bråk och skrik men nu orkar jag knappt gå upp på morgonen. det kanske blir en sovpass på två timmar och sen blir det kanske ett eller två sovpass på 45-60 min. Jag har läst om seprationsfasen och att det sömnen är värst vid 6-9 månader. Känns som om jag har testat allt, hon får gärna sova bredvid mig och/eller ligga och amma hela nätterna men det verkar ju inte hjälpa, hon vägrar ju somna om
Som du skriver, nåt hände min dotter också efter 4 mån, innan det sov hon bra iaf under cirka 7 veckor.
Känns skönt att amning/icke amning inte påverkat, jag börjar bli seriöst deprimerad av alla som säger åt mig att SLUTA AMMA, GE ERSÄTTNING och mat istället! Jag vill gärna fortsätta amma under första året och skulle bli väldigt besviken om jag slutade amma mot min vilja i förhoppning om bättre sömn och så är det smma skit ändå...

Har precis samma problem som dig ts och följer gärna denna tråd för tips! Min bebis är fem månader och har jämt sovit bra tills för några veckor sen! Det ska ammas stup i ett och han är pigg kl 04 då ska han upp! Och endå har inte somnat förens kl 22 och mellan 22 och 04 är de en massa ammning och lite stök å grin hoppas det är en fas som går över snart!

Vi har också ett till barn som vi ska orka gå upp med på morgonen !

Tänkte börja med det där med amningen. Jag slutade nattamma båda mina första när de var runt 8 månader (ammade dagtid länge efter det) för att det inte fungerade för mig längre av olika anledningar. Mellansonen fick t.ex. för sig plötsligt att han bara kunde sova med bröstet bokstavligen i munnen och då kunde jag inte sova alls. Somnade han och tappade bröstet så vaknade han. Rörde jag mig en millimeter när han sov så tappade han bröstet och vaknade. Blev ohållbart. Inte för någon av dem påverkades nattuppvaken av avslutad amning på något sätt dock. De vaknade precis lika ofta, men kunde somna om när man höll om dem istället. Bytte inte ut amningen mot ersättning eller välling. Det handlade inte om hunger när de var så pass stora. De var heller inte hungrigare än vanligt på morgonen eller åt mer dagtid. Jag vet inte hur ditt barn är. Jag märker dock på min trea (de två första var likadana) att det här med att äta dagtid är mer ointressant nu än för ett par månader sedan. Det är liksom inte lika högprioriterat. Går längre tid mellan amningstillfällena och det känns ofta som han bara äter av värsta hungern...nyfiken på allt annat. Under eftermiddagarna försöker jag att erbjuda bröstet lite oftare och försöker få honom att amma lite längre för att se till att han i alla fall inte vaknar av hunger. Om inte denna lilla får för sig något tokigt så kommer jag att nattamma över separationsfasen för att inte göra livet besvärligare för mig än jag måste.

Ja, det är verkligen pest när de inte somnar om. Är ok med uppvak om de somnar om snabbt med amning, men annars är det verkligen öken. Har hon fått sina första tänder? Vi hade en period här med trean då han under en period just inte somnad om. Han ammade, ammade, ammade och ammade lite till men kom aldrig till ro. Pillade man ut bröstet när man tyckte att han borde ha somnat så vaknade han efter 5 minuter max och så samma visa igen. Det var i samband med att de första två tänderna kom. Det är inget sådant på gång?

Utifrån vad du skriver så tycker jag det låter som oro av någon anledning....och det händer som sagt mycket i den här åldern. Vi samsover men samsover med mycket utrymme.......det kan inte vara ett alternativ? Sedan ungefär två veckor sedan här så har vår lilla slutat att kunna sova själv på kvällarna. Tidigare har han somnat med sina storebröder smidigt vid 19-tiden och sedan sussat på gott ett par timmar. Nu har han antingen svårt att somna eller så vaknar han storgråtandes efter en halvtimme. Han sover därför numera växelvis i min och sin pappas famn tills vi går och lägger oss. Där sover han som en stock utan minsta tendens till att vakna. På nätterna så måste jag inte amma vid alla uppvak. Så fort han börjar tjorva runt lite så rullar jag snabbt intill och håller om honom rejält och då är det inte alltid han vaknar till ordentligt. Mycket närhetsbehov under separationsfasen.

tack för ditt svar! Låter som om vi har/du hade det likadant, dottern kan inte heller ligga vid bröstet och sova för hon vaknar av minsta lilla rörelse och hon måste ha hjälp att få tag om bröstet hela tiden.
Här finns inte tillstymmelse till tand men jag har misstänkt tänder och hon har fått alvedon till natten några ggr men utan resultat. Hon har däremot lärt sig sitta mycket bättre.
Ska prova att samsova och verkligen hålla om henne istället för att ge bröstet inatt!
Tyckte det var för tidigt för separationsfasen, börjar inte den vid 6 mån? Hon har ju haft dåliga nätter sen 4 mån men det är ju iofs först de senaste veckorna som det blivit ännu värre så det ena kanske avlöser det andra?
Hon har varit en orolig själ sen hon föddes. BVC säger att vi ska låta henne sova som hon vill på dagen, god dagsömn föder god nattsömn men vi tror inte riktigt på det nu längre, de senaste nätterna har varit hemska och då har hon 'ändå sovit mer än hon brukar på dagarna.

Fy alltså, det är hemskt med sömnbrist! OCh jag vägrar starta dagen kl 3 på natten, speciellt som jag ahr en trotsig 2,5 åring som kräver sitt på dagarna ;)
Hur var ditt första barn med sömnen?

Vår lilla tjej som är 4 månader har också strulat med nattsömnen i lite mer än en månad nu. Innan dess sov hon bra, vaknade oftast en eller max två gånger per natt, åt och somnade sen om. Men nu är hon kinkigare att lägga på kvällen, hon ammar och somnar sen i min famn, men när jag lägger ner henne så brukar hon ibland vakna till. Ibland räcker det med att stoppa in nappen, smeka henne lite på kinden och så somnar hon om, ibland får man ta upp henne och vagga henne till sömns igen.

Jag brukar sedan amma henne runt 22 igen, antingen tar jag upp henne när hon sover och då äter hon lite och somnar sen alltid om jättebra. Om hon däremot vaknar först så kan det vara lite kinkigare, nu senaste tre nätterna vägrar hon somna om i sin säng då, så då har jag lagt henne bredvid mig i sängen istället. Vet inte om det beror på att vi skaffat ny säng till henne. Sen vaknar hon vanligtvis runt 1-2 snåret och runt 4-5 snåret nån gång, vill då ha mat. Och det kan se lite olika! Ibland räcker det med att ge mat, stoppa in nappen och så somnar hon om, ibland tar det längre tid. Ibland vill hon inte somna om om hon vaknar kl 5, tycker väl det är morgon då!

Det är väldigt energikrävande, när man inte får sova. Nu har vi löst det de senaste nätterna så att pappa får sova i gästrummet så får jag och lilltjejen sängen för oss själva, vi båda sover bättre då. Men man vill ju inte alltid ha henne i vår säng såklart, så måste väl ta tag i det snart så att hon inte vänjer sig allt för mycket. Vet bara inte när man ska känna att man orkar! Men tycker väl i såna fall att Maaalin86:s taktik verkade bra, sitta bredvid men vara bestämd med att hon ska sova i sin egen säng. Tillslut borde hon ju vänja sig!

Mitt absoluta tips är att vänta till efter separationsfasen om ni vill börja med egen säng. Gör inte livet svårare för er själva och ert barn än det måste vara. Tänk också på att det även efter det kommer perioder då de har väldigt stort närhetsbehov och man behöver inte hålla på principer i rädsla för att skapa "ovanor". 

Jag förstår allas poäng med att kanske vara försiktig att införa nya "strikta" sovvanor i separationsfasen, men för min son har det gått mycket över förväntan! Säger inte att det är så för alla, men ger man sitt barn bra med uppmärksamhet all vaken tid, så blir barnet tryggt o då behöver man inte vara rädd för att barnet känner sig övergivet. O som jag skrev tidigare; även om man är bestämd med att barnet s k a ligga i sin säng o sova, betyder inte det att man inte kan sitta bredvid hela tiden tills barnet somnat. Att lära barnet sova i egen säng o vara konsekvent behöver alltså, givetvis, inte alls betyda att man är en dålig förälder och gör sitt barn otryggt.

Jag lider med dig, har dte ungefär likadant nu. Vår tjej tar inte napp, henne får vi buffa och oftast får vi stå länge eftersom hon är så lättväckt och vaknar direkt om vi slutar
Hon har haft några bra nätter de senaste vilket innebär att hon vaknat runt 12, 03 0ch 06 och somnat om efter de två första ammningarna (i vår säng). Sovit en stund efter kl 06 också! Inatt var hon dock vaken varannan timme... Vi har en stor säng, sambon har sovit med os si några dagar och jag tror han stör henne när han snarkar och kastar sig omkring i sömnen... Han har sovit i gästrummet de senaste dagarna i veckan då han ska upp tidigt till jobbet och vill få sova. Jag upplever nog att vi alla sover bättre då...trist men hoppas det är en övergångsperiod.
Så du tar upp och ammar även om hon sover? Det gör inte jag. Damen vaknar nån gång mellan 23 och 00 oh vill amma ändå visserligen. Så det är nästan ingen id+e att jag lägger mig vid 22 som jag brukar för jag är alltid dötrött när hon väcker mig då jag precis somnat.

Jo, tyvärr sover vi nog också bättre om min man sover i gästrummet, men så vill man ju egentligen inte ha det. Men senaste nätterna har han sovit i sängen, och det har gått helt ok. Jo, jag tar upp henne när jag lägger mig, annars skulle jag i princip bara hinna somna så är det dags för matning, så är bättre att vara lite före! Då sover hon ju sen till runt 1-2 iaf. Men går jag och lägger mig innan 9, vilket har blivit allt vanligare på senare tid, så brukar jag inte ta upp henne, då får hon vakna av sig själv när hon är hungrig. Har haft lättare att somna om senaste dagarna, och vaknat efter kl 6, så jag hoppas det håller i sig så. Har även fungerat lite bättre med pappa, var t.o.m han som la henne igår. Annars brukar hon vara kinkig på den fronten. Man får väl bara inse att det går upp och ner med dessa småfolk!!!

Hoppas ni alla får en riktigt härlig jul!