En fråga till transpersoner

Främst till dem som redan som barn kände sig obekväma med sitt medfödda kön.

Var ni någon gång övertygade om att ni skulle växa upp till att bli könet ni identifierar er som? Pratar alltså inte om operationer eller hormonterapi, utan att ni trodde att precis som de flesta flickor växer upp till kvinnor, så kanske t ex du kände att det var "såklart" att du kunde växa upp från flicka till man?

Ifall ni hittade något på er kropp som påminde er om er könsidentitet, kunde ni bli glada över det? T ex en FTM som blir glad över att hitta lite mustachfjun på överläppen, trots att en hel del kvinnor har det?

Inspirerades ni av närstående personer av ert önskade kön, och ville bli som dem? Typ en ung MTF som tänker "jag ska inte bli som pappa, jag ska bli som faster när jag blir stor! Titta, jag och faster delar ju t o m vissa intressen!"

Kort sagt: Hur mycket önsketänkande fanns det i ungdomen, om att den inre könsidentiteten skulle börja synas i den yttre kroppen och beteendet? Hur mycket tänkte ni på er könsidentitet, och var den främst en källa till skam eller stolthet?